tisdag 21 januari 2014

Löpningens olidliga lätthet


Löpning är ytterligheter.
Den kan vara en påpälsad runda i -18 grader en söndagskväll i januari.

Och den kan vara ett efter-jobbet-pass i Botniahallen iklädd kortbyxor och kortärmat en helt vanlig tisdagskväll.
 
Det är just detta jag uppskattar med löpningen. Det går (i princip) alltid att ägna sig åt löpning. Det funkar i -18 (om än det inte är så angenämt) och det funkar i +25. I regn och rusk, snöfall, strålande sol eller i stormbyar. Hemma, borta, inne, ute, på semestern, efter jobbet, tillsammans eller ensam. Okomplicerat och enkelt. En sport helt i min smak.

lördag 18 januari 2014

Byggprojektet

En liten uppdatering på byggfronten...
 8-åringen som har bestämt sig för att jobba som modedesigner i New York när hon blir stor har valt en passande tapet till sitt blivande rum...
"Herrgården" på Dalabackan...
Blivande tvättstuga/grovkök. Det mest efterlängtade rummet av dem alla. Tänk att slippa hänga tvätt i sovrum och svettiga träningskläder över duschväggen. Tänk att ha ett rum där man får rada upp sina löparskor utan att de är i vägen. Ett rum där det är accepterat att ha det råddigt (åtminstone ibland). Värt varenda cent.
Hall och blivande badrum i nedre plan. Att bygga till ett gammalt hus är en utmaning, men jag tror att vi kommit fram till den bästa tänkbara lösningen. Såsom gamla gårdar är huset ganska smalt och rummen ligger i fil. Mycket fick vi bry våra huvuden innan vi kom fram till hur vi skulle göra med passagen till det nya sovrummet på övervåningen. En trappa till blev lösningen. En något okonventionell lösning, men det är inte något konventionellt hus heller. Det gamla charmen måste bevaras, vilket gör att det inte är helt lätt att få till det med planlösningen. En tillbyggnad bredare än den gamla delen på huset skulle ha löst många problem, men då hade huset inte sett bra ut från utsidan. Detta blir nog en bra kompromiss. Bara det blir färdigt. Snart!
 
En uppdatering på löpfronten kan också vara på sin plats. Jag är limin! (Jag har träningsvärk). Min lediga onsdag inleddes med ett löppass och avslutade med ett jumppapass bestående av cirkelträning. Fredagskvällen bjöd på intervaller i Botniahallen. Benen känns genomtränade nu, kan man säga. Planen inför morgondagen är ett distanspass på åtminstone en mil, om jag inte fegar ur i kölden. Ner till -15 är ok, men >-20 - då vette f-n... Lätt att bli lat då. I-landsproblem.

söndag 12 januari 2014

När beslutsamhetens friska rodnad övergår i eftertankens kranka blekhet...

...eller hur det nu var. I alla fall. Det som i september framstod som en lysande idé när jag beslutsamt anmälde mig till Öppet spår har, allteftersom den svarta och regniga vintern framskridit, vid närmare eftertanke börjat framstå som en riktigt dålig idé. Möjligen genomförbar, men definitivt inget nöje alls. Den stora behållningen skulle ju vara den omfattande skidträningen; att sedan ta sig de 90 km från Sälen till Mora väl förberedd skulle sedan vara en extra bonus. Men med 26 km skidåkning i bagaget hittills kändes 9 mil i sträck inte så lockande. Så jag tog beslutet att försöka göra mig av med min startplats. Utan några större förväntningar alls lade jag igår ut den på startplatser.se, och det gick väl inte mer än en kvart förrän det första mejlet droppade in. Det finns visst folk som haft snö ändå. Eller som är beredda att skida i alla fall, snö eller inte. Lite smärtade det ändå att överlåta platsen, men knappast lika mycket som det skulle ha smärtat att ta sig genom Öppet spår otränad. Nåja, det kommer väl nya år och nya möjligheter.

Nu verkar emellertid vintern äntligen vara på väg även hos oss, så förhoppningar om skön skidåkning utan Vasaloppsstress finns. I väntan på det var jag på länk idag. 10 kravlösa kilometer i lös snö och nordpolskalla vindar. Efter det tinade jag upp i bastun. Det finns inget som går upp mot en varm bastu en kall vinterkväll.

måndag 6 januari 2014

Bara na vanligt springas

Sex dagar och tre länkar in på det nya året. Vanliga distanspass har det blivit, inget extra. Dock med en förvånansvärt bra känsla; man tycker ju att kroppen borde kännas tung och seg efter några veckors excesser med mat och godis, men benen har varit rätt pigga och löpkänslan som sagt oväntat bra. Den ömmande hälen besvärar mig fortfarande, men med flitig stretch, massage och foamrolling så hålls den under kontroll. Så jag springer på, alltjämt i väntan på snön.
Vägen hem var mycket lång, och ingen har jag mött... Något osedvanligt att i januari kunna springa i Norrskogen. Klart att jag skulle föredra de böljande skidspåren där, men det var rätt ok detta också. Mjukt och sugande och bra träning.

Så tillbaka till vardagen på allvar imorgon; som alltid är det med en blandad känsla av lättnad och lätt ångest. Skönt med vanliga rutiner igen, även om man kommer att sakna extra sovmorgnar, lata dagar i pyjamas och länkar i "dagsljus"(om en jämngrå, ständig skymning kan kallas dagsljus). Välkommen "oxveckor", påsken nästa!