lördag 31 mars 2012

Sparlåga

Inte mycket löpning i veckan. Söndagens terränglöpning var nog inte jättebra för en redan tidigare stel rygg, så nu har jag dragits med lite ryggont hela veckan. Förutom ett ytterst välgörande yogapass i onsdags har ryggen (och benen) fått vila. Tror att jag dessutom fått en liten släng av det virus dottern haft; hon har haft hög feber och varit helt sänkt medan jag mest har känt mig lite hängig, snorig och extra trött. Ambitionen inför denna dag var ett långpass, men när jag vaknade till nordliga stormbyar och yrande snö och dessutom kände mig sjukligt trött och hade lite sjukt i ryggen så ersattes ambitionen av lättja... Framåt eftermiddagen kom jag mig i alla fall ut på en kortis (6 km i hyfsad fart, snitt 4.44), bara för att ha gjort något. Imorgon blir det massage hela dagen lång så då hinns inget springande med och även början av veckan är väldig uppbokad. Men sen så är det påsk - såväl en stor godis- som träningshelg!

tisdag 27 mars 2012

Rehabiliteringslöpning

Långpasset ja... Något regelrätt sådant blev det inte. Där fick jag för att jag valde att avstå på lördagen när vädret var perfekt och kroppen ok. När jag vaknade på den tilltänkta långpassdagen, söndag, möttes jag av i det närmaste stormvindar och en protesterande ländrygg. Lite löpning blev det dock, men i stället för långpass snarare ett rehabiliteringspass. 15 km i sakta mak i terräng. Inte heller det att förakta; luften var härlig och träden dämpade de värsta stormbyarna. Och spåret var i det närmaste torrt och jag behövde endast dela det med koltrastarna! Knappast ett pass som gjorde mig till en bättre löpare men absolut till en bättre människa.

fredag 23 mars 2012

Låtom oss fröjdas i ungdomens vår!

Vilken härlig vårdag! Tillbringade nästan hela förmiddagen i terrängen med kidsen. Kurragömma, stenklättring och mosskastning. Med en morfar som är skogsexpert och en mor som en gång i tidernas begynnelse faktiskt placerat sig som femma i finska mästerskapen i skogsfärdighet drillades de små skogsmullarna hårt; skillnaden mellan tall och gran (rätt svar: tall långa barr men korta kottar, gran korta barr men långa kottar), koltrastens läte och lövkännedom var några av de  ämnen de förväntades behärska.


 Vi tillät oss även tjuvstarta lite med påskpyntandet:



Och sen så blev det säsongspremiär för middag i uterummet. Måste ju vara något slags rekord, att kunna äta ute den 23 mars!
3-åringen har dukat fint inför fredagstacosen!

Ingen löpning idag utan jag laddar för ett (troligt) långpass i helgen. Har till min oförställda förskräckelse insett att det endast är ungefär en (!) månad kvar till Lidingö ultra (hur gick det till??), så långpasset bör utsträcka sig till den jobbigare sidan om 20 km-strecket. Återkommer med rapport.

Avslutningsvis kan jag, trots att jag normalt sett avskyr bloggar där bloggare viker ut bilder på sig själv i allehanda poser, uppvisa en bild på mitt nyklippta jag. Mindre hår - mindre luftmotstånd i löpningen...

Ha en skön fredagkväll!

/ Lotta











onsdag 21 mars 2012

En bra dag!

En bra dag med fina besked som avslutades på bästa sätt - med en löprunda. De senaste dagarna har varit ganska kyliga med snålblåst och lite snöfall så tanken att packa ner merinoullsunderstället inför dagens efter jobbet-runda var säkert god, men ibland blir det inte som man tänkt sig. När jag väl äntrade gatan efter en dag inne på kontoret möttes jag av sol och i det närmaste försommarvärme, 15 plusgrader. Eftersom planen var att springa en runda och sedan direkt till tåget var det bara att ge sig iväg, merinoullen till trots. Även om jag ofta är lite frusen och gärna värmer mig med tjocka sockor och en skön filt i soffan så blev dagens löpning något för övertempererad även för min smak. Och trängseln på Norr Mälarstrand erbjöd inte heller direkt något tillfälle att fläka av sig ett lager. Nåväl, ett bastupass är inte att förakta utan en bra förberedelse inför sommarens (får man anta) tropiska växthuspass. Löpningen bjöd på fina vyer från Fredhälls klippor - i vårskrud denna gång.


Man hinner kontemplera en del när man springer. T.ex. så insåg jag att jag är ganska glad över att jag första lördagen i juni inte kommer att...


