torsdag 30 juni 2011

Hej och välkommen!

Så har jag då slutligen gett efter för trycket, ramlat ner i träsket, böjt mig från kraven från min samtid. Jag har börjat blogga! Dagbok har jag fört i många år, men det är den traditionella varianten med linjerade papper och inbunden pärm som tilltalat - och fortfarande tilltalar - mig mest. Inte för att jag har något emot att föra en parallell elektronisk dagbok, inte egentligen, men jag har alltid känt mig för konventionell (gammalmodig om man så vill) för dylika nymodigheter. Och inte är det bara att slå upp en blank sida, vässa pennan och låta orden flöda heller, utan först ska man hitta någon lämplig portal, skapa ett konto, redigera sin profil, fixa alla inställningar och så vidare, så att man egentligen inte har någon större lust att skriva när man väl är klar med detta. Nåväl, själva skrivandet roar mig, så här är jag nu! Bloggen är fortfarande "på hälft", men om någon till äventyrs kan vara intresserad av att läsa något av det jag har att förtälja för eftervärlden, så välkomna!

Tanken är ju att jag mest ska skriva om löpning. Jag följer ett antal löparbloggar och blir så inspirerad av dessa, så då kanske någon är intresserad av att läsa om min träning också, tänkte jag. Jag kallar mig en "vanlig motionär" men kan inte sticka under stol med att jag har vissa målsättningar för min löpning. Även om jag springer för att få egen tid, rekreation och vederkvickelse så skulle jag inte ha något emot att kapa någon minut på milen eller kanske tjugo på maran...

Jag springer inte särskilt mycket, inte i jämförelse med många andra bloggare och "motionärer". Träningsprogrammen i Runners World kan jag inte snegla på; de innehåller ofta en hundraprocentigt större veckomängd än vad jag vanligtvis kommer upp i och är bara ångestskapande. Jag springer ungefär 3 gånger i veckan och nånstans mellan 30 och 40 km. Jag har varken tid, lust eller behov av att springa mer än så just nu. Så länge jag kan kapa någon minut på persen från år till år ändå är jag nöjd.

Hur motsägelsefullt det än må låta befarar jag att jag, min förhållandevis ringa träningsmängd till trots, håller på att dra på mig en skada. Min vänstra hälsena har ömmat den senaste veckan och googlande har gjort mig mäkta förskräckt. Långvariga problem! Ingen löpning på månader! Hundratals exentriska tåhävningar om dagen! Kortisonsprutor! OPERATION! Så, hur ska jag nu göra för att undvika detta? Jag tillåter mig att vila några dagar och behandlar senan med kylbalsam och massage. Och lite tåhävningar när jag kommer ihåg det. Vad tror ni om det? God natt!