söndag 4 maj 2014

Motionscupen del 4 - ja se det snöar!

Motionscupens fjärde deltävling innefattade även min egen medverkan. Trots att vädret med sina hårda vindar och snöbyar(!) inte direkt inbjöd till löpning, så vet man ju att det ändå är rätt skönt när man kommit över den inledande motviljan. Kroppen kändes inte på topp heller denna dag; kanske tröttheten och huvudvärken var sviter efter gårdagens begravning, eller så är mitt immunförsvar under attack av några av dotterns febervirus tillhöriga baciller... Nåväl, deltog gjorde jag i alla fall, och som tippat så ångrade jag inte beslutet när jag väl började springa, och i synnerhet inte efter att jag slutat springa.
Bilden gör inte förhållandena på något sätt rättvisa. Lägg till hårda vindar, tidvis ganska kraftiga snöbyar och även några medtävlare...
 
Dagens distans var 9 km och rutten Ölis-Stagnäsvägen-Kärklaxvägen-"Pussasvägen"-idrottsgården. En blandning av grusväg och asfalt och förhållandevis kuperat. Enligt beslut av tävlingsledningen får pulsklockor eller annan tidtagningsanordning inte användas, eftersom man vill att tävlandet ska ske på sportsliga, och inte spekulativa, grunder. Jag understöder helt och fullt detta beslut. Det ursprungliga syftet med motionscupen var, och borde alltjämt vara, att få folk att motionera och att dessutom få upp lite tävlingsfart inför sommaren. Om alla springer så bra man kan varje gång, borde fältet rimligen vara ganska väl samlat vid målgången i den sista tävlingen. Må bäste man vinna! Men när folk sitter hemma vid köksbordet och exakt räknar ut hur man ska springa (och t.o.m. gå...) för att maximera sina vinstmöjligheter, då är man ganska långt ifrån den sportsliga anda som borde genomsyra hela arrangemanget. Jag vill att segern går till en sportslig tävlande, till någon som gjort sitt bästa och kämpat varje gång, inte någon som stannar och räknar sekunder före mållinjen. Nåja, detta var ett långt sätt att säga att vi sprang utan klockor och således helt på känsla idag. Som jag tidigare konstaterat är detta väldigt nyttigt ibland; att lära känna sin kropp och vilken fart man behärskar, utan att behöva titta på klockan vad kilometerfarten ligger på. Jag hade ett ganska tungt lopp från början till slut, men fick bra draghjälp av en annan dam i startfältet och kunde hålla ganska bra fart. Jag tippade på någonstans kring 4.30 i kilometertid, men den officiella tiden visade 4.22/km. Helt godkänt. Och förstås är det så som det alltid är med detta springande; även om man känt sig seg och lite småkrasslig innan, så är det angenäma, endorfinstinna tillståndet efter avslutat värv värt varenda svettdroppe. De enda träningspass och tävlingar man ångrar är dem man inte genomförde. Och med dessa visdomsord säger jag god natt för denna gång!
 


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar