tisdag 31 juli 2012

Ernst-pyssel och kvällssimning

Till er som tvivlade och misstrodde, till er som drev med min idé och påstod att jag tittat för mycket på Ernst...

...den är färdig nu! Sänggaveln. Jag tror att självaste Ernst skulle vara stolt! Den skarpsynte noterar säkert att det är en gammal spegeldörr. Återanvändning är tidens melodi. Dörren fanns i huset men fick ingen plats efter renoveringen, så den får nu tjänstgöra som sänggavel i stället. Roligt att kunna bevara ursprungliga detaljer, om än i annan kulör (den hade en ilsket blå färg tidigare). Hur som helst, särdeles lätt var det inte att få dit den. Den skulle på något sätt fästas på den befintliga sängstommen och eftersom jag saknar den byggtekniska kunskapen tillstötte vissa komplikationer. Jag tyckte att jag funderat igenom det hela ordentligt innan vi satte cirkelsågen i den tidigare gaveln, men se, det hade jag uppenbarligen inte. Jag hade inte tänkt på att den gamla skruven inte skulle passa när gaveln blev tjockare. Efter mycket om och men, tandagnisslan, skrik och svordomar (och nästan en skilsmässa...) lyckades vi dock fästa dörren i sängstommen. Huruvida den kommer att stanna kvar för överskådlig tid är dock oklart. Men jag är nöjd!

På löparfronten har jag just summerat den gångna månaden och konstaterat att jag sprungit i snitt 5 km om dagen, ca 150 på en månad. Därav två lopp som båda gått över förväntan. Jag måste därmed vara nöjd även med detta.

Avslutade just dagen och månaden med ett 8 km långt och kravlöst löppass (klockarn var urladdad). Via Finnholm på hemvägen och simmade några hundra meter i spegellugnt, ljummet vatten. Luften syrerik och härlig efter en regnskur. Tappade skon i vattnet och kunde konstatera att Nike Lunarglide flyter mycket bra. En skön sommarkväll som får bli ett fint minne att plocka fram en regnruskig novemberkväll.

Snart dags att sova gott i min "nya" säng!

torsdag 26 juli 2012

Sommarnöjen...

...kan man ha av olika de slag. Till de mer traditionella sommarnöjena hör väl strandhäng, vilket vi ägnade oss åt idag. En temperatur på 18-19 grader, något frisk nordvästlig vind men strålande sol - det är väl ungefär så fin sommaren blir i år - så det var dags för ett besök på den österbottniska superplayan Storsand.




Något friskt i luften men vattnet var oväntat "okallt" och fullständigt badbart både två och tre gånger. Och roligt hade vi, jag och småtjejerna, med luftmadrass-surfing i "monstervågor".

Ett alternativt sommarnöje, åtminstone för en löpare, är annars att springa. Ikväll var det dags för gemensam intervallträning igen och hela 10 löpare dök upp denna gång. Vi enades slutligen om att springa "tusingar" (eller egentligen lite längre eftersom vi sprang tre banvarv och banan är 350 meter). Sex intervaller blev det och sammanfattningvis ett riktigt givande och roligt träningspass. Diverse klockstrul för min del, men farten låg väl någonstans mellan 4.10-4.20/km, de sista intervallerna ner mot fyra blankt. Avslutade med lite barfotajogg på gräset, stretching och "plankan". En helt ok sommarkväll med andra ord.

Avslutningsvis kan jag meddela att kattsituationen hemmavid har lugnat ner sig något; från att ha varit ständig beredskap, morr och fräs och en vägran att vistas i samma rum har det nu blivit något som väl kan beskrivas som terrorbalans. "Jag tycker inte om dig men accepterar att du finns där, om inte du gör något så gör inte jag något heller". Det går framåt alltså.




fredag 20 juli 2012

JAAAkob halvmarathon!

När man minst trott och förväntat sig det får man till ett sådant där alldeles perfekt lopp. Eller perfekt ska jag inte säga - förbättringspotential finns alltid - men i alla fall ett mycket bra lopp. Jakobstad bjöd på ca 15 grader (betydligt varmare i den strålande solen dock) och ganska friska vindar när det var dags för årets upplaga av marathon/halvmarathon, så förutsättningarna för löpning var bra.


Halvmaralöpande makar.