...springa över denna. TVÅ gånger. Är inte så sugen på marathon överhuvudtaget just nu, men om jag nu ska (måste)springa så gör jag det hellre i Berlin än i Stockholm. Ingen Västerbro och ingen försommarvärmebölja. Bara att haka på Makau och Kipsang på platta tyska gator i frisk höstluft.

Dagens goda nyheter då?
a) Jag kan numera även titulera mig juris magister i Finland. Till det facila (?) priset av 248 € har Utbildningsstyrelsen beslutat att jag får jämställa min svenska examen med en finländsk. Torde underlätta jobbsökeriet.

b) Tycka vad man vill om systemet med öppen budgivning vid fastighetsförsäljning. Jag kan tycka att det är ganska ruttet; folk lägger bud på bud och får leva i ovisshet och ångest över utgången ända tills säljaren bestämt sig för till vem han vill sälja. Även om man lagt det högsta budet kanske man inte ens får köpa bostaden. Vi har varit i den situationen. Det är en absurd bostadsmarknad kring Stockholm, men det är säljarens marknad. Och denna gång är vi på "rätt" sida. Och det går bra.

/ Lotta

söndag 18 mars 2012

En lisa för kropp och själ

I all sin enkelhet så fantastiskt; okomplicerad löpning på bara vägar i vårkvällens sista kvardröjande solstrålar. Andhämtningen ackompanjerad av en koltrasts sång. Ingen rutt inplanerad. Kryssar mellan vattenpölar på den mjuka grusvägen. Först nerför, svänger om och så den sugande backen uppför igen. Sedan 5 km i 4.40-fart. Så lätt, så skönt. Löpningen när den är som bäst.

fredag 16 mars 2012

Att äga sitt liv

Reaktionerna på vårt beslut att bryta upp och byta boendeland har varit mestadels positiva. Förvånansvärt positiva måste jag säga. Inte så mycket "nej, varför ska ni göra det?" utan mycket "åh, vad spännande, ni gör säkert helt rätt". Det är ju inte så att det är en stundens ingivelse och något vi kommit på från en dag till en annan, utan ett beslut som legat och mognat ett tag innan vi gick "public". Häromdagen fick jag en sådan fin komplimang av en kollega; hon sade att hon beundrar mig eftersom "jag äger mitt liv". Det låter väl underbart, att äga sitt liv. Man kan tro att man alltid gör det men så är det inte, ofta styrs man av andras förväntningar och omgivningens krav. Jag är, i vanliga fall, också en sådan trygghetsnarkoman som gör vad som förväntas av mig och som aldrig vågar ta några större risker. Jag väljer de säkraste fonderna, den tryggaste familjebilen och går till samma jobb år ut och år in. Det beslut som vi nu har fattat, att på vinst och förlust bryta upp, flytta, lämna våra jobb och den trygghet vi har byggt upp här, är kanske ett av de större besluten vi kommer att fatta i våra liv. Ett av de mest omvälvande, utan tvekan. Jag har i och för sig redan flyttat åt det här hållet en gång, men då var livssituationen en helt annan. Jag var ung (yngre), hade inget jobb, inga barn och ville se mig om i världen. Nu har jag fast jobb, barn på dagis, hus, pensionsförsäkring och Ica-kort - och det känns ändå helt rätt att bryta upp och flytta till ett land där jag ännu inte vet om jag kommer att ha ett jobb. Trygghetsnarkomanin naggad i kanten. Och det var väl det hon menade, min kollega. Att göra något som känns rätt i hjärtat även om det innebär ovisshet och otrygghet. Att äga sitt liv och göra det som jag vill göra även om andra kanske tycker något annat. Jag tror att många går och när någon outtalad önskan att förändra sina liv men aldrig gör någonting åt det. Jag tror att fler än jag som bor och jobbar i en storstad eller dess närhet ibland längtar bort från stressen och hetsen. Det finns något lockande med lugnet på landet, att komma närmare naturen och enkelheten. Även om livet även där kommer att innehålla krav, åtaganden och stress så kommer det att vara på ett annat sätt. Det är mycket som är enklare och mer okomplicerat. Jag har haft en fantastisk uppväxt på landet och vet hur det är. Jag skulle inte vilja vara utan mina år i storstaden och det är mycket jag kommer att sakna, men det är på landet mitt hjärta hör hemma. Allt kommer att ordna sig till slut, med jobb och annat. Jag hoppas det och jag tror det. För jag äger mitt liv.

/ Lotta

Livspussel

Tunt med inlägg på sistone, men jag har varit för upptagen med att leva livet för att hinna blogga om det... Visning av huset på gång i helgen, vilket naturligtvis medför en hel del städande och undanplockande (det tar dessutom dubbelt så lång tid när barnen plockar fram allt som jag just plockat bort...). Sen så var det anatomiprov på massagekursen i veckan och dessutom väldigt mycket att hinna med på vanliga jobbet. Just det, så ska jag ju hinna med söka nytt jobb också...

