måndag 30 januari 2012

No pain, no gain...

Idag fick jag uppleva något som jag inte gjort förut (och som jag inte kan påstå att jag hemskt gärna vill uppleva igen); akupunkturnålar i vaden. Det var dags för återbesök hos min duktiga och förtroendeingivande naprapat och idag stod den ömmande hälsenan på programmet. Föga förvånande menade han att problemet kan bero på en spänd vad och han började därför med att massera... förlåt, tortera, vaden. Här pratar vi inte avslappnande, skön salongsmassage utan hardcore varianten - jag låg och kallsvettades och ville helst krypa genom bänken. När detta pågått en stund var det så dags för akupunkturen. Lyckligtvis behövde jag inte se hela proceduren men jag upplevde en ganska obehaglig ilande smärta i vadmuskeln när han satte nålarna - och då vill jag ändå tro att jag tillhör det tåligare släktet (finska sisun?). Hans varning om att vaden kunde kännas lite "kort" efteråt var väl kanske en underdrift - det gör h-vetes ont och känns som att vadmusklerna är minst en decimeter för korta för benet! Kan inte ens gå normalt utan får linka omkring. Jag utgår dock ifrån att löftet om att vaden kommer att känns som pånyttfödd när väl stelheten lagt sig om ett par dagar kommer att infrias - jag återkommer med rapport. Men som sagt; no pain - no gain, den som vill vara fin (snabb?) får lida pin och allt det där...

fredag 27 januari 2012

Att hinna träna

Det är inte alltid lätt att få in träningen i ett ganska späckat veckoschema, där den ska samsas med jobb, familjeliv, massagekurs, storhandling, barnaktiviteter och diverse andra åtaganden. Ja ni som är eller har varit småbarnsföräldrar vet ju allt det där. Passen blir inte jämt fördelade över veckan utan det kan bli träning flera dagar på raken likaväl som det mellan varven även kan bli vila nästan en hel vecka i sträck. I onsdags t.ex. blev det först en löprunda...


...längs Norr Mälarstrand, över Västerbron och längs Söder Mälarstrand...

... innan jag satte mig på tåget hem och gick på ett yogapass. Två timmars träning i onsdags kompenserades med ingen träning igår och sannolikt ingen idag heller. Inför helgen är planen annars att hinna springa drygt 20 km, uppdelat på två pass. Få se om det blir så, livet som småbarnsförälder är alltid ovisst!

söndag 22 januari 2012

Rigor mortis?

Plussidan: Idag drygt 17 km trots snömodd och motvind. En får väl vare nöjd...

Minussidan: Alltjämt ömmande hälsena, yttrar sig numera även som en liten knöl på baksidan av hälen. It´s not looking to good... Dessutom för tillfället ungefär lika stel i ryggen som en 100-åring (levande eller död, välj själv...). Synd att jag inte kan applicera mina massagekunskaper på mig själv. Ikväll blir det bastu, Percutane liniment och möjligen ett ligg på spikmattan ;-) . Det kan ju inte gärna bli sämre i alla fall...

Trevlig kväll!

söndag 15 januari 2012

En helt ny karriär

Karriär och karriär... Återstår att se om det blir just det eller om det (mer troligt) blir en liten bisyssla eller endast en värdefull kunskap för husbehov. Hur som helst, idag inledde jag min utbildning till friskvårdsmassör på Axelsons Gymnastiska Institut. Jag gick en grundkurs i massage för en herrans massa år sedan och har, inte bara på grund av det, länge intresserat mig för massage och friskvård. Min inblick i masserandets ädla konst har jag främst fått liggandes på bänken men efter att ha funderat på det i flera år är det nu äntligen dags att lära mig hur det är att vara den masserande parten (det slumpade sig även så lyckligt att det numera finns en kvälls- och helgutbildning som går att kombinera med det vanliga jobbet). Den första utbildningsdagen är till ända och det bådar gott; mycket praktiska övningar och handgreppen kommer nog att sitta där de ska när jag (förhoppningsvis) får mitt kursintyg i april. Om man ska se någon nackdel med det så är det väl att jag själv inte kommer att kunna njuta av mina nyförvärade kunskaper i någon större utrsträckning, men jag får väl ta det som min mission att massera min make till stordåd i löparspåret och kanske lindra lidandet för ledbrutna släktingar och bekanta... Man behöver alltid nya utmaningar och det är - oavsett ålder - alltid lika utvecklande och stimulerande att lära sig något nytt.