Även om jag själv inte trodde på mig så gjorde min goda vän Linda det; jag trodde knappt under 1.40, hon sa 1.36. Och efter ett bra lopp - tungt som halvmaror ska vara men ändå kontrollerat och hanterligt - löpte jag i mål på det nya personbästat 1.36.53. Linda - du får hädanefter bli min mentala couch!

Avrundade dagen med en god måltid på O´Leary´s i glada löparkompisars och "langares" sällskap och strosade runt en stund i ett partajande Jakobstad.

Hemkommen och mör i benen men väldigt nöjd med dagens lopp; härligt att kunna springa förhållandevis hårt på en så pass lång distans och ändå känna att det är hanterligt och att man inte tar helt slut. Jag valde medvetet att starta hårdare än jag brukar bara för att testa om det skulle bära eller brista, och det bar! Hyfsat jämn fart loppet igenom (snitt 4.35/km) och t.o.m. ork att springa de tre sista kilometrarna snabbast. Inget pris fick jag eftersom så många duktiga löpare slutit upp idag, men glad och nöjd är jag ändå! Nu blir det välförtjänt vila resten av helgen, skulle jag tro. God natt!

torsdag 19 juli 2012

Nerladdning?

Någon direkt uppladdning inför morgondagens planerade halvmara har det inte blivit. Det är för fullt upp med livet i övrigt för att hinna tänka uppladdning. Idag ett stadsbesök inkluderande byråkratiska besök hos både tullen och polisen samt en glass på torget. Ikväll både fika och jordgubbsrensning (och -ätning). Så fjärran från tankar på halvmaror, kolhydrater och sportdryck som man kan komma. Men kanske ändå den bästa uppladdningen av alla, att inte tänka på loppet överhuvudtaget. Tids nog står jag där och MÅSTE tänka på loppet, med nerverna på helspänn och mp3-spelaren laddad. Svårt att veta var jag befinner mig formmässigt och därför svårt att sia något om utgången. Formen på kortare distanser är förhållandevis god, men jag tror att jag har för få långa, hårda pass i kroppen för att kunna prestera maximalt på ett så långt lopp som en halvmara. Pers känns orealistiskt. Ska man gå ut hårt och riskera att självdö efter halva loppet, eller ska man fega och starta lugnt och förhoppningsvis orka spurta? Svårt. Bara att invänta startskottet och se hur det utvecklar sig och vilken dagsform man innehar. Som brukligt är ju känslan före att man känner sig svag, orkeslös och lite halvsjuk. Men imorgon är en annan dag!

Uppladdning eller nerladdning?

lördag 14 juli 2012

Halvmara med dopp

En dryg halvmara, 22 km, mot Kvimo, i hård vind med efterföljande dopp på Finnholm. Underbart att få hoppa ur löparskorna och slänga sin svettdrypande kropp i det svalkande vattnet på en folktom strand. Livskvalitet.

fredag 13 juli 2012

Inredningspics

Inflyttade är vi men inredningsmässigt är vårt hus inte färdigt. Det återstår en del målning och småfixande samt allt det "lull-lullande" jag står för, dvs. att pynta, hänga upp saker och göra det hemtrevligt... (Tror att detta är en typiskt kvinnlig egenskap; för en man räcker det ofta med en TV och en soffa. Gardiner - vad är det för något?? Ljuslyktor - vad ska man med det till??). Hur som helst, jag kan bjuda på några bilder på utvalda delar i dagsläget, mer kommer senare när det är färdigt.

Köket i vit, lantlig stil. Nästan alla möbler har hängt med från förra bostaden men gör sig kanske bättre här i ett äldre hus. En salig blandning av loppisfynd, gåvor och Ikea!

Till stilen hör också pärlspont, öppna hyllor och diverse fina burkar jag samlat på mig genom åren. Den usla bildkvaliteten ger inte rättvisa åt det hela, ursäkta!

Tror att jag visat den förr, men återigen trappan, den är en favorit! I originalskick men med ny färg. "Skrubben" (eller "kantoret" som den äldre generationen säger) är nybyggd av vår skickliga snickare.

Det var det hela för idag på inredningsfronten. På löparfronten inte så mycket att rapportera; dagen bjöd på ett vanligt "mellanmjölkspass" före fredagsmiddagen, 6 km på 5+ min/km. Planen är ett långpass imorgon bitti.

