torsdag 29 maj 2014

Våga vila!

Jag har konstaterat det förr och konstaterar det igen: Man ska aldrig underskatta betydelsen av vila. Jag hade lite dåligt samvete över att jag inte hunnit springa sedan i söndags och hade förväntat mig en tung pärs när jag gav mig iväg i morse, men läget visade sig vara det rakt motsatta. Benen och kroppen var pigga och att springa en mil på 47 minuter var ingen större utmaning idag. Visst blir man lite flåsig när man håller en kilometerfart under 5 minuter, men det gick oväntat lätt. 4.42/km kändes (nästan) som vanligt länkfart. Det är trevligt när man blir positivt överraskad ibland. Nåväl, det jag ville komma till var i alla fall det, att man (jag) inte ska låta sig luras att tro att om man bara springer varje dag, så blir man en bättre löpare. Tvärtom. Det är vilan mellan passen som gör en bättre löpare. Och jag verkar ju behöva mer av den varan än andra. Förra helgen blev det löpning tre dagar i rad, och tre dagars vila därefter har bara varit välgörande. Jag har hört flera före detta elitidrottsmän besvara frågan "finns det något du ångrar i din karriär?" med att "jag borde ha vilat mer". Det är lätt att fastna i fällan och alltid tro att ju mer jag tränar, desto bättre blir jag. Om jag bara ökar min veckomängd med si och så mycket, så kommer jag att kunna klara det och det på maran. Och visst är det förstås som utgångspunkt så, att hårdare träning bör ge bättre resultat. Men det är en känslig balansgång det där, och det är lätt att passera den gräns där ökad träning endast blir nedbrytande. Det är viktigt att lära känna sig själv, och att våga vila när det är vad kroppen (och knoppen) behöver. Om jag jämför min träningsmängd med andras kan jag få prestationsångest och tänka att jag nog borde träna mer, men hey, så länge jag lyckas hålla en hyfsad motionärsnivå och vara frisk med min förhållandevis ringa mängd, så finns det ingen större anledning att öka på den. Jag vill inte lägga all min tid på löpning och jag vill ha både tid och ork för livet i övrigt. Jag mår bra när jag springer, men jag måste inte alltid springa för att må bra. Mer är inte alltid bättre.

Efter dagens pigga löppass hann jag med lite andra saker som också fick mig att må bra. En utflykt längs Vassor vandringsled med scouterna...
...där vi hittade både en flaskpost, en geocach (heter det så?) och fick beskåda en havsörn.
 
Kvällen avslutades sedan med ännu en fysiskt aktivitet, ett riktigt "spadatalko". Ungefär 40 kvadratmeter markduk skulle läggas ut och täckas med grus. Vem behöver ett gym när man har ett hus på landet?

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar