söndag 30 augusti 2015

Den så kallade villaavslutningen

Det kan te sig lite märkligt att avsluta något man knappt påbörjat, men faktum är att vi igår avslutade villasäsongen utan att ha övernattat på villan en enda gång denna sommar. Men med en liten som sover ganska dåligt i största allmänhet och har svårt att komma till ro på främmande ställen i synnerhet, så är det lugnast att vara hemma. Lättast. Och när man som vi bor nästan mitt ute i skogen så blir det lite villakänsla kring det hela ändå. Efter middag på Nabben tillbringades villaavslutningen således hemmavid med goda vänner, och efter att lillemannen somnat tryggt i sin välbekanta säng fick vi faktiskt tid för såväl pidrospel som fyrverkerier. Sommaren börjar vara till ända, och det känns helt ok. Det tycker jag varje år. Det är rätt skönt med lite friskare luft, vanliga rutiner och mörkare kvällar. September är en av mina favoritmånader.
Lite träning blev det faktiskt också. Villaavslutningen inleddes i arla morgonstund på gymmet, och något måste jag ha gjort rätt (fel?) för jag har varit grymt "limin" idag. Det var en plåga att tvinga sig iväg på en länk före bastun nu ikväll, men jag gjorde det. Utöver det så har godsaker förtärts i helgen och ljus har tänts...
...pidron har som sagts spelats (ALLTID damerna mot herrarna) och gården har lysts upp av marschaller.
Och de där raketerna verkar ju av någon anledning nästan alltid vara roligast för papporna...
 
Vi tackar sålunda för denna "villasäsong" och ser fram emot nästa. DÅ ska vi övernatta på villan MINST en gång. Det är ett löfte.
 

 


måndag 24 augusti 2015

Ett livstecken

Uppdateringarna på bloggen duggar glest och hur road av att skriva jag än må vara, så är det nästan så att jag funderar på att ta en bloggpaus... För att en blogg ska förtjäna att kallas blogg bör den uppdateras förhållandevis ofta, och dessutom riskerar ju läsarna att tappa intresset fullständigt om det går veckovis mellan inläggen. Bloggläsare som jag själv är vet jag att det brukar förhålla sig så. Som sagt, jag tycker om att skriva och ämnen att skriva om råder det heller ingen brist på, men den där tiden, den där tiden... Dygnet har faktiskt inte mer än 24 timmar, so much to do, so little time...
 
Nåväl, vi har njutit av ännu en osedvanligt varm dag idag. Den inleddes med en morgonjogg medan sonen sov sitt (korta) pass.

 
Den fuktiga och något kyliga morgonen förbyttes snabbt i en ytterst varm och svettig förmiddag när solen steg över trädtopparna. Jag är inte någon värmelöpare. Det är för varmt, svetten rinner i ögonen, benen är tunga och andningen forcerad. Och hur man än kämpar går det bara sakta. Tacka vet jag de friska och härliga höstdagarna! För att få svettas riktigt ordentligt denna dag fortsatte jag i alla fall en liten stund i mitt utomhusgym...
Ein spada å ein jordhög... Mer än så krävs det inte ibland.
 
Fortsatte idrottandet från åskådarplats (igen har vi ett härligt mästerskap!) och avslutade dagen med ett kvällsdopp. Varmt och skönt i vattnet också.
 
Detta då som ett livstecken från en avslagen bloggare. He knallar å på!



söndag 9 augusti 2015

Livet är mer än träning!

En lugnare vecka i träningsväg, men desto mer kalasande och livsnjutande. Början av veckan bjöd på en utfärd till det mysiga "Jeppis" (Jakobstad) och slutet av veckan en härlig "skäridag" som bl.a. innehöll uppfriskande bad i Gloppet. Finns ingenting som går upp mot en (löjligt kort) simtur i öppna havet.
Edvards första besök på Pudimo och säsongspremiär för övriga familjen!
 
Vågskvalp mot ljumma strandstenar och en solvarm brygga; vad mer kan man begära av den finska sommaren?
 
Helgen har passerat i kalasens tecken och den blivande sjuåringen har firats storligen med ett rejält barnkalas (ett långpass på två timmar är för övrigt ett barnlek ansträngningsmässigt jämfört med ett lika långt barnkalas...) och kaffekalas för familj och faddrar. Någon brist på godsaker att förtära har jag således inte lidit, men däremot har den tilltänkta träningen fått stryka på foten lite. Endast tre pass har det blivit denna vecka (två länkat och ett styrkepass) och mer lär det inte heller bli när söndagskvällen med dess inbjudande soffhäng nu nalkas...
I stället för träning...

Det är för övrigt ganska lätt att fastna i det där "måste-tänket"; man tycker att man måste genomföra de planerade passen, annars får man dåligt samvete. Jag har dock bestämt mig för att min träning ska ha fokus på välbefinnande, inte på tvång. Träna för att jag vill och inte för att jag måste. Tre pass är helt ok, jag har fått mycket annan livskvalitet denna vecka i stället. Umgänge med vänner och familj, upplevelser, avkoppling. Saker som i det långa loppet egentligen betyder mer. En annan fördel med en lugnare vecka är att kroppen får mera tid för återhämtning. Inte bara nu under uppbyggnadsfasen, utan även i övrigt, när jag är "i form", är jag en sådan som behöver ganska lång återhämtning mellan mina träningspass. Tränar jag varje dag blir jag bara väldigt, väldigt trött. I uppbyggnadssyfte funkar det att träna så pass ofta som jag gjort de senaste månaderna, men knappast under tävlingssäsong. Med fem pass i veckan känner jag mig trött i benen och stel i kroppen för jämnan. Om jag ska springa ett lopp eller annars hårt kan jag inte ha sprungit dagen före. Inte på flera dagar före, i alla fall inte om jag vill starta med riktigt pigga ben. Fem pass i veckan är nog bra som uppbyggnad, för att "träna ner sig", men sedan, när jag ska vara snabb, ska jag nog träna lite mindre, hur kontroversiellt det än kan låta. Less is more!

Och i morgon är det måndag igen och vi bygger vidare!