söndag 11 maj 2014

Morsdag!

Idag är det mammas alldeles egna dag. Den började ypperligt:
Frukost på sängen som sig bör, med kaffe, smörgås, kanelbulle och presenter.
En ny, fin handväska fick jag också! Och öppnar man den så hittar man en fin dikt inuti. Slår vilken Chanel och Gucci som helst.
 
Mammas dag fortsatte med egen tid i form av en länk. Det är trevligt att springa med sällskap emellanåt, men många gånger är det också skönt att bara ha sällskap av sig själv. Jag och Spotify ensamma mot världen och naturens element. 15 km var planen och 15 km blev det. De första sex angenämt med kilometertider över 5 minuter, men sedan väntade en tänkt fartökning. Maken stack inte under stol med att han sprungit sina 16 km igår med en snittid (snitt-tid?) en bra bit under 5 minuter, och även om det FÖRSTÅS inte är någon tävling, kunde jag ju inte vara mycket sämre. Idag var inte en sådan dag när en fart under 5 min/km kändes helt bekväm (det finns sådana dagar, men de inträffar inte särskilt ofta), så det var bara att bestämma sig för vad man skulle springa på och sedan hålla den farten, även om kroppen helst ville springa betydligt långsammare. Kroppen har ingen talan när hjärnan bestämt sig. Det ska inte vara för bekvämt att vara löpare, som sagt. Turen gick ut mot Prästholm, tillbaka mot Ölis och genom elljusspåret hem.
 
Morsdagslänkens saldo. 15 km på 1.13.27 eller 4.54/km. De första sex kilometrarna gick som sagt en bit över 5 minuter (hatar att plåga mig redan från början av en länk), vilket innebar att de nio sista gick betydligt snabbare än snittfarten, kring 4.40-4-45. En får vara nöjd, men det känns helt omöjligt att tänka sig att man borde hålla en fart som är nästan en halv minut snabbare per kilometer på en sträcka som dessutom är sex kilometer längre än denna, om man vill göra en bra halvmara. Men sådant som känns helt omöjligt på träning brukar som bekant kunna vara fullt möjligt på tävling, så ännu är det inte dags att överge förhoppningarna inför denna säsong. Ge mig en (förhållandevis) skadefri sommar med sin beskärda del av tävlingar, så ska nog fartuthålligheten finnas där inför sensommarens och höstens halvmaror. Kanske. I bästa fall.
 
Morsdagen fortsatte med kaffe med en massa godsaker därtill, men de försvann så snabbt så dem hann jag visst inte fota. Men på det stora hela en ypperlig morsdag med sina beskärda delar av uppvaktning, egen tid, träning och frosseri. Ett av de bättre sätten att ladda inför en ny vecka!

 

 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar