lördag 26 januari 2013

Fredagsmys

Ett riktigt fredagsmys, det är att efter en lång dag på jobbet tvinga sig i skidkläderna och bege sig ut i spåret. Att glida fram mellan snötyngda granar i det trolska skenet från en molnhöljd fullmåne. Ensam i det tysta, vita vinterlandskapet. Efter väl förrättat värv är det skönt att sjunka ner i soffan för det mer traditionella fredagsmyset, med lite godare samvete.
En annan som fredagsmyser.

söndag 20 januari 2013

Träningspartners

Trots lite förkylningskänningar från och till har jag lyckats hålla mig till 3-4 träningspass/vecka hittills detta år. Inte så många löpta kilometer men några fler skidade. Bäst att smida medan järnet är varmt. Eller bäst att skida medan vallajärnet är varmt... Igår fick jag sällskap på skidturen av min goda vän som jag genomfört många träningspass tillsammans med genom åren. Löpturer mitt i natten, "parjumppa" och länkar på Kos stekheta gator bland "kusliga greker"... Ack, ljuva minnen! Hur som helst, gårdagens gemensamma skidtur bjöd på ymnig nederbörd i form av blötsnö och allt mer obefintliga spår. Men skam den som ger sig och vi lyckades i alla fall växeldra/spåra oss genom 8 km. De enda träningspass man ångrar är de som aldrig blev gjorda och nöjda kunde vi lägga även detta "klabbförespass" till handlingarna. Belöningen blev en välförtjänt varm bastu och en kall cider. Vi fick bastusällskap i form av våra förstfödda döttrar och dessa tuffa tjejer måste definitivt brås på sina hårda mödrar; oförskräckt kastade sig sjuåringarna ut från bastun, ner nakna på rygg i nysnön och gjorde snöänglar! "Mamma, ska inte ni också rulla er i snön??" Hmm, tja, det hade nog varit en syn för gudarna det; två kvinnor i sina bästa år som ligger sprittsprångande i snödrivan och tillverkar snöänglar... Det hade väl hamnat på Youtube eller Facebook, som allt privat tycks göra idag!

Sedan snöfallet avtagit bjöd denna dag på strålande vinterväder. Ännu en skidtur kunde noteras, men om vädret var härligt så var föret motsatsen. Inget glid överhuvudtaget så det var bara att kämpa sig fram diagonalandes. Man är ju inte direkt något under av skidteknisk fulländning så det kunde kanske mest liknas vid en länk på skidor. Men träning i alla fall, och därtill dagsdosen av frisk luft, solljus och D-vitamin.

Till synes fina skidspår men ack så bedrägliga; den sträva snön var som sandpapper och man fick inte en meter gratis. Egentligen skulle jag haft någon annan bild också (måhända på snöänglatillverkande nakna kvinnor... :-) ), men ibland är dagens teknik så krånglig att man blir fullständigt matt. Det sätt som jag tidigare använt för att infoga bilder på bloggen fungerar uppenbarligen inte längre och trots att jag har bilderna på datorn jag skriver på går det inte att infoga dem. Grrr och dubbel-grrr! Men sammanfattningsvis, en skön helg snart till ända!

måndag 14 januari 2013

Hede skidase...

"Skidase" ja, som vi säger här i trakten. Misstänker att mina döttrar faktiskt tror att den språkligt korrekta termen är just "skidase". Boendes i Stockholmstrakten sina första levnadsår har de inte kunnat ägna alltför mycket tid åt skidåkning och har därmed inte heller haft någon större anledning att fundera på vad det heter. Men här i Pampas är det mycket skidas. Det är skidas på fritiden, i skolan, i dagis och förstås på TV. Döttrarna har ännu kvar en del av sin rikssvenska (även om den numera är allt mer uppblandad med Maxmodialekten) och det är roligt att höra dem på rikssvenska säga exempelvis "Kolla, nu är det skidase på TV"! Så "skidase" får det heta, såväl som på Maxmospråk som på stockholmska!

Jag har nu ägnat mig åt nämnda skidase fyra av de fem senaste dagarna. Idag hade jag egentligen tänkt vila, men eftersom resten av veckan består av diverse andra aktiviteter var jag "tvungen" att genomföra ett pass idag för att få till den tilltänkta träningen under veckan. Fortfarande fina spår, men lite sladdriga i konturerna börjar de bli och dessutom var skidåkerskan ganska trött i axlar och armar. Men finfin träning är det, hede skidase!

torsdag 10 januari 2013

Materiella och immateriella fröjder

För en vecka sedan satt jag och klickade på några löparskor på en engelsk webbplats och idag stod ett paket hemma på trappan och väntade! Nog är det enkelt att shoppa idag. Mitt i allt kände man sig lite som Imelda Marcos....

