torsdag 29 november 2012

Stiltje

Hela förra helgen och i början på veckan satte en förkylning stopp för tränande. Snorig, halsont, lite febrig, trött, hängig och helt sänkt = inte i löparform. När man är van vid att röra på sig någorlunda kontinuerligt blir man lätt lite rastlös efter några dagars helvila. En dag är skön, två rätt ok, men därefter börjar abstinensen göra sig påmind. Man måste ut! Känslan av lättja och den lätta ångesten på grund av utebliven träning förstärks till yttermera visso av det faktum att man delar bostad med någon som helt plötsligt tränar tre gånger på fyra dagar. Det var långlänk, cirkelträning och fartlek för maken - och i soffan satt jag. Och jäste. Och snöt mig. Oavsett ångest är jag dock övertygad om att man ska vila om man är sjuk. Eller sliten eller riktigt trött. Det är farligt att bli för fanatisk och glömma bort att lyssna på kroppen. Vi är gjorda för att röra på oss, men även för att vila och återhämta oss. Samla kraft. Så, jag samlade kraft i tre, fyra fem dagar, men igår, höstens hittills kyligaste kväll, var det äntligen dags för en löptur även för mig. En trolsk fullmåne, frisk och härlig luft och några snöflingor som singlade mot marken. Så vackert att jag nästan glömde hur tungt och segt det var att springa. Och skönt.
 

onsdag 21 november 2012

Fear of the dark?

Igår tränade jag med Maxmolöparna. Det såg ut så här:
Höga, spänstiga steg i full fart. Eller låga, lufsande i motionärstempo. Ja, det kan ni fortsätta undra. Bildbevis finns icke.

Det var alltså mörkt. Riktigt mörk. Och grått och fuktigt. Men stämningen var uppsluppen och gemenskapen god. En trivsam grunduthållighetslänk följdes av mindre trivsamma löpskolningsövningar och den ännu mindre trivsamma plankan. Men vill man vara fin (snabb) får man lida pin, sägs det ju. Nöjd och glad joggade jag sen hemåt. I mörkret.

måndag 19 november 2012

Bastu!

Veckorna rullar förbi snabbt, snabbt och snart är det jul... Det är lågsäsong på träningssidan för närvarande och jag springer två, i bästa fall tre, gånger i veckan ungefär. Känslan i kroppen är något trött och seg; ryggen är stel och benen likaså. Om man ska tro mångtusenåriga österländska läror i form av bl.a. yoga och ayurveda - vilka nog får sägas innehålla ganska mycket sanning, miljontals människor kan inte ha fel! - så är den mörka årstiden en tid för eftertanke, reflektion och vila. Om jag lyssnar på kroppen så säger den "spring gärna, men plåga mig inte med intervaller och hårdkörning". Så jag springer lugna länkar, mer för att må bra än för att vässa formen. Jag vet att när vårljusets första strålar igen väcker kroppen till liv och energin återvänder, då kommer även suget tillbaka. Suget att springa hårt, att pressa sig och utmana kroppen. Så brukar det vara.

Så jag "far på mina länkar", så även denna helg. Söndagen bjöd på en mils löpning; det var stormigt, det var regnigt och det var mörkt, men ack så skönt att röra på sig, fylla lungorna med luft och hämta energi inför en ny vecka. Och efter länken avslutades kvällen på bästa sätt med ett premiärbad i den alldeles nya bastun:

Ack vad bastu har varit saknad den gångna sommaren. Ett liv utan att få svettas ordentlig i en "vedaelda" bastu är knappt ett liv värt att leva. Så lyckan är nu stor när den största finländska uppfinningen genom tiderna äntligen återfinns på Dalabackan!

Ha en bra vecka!

söndag 11 november 2012

Sightseeing i hembyn

Om man ska tro Bloggers statistik har jag, förutom i mitt hemland, läsare även i Sverige, USA, Tyskland, Ukraina och Polen! Eftersom alla har dessa knappast har någon större kännedom om min hemby Maxmo kan en rundtur kanske vara på sin plats. Så, denna mulna, kulna och regniga farsdag blev det en "sightseeing-länk" i byn...

Svängde först höger ut på byvägen och efter en knapp kilometer nådde jag Idrottsgården. En knutpunkt för bygdens sportfånar och här utövas allt ifrån innebandy till cirkelträning. I bakgrunden skymtar sportplan (Strandvallen) där en och annan intervall har sprungits.
 

Omedelbart efter Idrottsgården passeras såväl Tottebo...


...där den yngsta tillbringar sina dagar samt...

...Maxmo kyrkoby skola, där den förstfödda går på första klass och där även modern tillbringat sina sex första skolår.

Vi fortsätter neråt genom Tottesund och passerar så småningom herrgården, den kanske mest historiska byggnaden i Maxmo. Här gifte sig Jean Sibelius med sin Aino Järnefelt 1892 och här finns "husspöket" Vita frun som enligt legenden och såvitt jag kan minnas dog av oycklig kärlek och som ännu idag påstås gå igen och ibland visa sig i fönstret högst upp, på "spökvinden".
Snart vid vägs ände åt detta håll (det går i och för sig att fortsätta ut på Prästholmen, men det får vänta till en annan dag) och det är dags att vända om efter att ha stannat och betrakta havet vid restaurant Nabben.
 
Det gör sig visserligen bättre en solig sommardag, med klarblå himmel, grönskande gräs och glittrande hav, men en gemytlig havsnära restaurang är det i alla fall. Och öppen även vintertid!
 
Vi vänder tillbaka genom byn och springer en runda också åt andra hållet. Mitt i byn har vi den vackra kyrkan; dagen till ära mitt i en gudstjänst.
 
Vidare upp till "centrum" där man hittar både bank, bibliotek, butik och några andra servicepunkter.
Ingen metropol måhända, men det finns vad man behöver för att få vardagen att gå runt. Avslutar dagens runda med en tur ut till dansbanan (Gubbholmsbade)...
 
...stängt och tillbommat en mulen novemberdag, men kom tillbaka någon ljum julikväll för att uppleva en riktig "Maxmodans"! Då är det folk, fart och fläkt och schottis i bena... Idag var det bara spring i bena, men det funkar det också. Ack så många kilometer jag avverkat på Maxmos byväg genom åren. En omgivning så välbekant och så kär. Och nu vet även ni - som inte har förmånen att få bo i detta lilla hörn av världen - hur vi har det, vi Maxmobor. Ses vi i Maxmo? :-)

 

 
 
 




söndag 4 november 2012

En gång tränade jag två gånger...

Två träningspass på en dag. Det hör inte till vanligheterna. Eller, det där var en underdrift. Det hör till de mest sällsynta ovanligheterna. Medan barna var i söndagsskolan i herrans tukt och förmaning gavs tillfälle till en löplänk för modern. 8 helt vanliga kilometer, inget mer att säga om det. Kan ni gissa var förresten?

 Den som gissar rätt vinner en löprunda med undertecknad!

Dagens andra pass var cirkelträning med löpargänget på Idrottsgården. Magövningar, armhävningar, dips, tåhävningar, lite kettlebells och avslutningsvis (förstås) några Borzow. För en sådan som jag som annars slarvar ganska mycket med styrketräningen var det en bra genomkörare. Och trevligt dessutom. Och det var den söndagen det. Imorgon ska jag nog inte träna två gånger. Måste ju jämna ut statistiken.