onsdag 31 juli 2013

Om "alternativ" träning

Måste plita ner ett inlägg så här under de sista skälvande timmarna av juli, bara för att förbättra månadens bedrövliga statistik något. Skrämmande få uppdateringar den senaste tiden. Ett varmt tack till er trogna läsare som orkar vänta...

Slutet på en månad innebär även en liten månadssummering. Jag - och förmodligen många motionärer med mig - behöver egentligen inte föra träningsdagbok på grund av något mera allmänt intresse, utan vi gör det endast för att vi vill hålla koll på våra kilometrar. Vi sitter där i slutet av varje månad och varje år (och de som tränar lite mer kanske också varje vecka - min veckosummering skulle bli en ganska sorglig (och väldigt lättläst) läsning) och summerar våra pass och kilometrar och tänker att "nästa månad, nästa år, DÅ ska jag minsann träna mer"... Hur som helst, jag kan vid en summering av den hittills gångna sommaren konstatera att jag sprungit betydligt mindre än tidigare år, men däremot cyklat betydligt mer. När man hållit på med löpning ett tag blir det lätt så att man tycker att just löpning är den enda sport som "räknas", och den ska gärna vara mätbar i kilometer... "Alternativ träning" är något som man eventuellt kan ägna sig åt någon ledig stund utöver de sedvanliga löppassen, men som egentligen inte räknas. Löpning är ordinarie, allt annat alternativt.  Känner ni igen er, löpare? Jag har lite svårt att smälta att min kilometermängd har varit så pass liten på sistone, men har ändå mer och mer börjat inse att min onda häl på ett sätt varit en välsignelse. På ett sätt, inte på alla sätt. Jag har allt mer börjat förstå värdet av och tjusningen i den "alternativa träningen". Att den faktiskt har ett självändamål också och är inte endast är ett nödvändigt ont när man inte kan springa. Utan hälsporren hade jag knappast kommit mig för att köpa mig en hybrid och faktiskt köra rejäla mjölksyrepass för låren. Och jag hade kanske inte heller insett charmen med "måsalöpning". Två träningsformer som jag hädanefter sannolikt kommer att ägna mig åt, även om hälen faktiskt skulle behaga bli återställd någon vacker dag. Man springer och springer och först när man drabbas av någon belastningsskada inser man att kroppen faktiskt kanske inte bara vill springa. Den vill också cykla, simma, yoga, trampa mosse och pulsa i snö ibland. Så, det får bli dagens visdomsord från min sida: Se den "alternativa" träningen som ett (bra) alternativ!
Min förbannelse och min välsignelse som löpare. Fötter - som kan ta mig ett helt maraton - men som också kan åsamka mig så mycket elände. Trånga skor, svettiga strumpor, blåsor, förhårdnader och tappade tånaglar...Mycket får ni utstå och aldrig tar jag hand om er, Knappt ett årligt fotbad som tack. Jag har tagit er för givna, men ni har lärt mig min läxa. Det är ni som är bossarna. Utan er - ingen löpning alls. Jag ska bättra mig, jag lovar. På tal om det, var har jag fotkrämen?!?

God natt juli och god morgon augusti!

måndag 22 juli 2013

Tack och hej, semester

En snabb uppdatering, så här som hastigast. Semestern hann knappt börja förrän den var slut, precis som det brukar vara (bara att den var extra kort i år). Har dock haft en härlig sista vecka; precis rätt vecka lämnade vi det kylslagna, stormiga och regniga Österbotten och begav oss till de soliga och varma Danmark och Sverige i stället. Timing is everything.

En härlig vecka som sagt, med sol, lite bad, shopping, Legoland och umgänge med släkt och vänner. Och som en alldeles ypperlig avslutning en fantastisk dag i Göteborg med högsommarvärme, uteserveringar och en efterlängtad och magisk konsert med herr Williams himself. Vilken karisma, vilken underhållare, vilken man! Jag är fortfarande matt...
Så bra som det kan bli; ett fullsatt Ullevi en alldeles perfekt, varm sommarkväll.

Lite löpning har jag också hunnit med, alla wienerbröd och öl till trots... En runda kring Billund där jag stötte på diverse lustiga typer:
Lite stel tyckte jag nog att han var. Brukar inte danskar vara kända för att vara väldigt sociala och gemytliga?
 
Och i Upplands Väsby blev det ett backpass i det gamla kära Runby-spåret. "Öglan" några varv och man var ganska mör...
 