Nu är ju faktiskt inte ALLA dessa mina utan hälften tillhör min andra hälft, men två nya, stiliga par blev det i alla fall.
Ett par Lunarglide 4 och ett par Adizero Boston. Oprovade men bägge paren passade perfekt. Nätshopping är verkligen "da shit",,, Så nu börjar man längta lite efter vårlöpning på torra vägar. Att dojorna ska få visa vad de går för. Fast lite till får de allt vänta. Sådana här dagar måste man älska vintersport. Ett par minusgrader, snötyngda träd och nydragna skidspår. Allt man kan begära. Efter att i ett par dagar ha känt mig ganska krasslig (lite som en feberfri influensa) och efter att hela dagen idag ha dragits med en rejäl huvudvärk var jag bara tvungen att komma ut. Så på med skidorna och ut i elljusspåret. Fina spår, lagom temperatur, tyst, vitt och vackert. En njutning. Det är tillfällen som detta man skulle vilja kunna sätta i en liten ask och spara för att påminna sig om hur underbar vintern kan vara. En ask som man kan plocka fram och titta i när man ligger på bryggan en varm sommardag och undrar varför det måste bli vinter. Idag var det lätt att älska vintern.
 
Skulle gärna ha visat er en bild på det vackra skidspåret också, men dagens tur var en tur fri från alla tekniska påfund. Ingen mp3-spelare, ingen pulsklocka och inte ens en vanlig klocka. Tiden var oväsentlig, upplevelsen väsentlig. Någon apparatur för att föreviga tingens ordning medförde jag dårför inte heller. Ni får helt enkelt lit på mitt ord. Det var vackert.

söndag 6 januari 2013

Nystart

Det är lite konstigt det där med nyår, tänk att tolvslaget kan vara en sådan skiljelinje. För mig är det i alla fall så. Jag börjar alltid på något sätt ett nytt liv när klockan tickar från en sidan av midnatt till den andra. Man lägger det gamla till handlingarna och börjar genast se fram emot vad det nya året ska föra med sig. När det gäller träning så är jag ofta ganska omotiverad i slutet av året; prioriteringarna ligger på annat än träning även om man lyckas få till en del sporadiska träningspass. Men så fort det blivit nytt år känner jag suget igen, suget att träna, anmäla mig till lopp och sätta upp nya målsättningar. Årsskiftet symboliserar verkligen en ny början och alla möjligheter ligger öppna.

Så, motivationen verkar vara tillbaka, även detta år. Den första veckan på 2013 har bjudit på fyra träningstillfällen, och det hör inte direkt till vanligheterna att jag får till det på en vecka. Två löppass, ett cirkelträningspass och idag en hyfsat lång skidtur. Det känns bra. Jag är på gång. 2013 ska bli ett bra år.

torsdag 3 januari 2013

Klick, klick...

Teknikens under. Och vidunder... Internet är bra på många sätt. Hur gjorde vi förr när det inte fanns? Det är också farligt och lömskt. Beroendeframkallande. Som löpare kan man t.ex. sitta hemma i soffan i allsköns ro efter ett träningspass och botanisera bland allehanda oumbärliga och umbärliga löparsaker i England. Bara ett klick bort. Skor, kläder. pulsklockor... Rena löparporren. Det blir lätt så att de oumbärliga sakerna faktiskt får sällskap av några umbärliga också i varukorgen. Det är så lätt, så lätt att bara klicka dit dem. Att slippa fara till stan, parkera och svettas och trängas i en sportaffär.

Som av en händelse råkade jag idag sitta och klicka hem några saker. Några löparskor. Ett par var oumbärligt, två par var det inte. Men två par blev det likväl. Det där lömska internet! Så i år ska våren springas in ett par Nike Lunarglide 4 och ett par Adidas Adizero Boston. Som värsta löparproffset. Nåja.

Innan jag förlustade mig med nätshopping var jag faktiskt på en länk också. I mina gamla, stumma dojor. Det gick det också. En helt vanlig länk på ett förvånansvärt ok underlag. Inte riktigt så halt som förväntat utan rättså angenämt. Dessutom verkar det löna sig att springa i mörker när det är halt. Eftersom jag inte ser isfläckarna kan jag springa på som vanligt, obehindrat och avslappnat utan rädsla för att halka. När jag ser den förhatliga isen blir löpsteget konstlat och krampaktigt. Och risken att halka säkert större. Så det blir måhända några fler mörker-rundor runt Stagnäs denna vinter. I mina nya skor.

tisdag 1 januari 2013

Same procedure as last year...

En gång är ingen gång, två gånger börjar bli en tradition. Länk på såväl nyårsafton som nyårsdagen, både ifjol och detta år. Ett ypperligt sätt att avsluta ett år och påbörja ett nytt. Eller så är det bara ett tecken på att man börjar bli gammal och förståndig; prioriterar träning framom fest. Nyårsfirandet har jag dock inte försakat, jag gör det bara på ett annat sätt än för 10 år sedan. Ett sätt som gör att jag kan fara på länk både på nyårsafton och nyårsdagen... För det börjar ju bli en tradition nu. Same procedure as every year!

Gott nytt löparår tillönskas er alla!