måndag 25 april 2016

Halvan som blev halv

Ja inte blir det riktigt alltid som man tänkt sig. Det som skulle bli säsongens första halvmara blev en halv halva. Träningen har flutit på ganska bra under vintern och även om jag inte känt mig i någon toppform, så hade jag ändå förhoppningar om ett någorlunda stabilt lopp. Men ödet ville annorlunda och den lilla, lilla känning jag haft i knät under en tid (men som på intet sätt har sinkat mig) utvecklade sig till en höggradig smärta under sista tempotestet före loppet. Trots vila, yoga, Voltaren och massage under hela förra veckan kvarstod problemet när det var dags för Women´s Health Half Marathon på Djurgården i Stockholm i lördags. Men tack vare att arrangören ställde sig positiv till en omregistrering till duo-klassen och tack vare att mitt ressällskap och fina vän ställde upp och delade loppet med mig, kunde jag/vi genomföra det trots allt. Ingen löpning som går till historien som minnesvärd för min del (känslan av en huggande knäsmärta vid varje steg får snarare placeras i glömskans arkiv ganska omgående) och de 12 km som var min del av loppet var mer än tillräckliga denna dag. Jag tog mig dock runt på den fantastiskt vackra banan och arrangemanget i övrigt var väldigt trevligt, så jag har all anledning att återkomma i fullgott skick och ta mig an hela distansen.

Helgen i övrigt var helt "fääb" (för att säga som dottern) och att få umgås med goda vänner, äta gott och shoppa lite uppväger mer än väl ett miserabelt lopp. Efter en välbehövlig mammavila, omhändertagen av den bästa av värdinnor, är jag nöjd och glad. Livet är så mycket mer än löpning. (Men knät får för all del se till att gaska upp sig inom överskådlig framtid; jag har andra lagrar att skörda!).

Jag hade så fullt upp med att ha trevligt, så mycket fotande blev det inte i helgen. Fokus kvinnohälsa, målsmycket (så mycket bättre än en medalj) och kylliniment får dock sammanfatta ett fint veckoslut som inte blev riktigt som jag tänkt mig.

onsdag 13 april 2016

Skoutvärdering och lägesrapport

Så, den ungefärligt månatliga uppdateringen i denna så kallade blogg. Vi skriver april och har börjat kunnat njuta av ljusare kvällar och mer löparvänliga underlag. Jag "tränar å på"; håller mig till mina ca 4 pass i veckan. Något mer löpning nu än tidigare. Men en viss (onekligen ganska stor) oro kan jag konstatera att det endast är 10 dagar kvar till säsongens första halvmara. Och som sig bör så känns formen allt sämre ju närmare loppet man kommer. Det är precis som det ska vara med andra ord! Allmänt trött, seg och stel. Inga farter att tala om i löparspåret och vad som för några år sedan kändes som sedvanlig jogg framstår numera som ganska obekvämt ansträngande löpning. Men, man får som bekant rätta munnen efter matsäcken och ambitionerna efter formen, och att snegla på de tider jag gjort tidigare är inte realistiskt. Jag har bestämt mig för att ta det hela som en "kul grej"; en trevlig helg med mammavila i Stockholm och en möjlighet att få umgås med väninnor utan en massa barn som hänger i byxbenet... Och skulle det sedan visa sig att löpningen känns bättre än förväntat så är det bara en bonus. Nästa vecka blir det vila fram till loppet och en kamp för att hålla vårbacillerna på avstånd (kan onekligen bli en hård kamp med feber redan i hushållet). Och en ytterst välbehöv1ig massage ska jag unna mig. Med utvilade och uppmasserade ben finns det faktiskt hopp om att Women´s Health Half Marathon ska bli en förhållandevis angenäm upplevelse trots allt.

Nya skor kommer jag i alla fall att ha. Det var återigen dags att uppdatera skogarderoben. En garderob som faktiskt krympt oroväckande mycket till följd av frånvaron från löpningen under de senaste åren. Jag har inte "issat" köpa nytt när jag sprungit så pass lite. Men nu var det alltså dags! Efter idogt googlande och marknadsundersökande stod valet mellan Saucony Triumph ISO 2 och Asics gel Nimbus. Väldämpade, neutrala och förhoppningsvis fot- och hälvänliga skor bägge två. Som en "god konsument" hade jag faktiskt bestämt mig för att denna gång understöda någon av nejdens fysiska sportaffärer och inte skicka pengarna till någon mellaneuropeisk nätkedja. Men hastigt påmindes jag om varför jag brukar handla på nätet - sportaffärerna i fråga hade varken den modell eller den storlek jag ville prova. Så så länge utbudet är så begränsat fortsätter jag med min näthandel utan att ha dåligt samvete för det. Risken är ju förstås att man köper "grisen i säcken", men hittills har skorna alltid passat oprovade. Och returrätt finns ju för den som orkar. Jag har aldrig använt Saucony men hört mycket gott om dem, så valet föll på dem.
Tvekade mellan två storlekar och vågade inte annat än att ta den större. Pråmar måhända, men det var nog ett klokt val. Gott om plats för foten och tårna och inga problem att få i inläggen. Som mängd- och distanssko får den, efter de pass jag hunnit genomföra, ett gott betyg. Skorna är bekväma, rymliga och väldämpade. Milslukare. Det är dock möjligt att jag endera dagen kommer att vilja ha ett par något lättare och tightare skor för tävlingar och intervaller, ty den frikostiga stötdämpningen förtar kanske något av löpkänslan. Men i dagsläget, när formen inte är på topp, fötterna lite ömtåliga och benen känns som vore de dubbelt så gamla som jag, är dessa nog det rätta valet.
 
Med detta lämnar jag er återigen och återkommer, om inte förr, så sannolikt någon gång efter säsongspremiären. Nöjd och glad med fint resultat eller besviken och arg efter katastrofalt lopp? Den som lever får se.