Och sen var det slut på det roliga, dags att återvända hem till det kylslagna och stormiga Österbotten...
 

fredag 12 juli 2013

Modifierad Yasso

Veckorna går och det är glest mellan blogginläggen. Dels p.g.a. att det inte är så lätt att underhålla en löparblogg när man knappt förmår löpa, dels p.g.a. tidsbrist. Hälften av den alltför korta semestern är redan avklarad men "to do-listan" har inte minskat i motsvarande mån. Även om vädret varit ganska representativt för den nordiska sommaren med ca 20 grader med något friska vindar, så har vi haft en del riktigt fina sommardagar. Bl.a. en som ägnades åt det obligatoriska besöket på det alltid lika härliga Storsand.
Playa de Pampas. Nykaabis Copacabana. Härligt!

Trots avsaknad av större mängder traditionell löpning har det ändå blivit en del träning. Ganska så mycket för att vara jag, faktiskt. Cykling varvat med "måsaträning" och lite konventionell löpning. Jag märker att både cyklingen och måsalöpningen gör susen för benstyrkan och om jag den första gången på måsan trodde att min sista stund var kommen så börjar det, 4-5 gånger senare, faktiskt kännas lite mer hanterligt. Tungt är det förstås, men distansen har blivit lite längre gång för gång.

Hälen är fortfarande inte alls bra, men möjligen lite, lite mindre öm än vad den var för en månad sedan. Efter uppvärmning går det förhållandevis bra att springa, men värst är det morgonen därpå, när man ska ta sig ur sängen efter att foten fått vila under natten. Jag jobbar på med stretching, foamrolling, massage och Voltaren och hoppas på ett ljus i slutet av tunneln inom överskådlig tid. Tävlingsplaneringen denna säsong har jag slagit ur hågen och satsar nu bara på att bli i skick, stärka kroppen och upprätthålla konditionen. Botniacyklingen ska jag ge mig på så småningom bara för att få delta i något lopp överhuvudtaget. Och Lidingöloppet var jag ju redan anmäld till och resan bokad så där får det bli Tjejloppet på 10 km i stället för den klassiska distansen på 30 km. Trots en smärtande häl borde det vara möjligt att klara av att träna för och att genomföra ett kortare lopp på 10 km, men knappast den tredubbla distansen. Noterar att gränsen för silvermedalj på Tjejloppet är 50 min, vilket alltså får bli mitt mål för säsongen. Det kan låta modest, men har man sprungit i Lidingöterrängen vet man vad som krävs för att hålla en fart strax under 5 min/km. Det är inte så lätt som det låter.

Och nu äntligen till rubriken. Igår blev det faktiskt ett "riktigt" löppass. Med tejpning och efter uppvärmning går det alltså någorlunda bra att springa. Planen för dagen var ett Yasso-pass. För er oinvigda så var Yasso en person som "uppfann" ett intervallpass som tydligen ska kunna ge en fingervisning om hur det förhåller sig med maratonformen. Ett riktigt Yassopass ska bestå av 8 eller 10 (är osäker på vilket) 800 meters-intervaller. Den tid varje intervall tar ska tydligen kunna omvandlas till möjlig maratontid, på så sätt att om man springer intervallen på 4 minuter ska maraton kunna avverkas på 4 timmar. Nu är något maraton inte aktuellt för min del detta år, men passet är nog bra i alla fall för att bygga fartuthållighet. Modifierat fick det bli eftersom jag trots allt är konvalescent och 8-10 upprepningar kändes lite övermäktigt. Jag har ju faktiskt inte sprungit med något slags tempo alls sedan West Coast Race för en månad sedan. Fem intervaller fick det bli, men vackert så. Riktigt pulshöjande och benen kändes ganska tunga efter cyklingen och måsan, men tider på 3.16-3.25 per intervall får godkänt. Tror inte att det innebär att jag skulle klara en mara på ca 3.20, men tanken är ju fin i alla fall...

Skönt att få genomföra ett rejält löppass en fin sommarkväll. Hälen betedde sig någorlunda bra och ömheten idag är inte värre än att den är hanterlig. Det finns hopp. Avslutningsvis en bild som inte har någonting alls med träning att göra (mindre smickrande bilder av en plågad intervall-löpare ska ni få slippa), men väl symboliserar högsommaren när den är som bäst.
Färska jordgubbar och nyskördade näckrosor!