Diamond league på TV snart till ända och dags för mig att göra som den allra färskaste familjemedlemmen:

God natt världen!



onsdag 11 juli 2012

Intervalldags!

Fick en påringning av min goda vän på dagen som informerade om att det ikväll var dags för den gemensamma intervallträning vi pratat om att dra igång. Jag hade helt förträngt detta och tänkt mig en vanlig länk, men intervaller stod alltså på schemat så intervaller fick det bli. Väldigt bra med en gemensam träning en dag som denna; om det inte varit för det är risken överhängande att jag stannat i soffan i stället och lyssnat till regnet mot rutan...

Träningen gick av stapeln här:
Strandvallen i Maxmo!

Det var inget stort, men ett naggande tappert gäng löpare som slutit upp denna gråmulna och duggregnstyngda kväll.
Och färgglada också!

Intervallstege skulle avklaras; 400-300-200-100 meter i stegrande fart och med lika lång jogg emellan varje intervall. Och så denna stege tre gånger (eller sex gånger om man är riktigt överambitiös, men det var ingen av oss idag). Totalt 6 km om man räknar med joggen och 10 km med uppvärmning och nerjogg, så ett helt tillfyllest pass för min del. Och förvånansvärt jobbigt med så korta intervaller, man är ju ingen sprinter direkt... Men en trevlig kväll med trevligt folk blev det, tack för denna gång!




söndag 8 juli 2012

Motivationsdipp och tillökning

Efter urladdningen på Parloppet har det inte blivit mycket till springande. En kort resa till Sverige för att slutligen göra oss av med huset där, lite förkylningskänningar samt de senaste dagarnas tryckande, fuktiga värme har gjort att både tid och motivation för löpning varit knapp. Idag blev det dock en lugn länk om 14 km i 24 graders värme och en luftfuktighet som i ett tropiskt växthus. Sådana dagar är sommaren inte riktigt min favoritårstid. Avslutade i alla fall med lite barfotalöpning på den sammetsmjuka fotbollsplanen; det gjorde gott för skamfilade löparfötter. På tal om det måste jag verkligen göra något åt mina fötter, de är inte en vacker syn med sina förhårdnader och löparskavanker. "Mamma, ska du inte gå till den där tanten som gör dina fötter mjuka snart?", frågade dottern. Jo, jag ska nog det...

Det har nu gått nästan en månad sedan flyttlasset och vi med det anlände hit till "Dalabackan". Det kommer att ta sin beskärda tid att få allt i ordning och det är bara att konstatera att det nog kommer att bli ett långtidsprojekt innan allt är som man vill ha det. Sommaren är inte den bästa tiden för en flytt heller eftersom det är så mycket annat som ska hinnas med. Och "trädgården" som verkligen inte hinns med detta år växer utom all kontroll i denna fuktiga värme... Nåja, sakta men säkert tar vi oss mot vårt slutliga drömboende. Livssituationen i övrigt får väl i motsats till trädgården sägas vara under kontroll; till min stora glädje har ju jobbfrågan fått sin lösning och jag har ett nytt, spännande arbete att gå till den 20 augusti. Huset i Sverige är överlåtet och det är skönt att slippa både kostnader och ansvar för det. Visst var det med lite vemod vi återsåg det sista gången som vårt i fredags, men inte med något ånger. Beslutet att flytta var rätt och vi kommer att få ett bra liv här, det är jag övertygad om.

Slutligen kan jag meddela att den Frantzka familjen har fått en ny familjemedlem:


Alla är förtjusta över nytillskottet förutom den andra fyrbenta som visar sitt missnöje med högljutt fräsande så fort "lillkisson" nalkas. "Storkisson" Kalle är 13 år och ungefär 10 gånger större, men ändå rädd för denna harmlösa lilla varelse... Harhjärtad är han, den gode Kalle.

Skärpning på löparfronten inför kommande vecka. Hoppas på lite svalare väder och fler kilometer. Jakob halvmarathon nalkas...

God kväll!




tisdag 3 juli 2012

Parloppet!

