måndag 12 maj 2014

Löparteknik och -musik

Det är lite intressant detta, hur beroende man som löpare kan bli av allehanda teknisk utrusning. Eller som människa i allmänhet, men nu tänkte jag främst betrakta detta fenomen ur en löpares synvinkel. När det är dags att bege sig ut på en löptur är det idag många av oss som bara MÅSTE ha med oss pulsklocka som ger oss tid, distans och tempo och dessutom gärna någon manick som gör det möjligt att avnjuta musik under löpningen. ”Förr i världen” gick det hur bra som helst att bara springa till fåglarnas kvitter och att på sin höjd ha en vanlig armbandsklocka så att man visste ungefär hur länge man var borta. Utvecklingen går som bekant framåt i en rasande fart, och det är nog vi själva – med god hjälp av företagen – som har skapat oss ett tekniskt beroende. Man vänjer sig snabbt vid att få alla data om passet redan under pågående löpning, att fritt kunna välja vad man vill lyssna på i stället för sina egna tunga andetag och att när helst man vill kunna stanna, ta en bild och dela på Facebook.  För att säga som någon som börjar bli gammal, så ”när jag var ung” så fanns det minsann inget sådant. Eller jo, möjlighet att lyssna på musik fanns ju. Jag kommer ihåg att jag ibland hade med mig en freestyle under löpturer i ungdomen. Då hade man kanske spelat in  en ”blandkassett” med favoritlåtarna från Tracks. Sedan kom CD:n och även bärbara CD-spelare (fascinerande att man kommer ihåg tiden innan CD:n fanns, inte konstigt att barnen ibland frågar om man levde på 1800-talet). Dessa gav en större valfrihet än freestylen, eftersom man lättare kunde hoppa mellan låtarna, men å andra sidan var de ganska stora och otympliga att ha med sig då de skulle rymma just en hel CD-skiva. Jag erinrar mig dock att min syster faktiskt sprang ett helt halvmaraton bärandes på en dylik CD-spelare, vilket får klassas som en prestation i sig.
 
Framåt slutet av 90-talet, måste det ha varit, gjorde så mp3-spelaren entré. Vilket genombrott! Nu slapp man dessa otympliga anordningar med endast en begränsad musikmängd, och det var plötsligt möjligt att bära med sig hundratals låtar i en väldigt liten och behändig manick. Mp3 finns ju ännu idag, men det verkar som att dessa mer och mer har fått börja ge vika för mobiltelefonerna. Eller smarttelefonerna, som det väl heter numera  heter. En mp3-spelare förutsätter att man på förhand laddar ner den musik man vill ha (vilket ibland kan vara problematiskt ur rent laglig synvinkel), medan en smarttelefon ger oanade möjligheter att botanisera bland musik, poddar, radio och annat. Löpningen har blivit hightech. Eftersom man försöker vara ett barn av sin tid, har även jag själv i det närmaste övergått till att bära med mig mobiltelefonen när jag vill springa med musik (fast ibland händer det att jag bara springer till naturens egen musik, faktiskt!). Att fritt kunna välja musik utifrån önskemål och dagsform är fantastiskt. Mycken utveckling är av ondo, men Spotify är av godo. Efter denna långa inledning tänkte jag så resonera lite kring detta med musikval och mina egna preferenser.
 
Mycket beror det som sagt på dagsformen vad jag väljer att lyssna på. Och omständigheterna i övrigt; under ett lugnt återhämtningspass föredrar jag kanske lugn och t.o.m. klassisk musik, medan en tävling i det närmaste kräver något ”hårt”. Min musiksmak är ganska blandad och jag kan lyssna på pop, rock, hårdrock, klassiskt, svenskt, finskt, engelskt… Efter många empiriska undersökningar har jag dock kommit fram till att det som är allra lämpligast och mest energigivande under mina löpturer är rock/hårdrock. Lite adrenalin- och testosteronstinn 80-talsrock så där. Faktiskt ungefär samma sak som jag lyssnade på i min freestyle en gång i världen! Om jag vill springa hårt är favoriten Iron Maiden. Finns inget bättre än Bruce Dickinsons mäktiga stämma i ”Hallowed be thy name” eller ”Fear of the dark” under ett intervallpass. Eller förstås ”Run to the hills” under upploppet på en mara. Bra för att främja fart och dessutom ge en nostalgikick är även Bon Jovi, Whitesnake, WASP och förstås Guns n´Roses. En något modernare energiinjektion får jag av favoritkillen Robbie Williams eller Kent. Och däremellan en salig blandning av lite Springsteen, HIM, Johnny Cash, Rolling Stones, Andrea Boccelli, Heart och Tommy Körberg…  Med en förkärlek för 80- och 90-talen ackompanjerar jag mina löprundor, men jag är öppen för nya influenser. Vad lyssnar du på när du springer?
Aktuell löparmusik i inaktuellt format.
 
 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar