lördag 22 oktober 2011

Härliga höst!

Jag tycker om hösten. Trots att man emellanåt beklagar sig och gnäller över regnet, mörkret och kylan så tycker jag på det stora hela om hösten. Härligt frisk, hög luft, sprakande färger i naturen och en årstid som gjord för sköna löpturer och mysiga stunder framför brasan. Kanske är det för att jag är ett höstbarn.

Hur som helst, har vilat hela veckan sedan Hässelbyloppet med undantag för ett välgörande yogapass. Idag var schemat ganska späckat av aktiviteter med barnen, men jag lyckades i alla fall hitta en halvtimme där jag kunde klämma in en liten löptur. Hade ju ändå ätit en riktig löparfrukost.

Fiberhavregrynsgröt med Pauluns müsli och en klick hemkokt lingonsylt, havtornsjuice och förstås en kopp kaffe.

Halvtimmen ägnades på bästa sätt åt en lugn, avkopplande löptur i den härliga höstskogen. Ingen fart, ingen klocka och inga krav, bara jag och naturen på tu man hand. Ett pass mera för själen än för kroppen. Man behöver det ibland också.


Endast jag och (en väldigt avlägsen) Bambi på länk.

Finns väl inget bättre underlag än en skogsstig fylld av prasslande höstlöv?

På hemvägen kunde jag för övrigt konstatera att det inte längre finns någon ursäkt för att inte springa intervallpass. I närområdet har vi nämligen fått en ny väg som är som gjord för detta.

Ungefär 1000 meter lång och helt flack. Måste testas snart.

Det var nog allt för idag. Ha det gott!

/ L.

söndag 16 oktober 2011

Säsongsavslutning i Hässelby

Mest för att jag var anmäld och inte så mycket för att jag så väldigt gärna ville begav jag mig idag till Hässelby för att avsluta tävlingssäsongen med Hässelbyloppet. Har haft lite skumma känningar i halsen ett tag (ska nog kolla upp det) och dessutom legat rätt mycket på latsidan sedan Lidingöloppet så mina egna förväntningar var inte särskilt höga; gärna pers men jag kunde lika gärna hamna på fel sida om "skamgränsen" 45 minuter.

I väldigt god tid anlände jag och maken (som firade sin 41-års dag på Hässelbyloppet!) till en kylslagen Hässelby IP; soligt och fint men med en isande snålblåst. Därav denna "Michelingubbe" före start:

Den glada minen är en schimär; skickligt lyckades jag dölja nervositeten och ångesten och olusten att tävla just denna dag (på ditvägen föreslog jag t.o.m. för maken att vi skulle åka till Ikea Barkarby i stället...)

Hur som helst; loppet var som ett millopp brukar vara; tungt och plågsamt. Första halvan gick snabbare än den andra men jag lyckades ändå upprätthålla tempot förhållandevis bra och äntrade målet på tiden 42.19; en prydligt putsning av det tidigare personbästat (i alla fall i vuxen ålder) på 43.03. Vackert så. Även maken förbättrade sitt personbästa med närmare tre (!) minuter (gamla män ska man ej förakta...).

En godkänd säsongsavslutning med andra ord och nu känner jag mig fullständigt tillfreds med att få säsongsvila och endast "mysjogga" ett tag framöver. Och var är förresten snön?!? Dags att plocka fram laggen!!!

Det om detta; nu är det (som den sucker för TV-serier som jag är) dags är bänka sig framför en ny - Pan Am. God kväll!


tisdag 11 oktober 2011

Lägesrapport

Har haft mycket annat än löpning i huvudet på sistone. Förra veckan gick i renoveringens tecken hemma i Finland. Det börjar bli fint i stugan nu. Så fint att jag nästan funderar på att flytta dit... Jag kunde knappt tro att det var samma hus som i somras när jag kom dit. I somras var det i stort sett "ett hål i marken" på nedre plan och "hej kom och hjälp mig" på vinden. Och nu är det nya trägolv, gips och slätspont på väggarna, träpanel i taket, vedspis och en Jötul gjutjärnskamin... En del jobb återstår, men det mesta är gjort.