Så kan Vita fruns parlopp anno 2012 läggas till handlingarna. Det blev en härlig kväll; fint väder, många tävlande, mycket publik och bra underhållning. Fjolårets 39 startande lag hade vuxit till kring 75 st i år, vilket är jätteroligt för en liten förening som Maxmo sportklubb! Ett stort tack till arrangören!

Det var en förhållandevis kort distans det handlade om, 6,6 km, men sådana "spurtsträckor" är ju ofta mer fasaväckande än längre distanser, i alla fall för gamla, tröga dieslar som jag. Det är alltid tjurrusning i början och vill man ha en någorlunda placering så är det bara att försöka hänga på även om man egentligen föredrar en långsammare start. Redan efter ett par hundra meter hade jag andan i halsen och mjölksyra i benen och hann undra hur detta skulle gå, total genomklappning på gång? Men som så många gånger förr blev det något lättare när jag sprungit den första kilometern och fått i gång kroppen. Damerna fick den stora äran att starta med en stor uppförsbacke, men när vi väl kommit över den rullade det på ganska bra. Första kilometern på 4.17. Det var 5-6 damer som låg före mig, varav de två första i princip är elitlöpare och inte så mycket att göra åt. Ganska snart kom jag dock i kapp de damer som låg efter de två i täten och kunde lämna alla utom en av dem bakom mig. Denna ena tjej och jag fick sedan sällskap i flera kilometer och vid "Hojlanstein" delade vi systerligt på en mugg vatten. Kilometer 2 och 3 på 4.13 respektive 4.16. När vi kom in på grusvägen mellan Öjskatavägen och Nabben sjönk farten markant, till 4.23/km. Detta parti var svårsprunget med djupa spår i vägen och dessutom ganska stora stenar. Blev dock något uppiggad när vi började möta de manliga löparna som alltså sprang i motsatt riktning och jag efter en titt på Garmin kunde konstatera att att jag sprungit lite mer än hälften när jag mötte min äkta hälft (denna gång tävlade vi ju som par men inte går det riktigt att bortse från den interna familjefejden ändå...). Riktigt mör i benen i alla fall när vi sedan kom ut på asfalten igen vid Nabben. Med ungefär två kilometer kvar lyckades jag med en liten fartökning (eller kanske jag bara lyckades bibehålla farten lite bättre än  min medtävlande) och fick en lucka på kanske 10 meter. Jag fick kriga för att hålla denna lucka ända till mål och var galet trött. Hur trött man än är måste man emellertid alltid orka med en spurt - det är mitt motto - så den sista hela kilometern gick i alla fall på 4.06 och de sista 600 metrarna i 3.59/km-fart, vilket väl får kvalificera som en godkänd spurt. Jag kom i mål som tredje dam på tiden 27.55 (4.13/km), vilket jag är riktigt nöjd med. Tredje plats verkar vara "da shit" för mig just nu; trea i Kuni och nu trea i Maxmo.

Totalt sett lyckades vi försvara fjolårets sjundeplats. Antar därmed att vi även nästa år får starta med likadana nummerlappar som i år...

Samma placering som i fjol men relativt sett bättre ändå med tanke på att deltagarmängden nästan fördubblats. Nöjda med oss själva kan vi nu luta oss tillbaka i soffhörnet med en kall Sandels. Tungt och jobbigt var det - precis som det ska vara när man tävlar - men det kändes ändå som att formen finns där och jag kunde nu hålla samma fart som jag gjorde först på höstkanten i fjol (jag brukar alltid vara bättre på hösten). Så, nu vidare mot nya mål (bokstavligen)!

/ Lotta


P.S. Eventuellt kan jag bjuda på lite fler bilder inom några dagar, men de måste först genomgå en minutiös granskning (läs: censur); för bloggaren ofördelaktiga bilder (t.ex. närbilder från upploppet)kommer ingalunda att publiceras!

söndag 1 juli 2012

Ett år!

Ville bara säga att min lilla blogg har fyllt ett år, hurra! Och under det år som gått har jag haft drygt 10 000 besök - tack till er alla som följer mig! Ambitionen har aldrig varit att skapa någon framgångsrik jätteblogg, utan jag bloggar främst för min egen skull; jag är road av att skriva och ser det som ett sätt att föra dagbok. Att det sedan finns ett antal själar där ute som är roade av att läsa det ser jag bara som en extra bonus!

Grattis bloggen!