söndag 28 april 2013

Motionscupen, tävling 3

Avslutade veckan i stor stil med motionscupens deltävling 3. Löpmängd i kilometer den gångna veckan har inte blivit så väldigt stor, men däremot har alla genomförda pass varit kvalitet. Två cuptävlingar och ett långintervallpass. Dagens deltävling var den längsta av alla med sina 11 km, och jag vet inte om det var just längden eller om alla redan hunnit bänka sig i tv-soffan på söndagskvällen, men uppslutningen var något mindre än tidigare, ca 20 löpare. Dock en fin kväll med bra förhållanden för löpning och bansträckningen var en trevlig (men kuperad) runda runt Kvimo, start och mål vid gamla färjfästet på "skärisidon".

Målsättningen denna gång var egentligen inte att förbättra kilometertiden sedan sist, det kändes lite utopistiskt med tanke på att distansen var 50 procent längre. Något speciellt lugnt lopp blev det dock inte, utan det blir ju bara så att man dras med från början när man ser att Fredrik och Brynolf annars riskerar att försvinna i fjärran... :-) Ett förhållandevis jämnt lopp för min del, lite progressivt som vanligt. Snittfarten blev ungefär 4.27/km, vilket är helt ok med tanke på att Kvimo faktiskt är förvånansvärt kuperat. Placeringsnettot torde ha blivit positivt i och med att jag nog plockade någon fler placering än jag tappade. De sista skalperna lyckades jag ta under den sista kilometern som gick på 4.03. Det är mentalt upplyftande att ha krafter kvar för en spurt den sista kilometern.

Inget pris blev det heller denna gång, varken för placering eller i utlottning, men huvudsaken är ju ändå att delta. Eller - när det gäller cupen - huvudsaken att få en stenhård genomkörare varje gång... Sämre kunde man ju ha haft det en söndagskväll!
"Vimmelbild" före start. För en oinsatt måste vi ju framstå som dårar; att ta bilen till något ställe "in the middle of nowhere" en söndagkväll, rusa iväg allt vad man orkar längs landsvägen, efter avklarad distans stanna på en bestämd punkt på landsvägen, dricka ett glas saft, hoppa i bilen, köra hem och vänta på nästa gång... Nog är vi ett speciellt släkte, vi löpare!
 
Passar avslutningsvis på att önska en trevlig valborg (Glada vappen!) och första maj; ett gyllene tillfälle för en extra löprunda måhända?
 


tisdag 23 april 2013

Motionscupen, tävling 2

Någon utförlig beskrivning av tilldragelsen kommer det dessvärre inte att bli, ty orken börjar tryta denna sena timme. Hårda fakta kan dock duga gott:

Vad? Motionscupens andra deltävling, 7 km
Var? Idrottsgården-Prästholmen-idrottsgården
Hur? Utanför bekvämlighetszonen
Taktik? Öppna lagom hårt och sedan möjligen öka
Resultat? Bättre än sist, 7 km på 30.29 vilket gav 4.21/km.
Beskrivning av loppet? Öppnade lagom hårt, kring 4.25/km, bibehöll farten bra med undantag för en liten dipp i den sugande Prästholmsbacken, och lyckades springa den sista kilometern snabbast(4.10)
Känsla? Efter första kilometern började man önska att det skulle ta slut, i Prästholmsbackarna förbannade man sig själv, de sista kilometrarna genom Tottesund var en kamp mot liemannen och målgången var en befrielse.

Målsättningen är att förbättra mig från gång till gång (det är ju liksom hela syftet med cupen; att komma i form till sommaren), och mellan tävling 1 och 2 lyckades jag sänka kilometertiden med ca 8 sekunder. Kan bli svårt att uppfylla målsättningen även nästa gång då distansen ökar till 11 km, men so far so good.

Och nu är det god natt!

fredag 19 april 2013

Motionscupen, tävling 1

Så var det äntligen dags för den efterlängtade, beryktade, prestigefyllda, roliga, fruktade motionscupen! Tävlingen vi älskar att hata och hatar att älska. För mig var tillfället extra nostalgiskt; jag har av logistiska skäl inte haft möjlighet att delta på många år utan senast jag var med skrev vi 1990-tal. Mycket har hänt under dessa år, men motionscupen består. En trygghet i löpartillvaron!

För dem som inte känner till upplägget är det alltså en cup bestående av sex deltävlingar, omfattande sträckor från 6 till 11 km. Första tävlingen är det masstart och på de efterföljande är det jaktstart, beräknad utifrån kilometertiderna i föregående lopp. Den som kom sist i mål startar alltså först och den som kom först startar sist. Om alla springer med samma fart som föregående lopp borde alla alltså rent hypotetiskt komma i mål samtidigt. Ett klassisk och beprövat upplägg. Precis som det var på det glada 90-talet!

Följande ska inte uppfattas som någon bortförklaring, helgardering eller ursäkt, men mina förberedelser var de facto inte alls bra med en rejäl förkylning hela veckan. Ett envist halsont som jag kände av ännu igår kväll, och just halsont gör ju att man funderar på om man alls borde delta. Hade tänkt mig att ta det lugnt för att inte riskera hälsan, men den enkla sanningen är den att motionscupen nog inte är det rätta forumet om man vill ta det lugnt... Inte är det lätt att hålla tillbaka när man ser klubbkompisarna älga iväg i starten och man förvandlas till den tävlingsmänniska man innerst inne är... Kontentan blev ett lopp som gick fortare än planerat, men ändå kändes ok utifrån förutsättningarna. Startade ganska lugnt och sprang loppet progressivt. Snittfart på 4.30/km på den 7 km långa banan och de sista kilometrarna kring 4.15. En bra genomkörare så här en fredagkväll med andra ord! Risken är att man får sota för det imorgon och jag märker att snorproduktionen redan börjat tillta och att nysningarna avlöser varandra... Men lite får man väl offra för motionscupen!
Snabbfotade herrar före start! Hela 38 löpare kom till start, vilket är ett väldigt bra facit för en liten klubb. Tack till arrangörer och deltagare!

onsdag 17 april 2013

Uppdatering

Huj, vad tiden går; plötsligt har det blivit mitten av april och en bloggpaus på ett par veckor! Tränat har jag dock gjort en del sedan sist. Skidåkningen lagd på hyllan för säsongen, dags att trappa upp löpningen. Vanliga länkar har det blivit några stycken; både vanliga distanspass och några lite längre på kring 15 km. Och just det, ett bra kvalitetspass med Sportklubbs-löparna förra veckan! Idrottsgården-bron tur/retur, vilket innebär 10 km. Upplägget något så delikat som fartökning i uppförsbackarna. Och för er som inte vet det är Öjskatavägen förvånansvärt kuperad. Ungefär 5-minuters fart på flacken och i backarna ner mot 4.30 eller t.o.m. snabbare. Ett tufft och bra pass således. Sedan har jag avrundat det hela med en rejäl förkylning och det har därmed blivit ofrivillig vila några dagar.

Men hör ni, nu är våren här i alla fall! Överraskande snabbt har snödrivorna smält (smultit?) sedan vädret väl bestämde sig för att slå om till plusgrader och nu är det inte längre en utopi att springa på torr asfalt!
Vårtecken!