torsdag 22 oktober 2015

Åter na renoveras

Vet inte hur det är med er, men vi tycks nästan alltid ha något slags ombyggnads- eller renoveringsprojekt på gång. Vi blir liksom aldrig färdiga. Min äkta hälft brukar låta påskina att "det bara är vi som håller på så här". Jag vägrar tro det. Inte är ni andra väl bara nöjda och glada år ut och år in utan att någonsin få ett renoveringssug? Eller ett behov. En ny tapet här, lite färg där, ett nytt badrum, en terrass... Önskemålen och behoven är oändliga. Jag dristar mig till att påstå att det nog måste vara en mer manlig egenskap det där med att anse att "det inte behövs". "Va sku he va för renoveras?" säger mannen oförstående när kvinnan lägger fram en väl genomtänkt projektplan. Men sen, när kvinnan med uppbådande av all sin list lirkat, bearbetat och i smyg övertalat, så hugger mannen plötsligt en dag tag i hammaren och påbörjar projektet, Som kvinna gäller det då att ösa beröm över mannen och förleda honom att tro att det var hans ide´från början, denna helt nödvändiga renovering. Ni hör att jag har gjort detta förr...

Nå, hur det nu än var så uppstod det faktiskt ett renoveringsbehov här (igen) när familjen växte från fyra till fem. Så nu lever vi återigen i kaos. Det är råddigt, dammigt och man hittar ingenting. Några av oss har sovit på madrasser på golvet den senaste veckan. Statusen just nu är denna:
I vårt sovrum blir det en "walk-in-closet" (nåja...)...

Det mellersta rummet har delats av till två, så att alla barn får sitt eget lilla krypin...

...och det finns ett antal nya väggar att tapetsera.
 
Och så har vi ju förstås den ofrånkomliga monteringen av några platta paket!
 
Åtminstone lär vi inte behöva fler rum efter detta. Nu får det vara nog. "Man vet aldrig", sa elektrikern när han var här. Men jo, det gör man. Nu blir det inga fler kids i denna familj. Produktionen har upphört. Det vågar jag lova. Men färdig med renovering? Nä, det blir jag nog aldrig. Jag återkommer med "efter-bilder" när detta projekt är slutfört i alla fall.
 
Träning då? Jodå, i någon utsträckning åtminstone. Några styrkepass i veckan och ganska anspråkslös mängd löpning. Men i alla fall, jag håller i gång. Och så köpte jag mig en racer härom veckan. Rätt årstid att köpa cykel åtminstone, även om den inte lär användas på ett tag. Ska bli intressant att se om det faktiskt är som alla säger, att skillnaden mellan en hybrid och en racer är STOR. Stay tuned så ska jag berätta.

onsdag 7 oktober 2015

Grattis, uppgraderingen lyckades...

...och du är numera Homo sapiens 4.0. En något äldre version, men med större insikt och erfarenhet samt mer pålitlig och trygg än de nyare varianterna.

Idag har jag alltså firat min 40-årsdag. Inträtt i den gyllene medelåldern, om man så vill. Jag försöker att inte tänka "vad gammal jag är", utan vara glad över att jag fått vara med så här pass länge. Och hoppas jag får hänga med ett tag till. I ärlighetens namn - inte skulle jag vilja vara 20 längre. Så ung och så dum och så mycket osett. 30, eller kanske 35 däremot, det kunde vara rätt lagom... Men det är ju som det är och alla ska vi åldrandets väg vandra.

Fort har de gått, dessa fyra decennier, men när jag tänker på vad jag hunnit med känns det ändå som en förhållandevis lång tid. Världen 1975 såg ganska annorlunda ut jämfört med världen idag. Jag var barn på det frigjorda 70-talet, blev tonåring i hårdrockens tidevarv på 80-talet, myndig och vuxen på 90-talet och sedan millennieskiftet har det rusat på i en hiskelig fart med utbildning, jobb, flera flyttar och renoveringar, giftermål och tre barn. Tur att 40 sägs vara det nya 30, så att man orkar med...

Dagen som gick i bilder. En frostnupen morgon påbörjade en fin dag, som tillbringats med en fin familj. Frukost och skönsång på sängen, tårta, promenad i solskenet, pizza på Tesses café, ett svettigt cirkelträningspass och avslutningsvis ett gott årgångsvin i soffhörnet. Nu satsar vi stenhårt vidare, 80 nästa!