Löparsaldot hittills i mars är emellertid bättre än vad det varit tidigare under vintern. Ungefär 60 km under de inledande två veckorna, vilket får betecknas som godkänt med tanke på livssituationen i övrigt. "På seinon" igår sprang jag och hämtade bilen som varit på verkstad och benen kändes ovanligt pigga. Vågar knappt säga det men hälsenan har känts bättre på sistone (eller känts av mindre rättare sagt). Undrar om det kanske är skorna som är förklaringen? Även om jag trivdes i mina tidigare Lunarglide så kan jag vid en jämförelse med de nya konstatera att den uppdaterade varianten har en smalare läst och sitter tajtare kring hälen. Jag tror att det är bra; hälen kan inte röra sig lika mycket i skon och hälsenan hålls därmed mera stabil, intalar jag mig. Skulle i alla fall var skönt att slippa det ömma eländet denna säsong.

På tal om springandet kan jag berätta att jag förra helgen faktiskt fick till ett intervallpass för första gången  på väldigt länge. 4 x 4 minuter med två minuters joggvila emellan. Inte samma fart som man brukar ha på sensommaren/hösten, men ändå godkänt. Skönt att få upp flåset riktigt ordentligt ibland.

Avslutningsvis tänkte jag bjuda på en bild från renoveringsprojektet - vårt framtida hem.


Denna bild togs för några veckor sedan och i dagsläget börjar farstukvisten vara så gott som färdig med nya fönster och panel och nytt gjutet golv. Invändigt blir det golvvärme, klinkers och pärlspont. Längtar till påskledigheten när jag faktiskt får se det på riktigt också! Bjuder på fler bilder vid ett senare tillfälle.

En härlig (löpar)helg önskar jag er!

/ Lotta

lördag 3 mars 2012

Långpass

Vad jag lärt mig idag: Om man planerar att springa en runda man inte sprungit förut - kolla kartan på förhand! Med vissa fortsatta förkylningskänningar och väldigt få längre pass i benen denna vinter var planen att springa ca 15-18 km denna härliga vårvintermorgon. Men...


...det råkade bli lite längre. Benen var pigga (till en början) och vädret inbjöd till löpning och upptäcktsfärd i nya omgivningar, så innan jag hade tagit mig hem igen blev det 22 km. Inget ont i det förstås, träning är alltid träning, men risken med riktigt långa pass när man inte är förberedd för det är att man överanstränger sig nånstans. Tycker dock att kroppen känns oförskämt fräsch och jag har inga specifika krämpor nånstans förutom lite sedvanligt stela ben, så kanske ett sådant långt pass trots allt var precis vad jag behövde idag.

Egentligen borde man springa in nya skor på lite kortare distanser först, men nu råkade det bli så att jag hade de nya Lunargliden idag och de känns riktigt bra, men något trånga i framfoten innan de sprungits in och resultatet blev en blåsa på stortån. Förutom Lunargliden fick jag även ett par Nike Free levererade till mig från England:


Tanken är väl inte direkt att använda dem för löpning utan snarare att ha dem som "vardagsskor" att gå i för att kanske, i bästa fall, träna upp styrkan i fötterna lite. Supersköna är de i alla fall, lät dem gå flera kilometer på Ikea igår... Kanske kan jag springa några kortare pass i dem framöver, men ledordet får nog bli försiktighet; misstänkter att risken för att överbelasta t.ex. den redan stingsliga hälsenan kan vara överhängande om det blir alltför långa/många pass i "barfotaskor".

I övrigt så befinner jag mig hemma i soffan nu men skulle faktiskt hellre sitta uppe i Sälen, ångestladdad och förväntansfull... Vad härligt att få åka Vasaloppet imorgon! I höstas hade jag ju tankar på Öppet spår men slog dem ur hågen när jag började ana hur oskidvänlig vintern skulle bli. Om man inte står på startlinjen så får det i stället bli varma frallor, ägg, joghurt, juice och kaffe framför Vasaloppsstarten på TV - en riktigt traditionell Vasaloppsfrukost! Men nästa år så... Planen är att då vara bosatt i ""Lapplands gränstrakter" där förutsättningarna för skidåkning är betydligt mer gynnsamma, så kanske, kanske jag då kan åta mig de nio klassiska milen!

Avslutningsvis så kommer helgen att bjuda på även annan träning än löpning. Man blir icke en god massör om man inte tränar mycket så jag tror nog att maken ska få sig en omgång igen imorgon...

... på denna! ;-)

Ha en trevlig lördagkväll!