Flickornas mysiga rum på vinden!

Jötul. Tack Norge!


Medan maken isolerade och målade väggar och tak roade jag mig med att måla stolar:

Jättefina blev de! Lite nytt tyg att klä om sittdynorna med bara så... Detta är för övrigt det blivande köket. Köksinredning ska införskaffas med det snaraste!

En av stolarna var jag tvungen att lämna omålad, tyckte att den var så vacker som den är:

Den förtjänar en hedersplats på noga utvalt ställe!

Barnen tittade som pliktskyldigast till bygget men visade ingen större entusiasm över sitt blivande semesternöje. Men de hade roligt på många andra sätt i stället, bl.a. planterandes vårlökar med sin snälla "mommo"!


Löpningen då? Tja, mitt namn står visst att finna i anmälningslistan för Hässelbyloppet... Lider av viss motivationsbrist sedan Lidingö och har tränat väldigt begränsat sedan dess, men planen är väl ändå att genomföra söndagens lopp. Men det blir det sista för denna säsong i alla fall! Sedan om några veckor ska maken springa Frankfurt marathon, medan jag själv bara ska njuta av att vara åskådare och kanske dricka någon Bier!

/ Lotta

lördag 1 oktober 2011

Att komma igen efter Lidingö

Veckan efter Lidingö har gått i vilans och kontemplationens tecken. Ganska trött och sliten, glad över att jag kom i mål, lite missnöjd över att jag inte var snabbare... Ingen idé att gråta över spilld mjölk eller en missad målsättning dock; revanschlystnaden har tagit över och den är väl den bästa motivationen för träning inför nästa års lopp?

Har återupptagit springandet så smått igår och idag. Igår en lugn skogstur på 6 km, idag ett intervallpass i den osedvanliga höstvärmen. Löparnörd som man är vill man ju ibland prova på något nytt man läser om i Runners world, och nu var det 4x4-pass jag fastnat för (det ska tydligen ha bidragit till att göra t.ex. Marit Björgen till den hon är - och då kan det väl inte vara fel!?!). Upplägget i alla fall hård löpning i 4 minuter x 4 gånger, joggvila emellan. Vet inte om det var det att det var mentalt lättare att tänka "bara" 4 minuter än att tänka en distans (t.ex. tusing), men det gick förvånansvärt bra trots att lite av Lidingösyran var kvar i benen. Progressivt som vanligt för min del, den sista intervallen betydligt snabbare än den första, och totalt sett ett "lagom" intervallpass, rätt tufft men inte alltför vedervärdigt. Det var ganska sporrande att se hur långt man kunde ta sig på sina 4 minuter, och på den sista intervallen lyckades jag faktiskt ta mig över en kilometer, vilket innebar en kilometertid på 3.57. Än finns det lite krut i tanten! Ska försöka konservera formen till Hässelby nu och vila mycket för att ha pigga ben på säsongens sista tävling. Det är då själva f-n om jag inte ska lyckas ta mig under 43 minuter då, har haft flera lopp (mer tunglöpta än Hässelby) på låga 43 nu, så förutsättningarna borde finnas.

För övrigt så trodde jag att hälsenan skulle vara mer illa däran efter Lidingö än vad den nu i själva verket är; det går bra att springa men ömmar lite när jag vilar?!? Har fått tips på några övningar av yogaläraren och försöker dessutom stretcha och massera, så jag hoppas att det ger sig. Planen är även att åka mycket längdskidor i vinter (Öppet spår - here I come!), så då kanske senan får välbehövlig vila från löpningen.

Nästa vecka ska tillbringas i Maxmo; maken ska måla "torpet" invändigt och jag ska, förutom att ha semester och umgås med barnen, försöka måla divese möbler. Ska bli otroligt spännande att få se stugans förvandling; jag blir andlös av förundran när jag ser de bilder som tillsänds mig på Skype. Är det verkligen samma hus som vi lämnade i somras?!? Snart kan nog inte ens döttrarna med bästa vilja påstå att "det är gammalt och fult och vi vill inte bo där", som de sagt till dagispersonalen...

Skön lördagskväll till alla!