Löpningen har av olika skäl inte haft någon framträdande roll i min tillvaro den senaste veckan. Jag var något mörbultad efter ett i och för sig välbehövligt besök hos naprapaten i mitten av veckan och i slutet av veckan gav en förkylning och lite halsont sig till känna. Det har därför endast blivit ett par kortare pass och ett yogapass. Och idag som sagt en hel del massage och masserande. Kalendern är ganska uppbokad även kommande vecka, men målet är att klämma in tre löppass och ett yogapass. Och så ska jag på återbesök till herr naprapat, få se vad han har för klagomål denna gång... Senast hade jag bl.a.en "crappy" arbetsställning och en något dislokerad nackkota, vilken han dock med några enkla handgrepp (KNAK, BRAK) rättade till. Man får väl göra vad man kan för att avvärja ålderskrämporna så länge man kan...

söndag 8 januari 2012

Terräng och merinoull

Vi skriver den 8 januari och idag blev det löpning i terrängspåret! Otroligt med tanke på hur de två föregående vintrarna sett ut. Förhållandena var oväntat bra; hård och frusen mark och bara man passade sig för isfläckar på vissa ställen så var det bara att springa på. Ingen riktig "långlänk" men men nuvarande mått mätt ändå ett bra pass - 13 km. Motivationen verkar vara på återgång och bara ryggen blir mer samarbetsvillig (tror den tarvar ett naprapatbesök) så är det dags att komma igång ordentligt igen. Vintern är ju hittills väldigt löparvänlig också och om snön inte behagar komma inom de närmaste veckorna kan det lika bra vara - då vill jag ha vår i stället!

Friluftslivet tog inte slut med löppasset denna dag utan vi tog även med telningarna till en fin is jag upptäckt under nämnda löppass så att de fick prova på skridskoåkning. Sexåringen klarade sig med den äran och behövde inte assistans hela tiden, medan treåringen mest betedde sig som en säck potatis som fick släpas omkring... Nåja, de fick ju frisk luft i alla fall.

För övrigt kan jag meddela att jag upptäckt fördelarna med merinoull; fick ett underställ i det materialet i julklapp och det är suveränt att springa i, åtminstone lite kallare dagar. Känns torrt och tempererat hela tiden och dessutom påstås det inte lukta lika mycket som syntetmaterial. Efter tre pass var det dock dags att slänga tröjan i tvätten, jag tror inte (liksom maken tycks tro) att det är ett material som aldrig behöver tvättas, endast vädras...(gissa hur det luktar i vår tvättstuga! :-) ).

Jag har även upptäckt en ny, eminent tv-serie: Sons of anarchy. Dvd-boxen får rulla även denna söndagskväll... Och efter en mjukstart med tre arbetsdagar förra veckan är det imorgon återigen dags att återgå till vardagen och rutinerna. På sätt och vis skönt att "oxvikona" tar vid efter alla helger och kalas med vidhängade excesser i matväg...

lördag 7 januari 2012

Kalastider

Ack, denna ljuva morgonstund... Den yngre dottern har aldrig varit morgontrött av sig och ända sedan nyfödd haft för vana att vakna från 4.30 och framåt. På senare tid har det varit något bättre och man har ibland fått "sovmorgon" till 7, halv 8-tiden, men efter att hon slutat med napp för några dagar sedan (vilket i och för sig gick väldigt bra - eloge till henne!) är det omöjligt att få henne att somna om när hon väl vaknat. Så nu får vi igen njuta av världen medan alla andra sover...

Den senste veckan har präglats av kalasande och diverse skojigheter; det har varit barnkalas på lekland...

...och besök på Disney on Ice i Globen (jordgloben? undrade treåringen):


Idag är det så (äntligen) dags för det sista kalaset för denna gång. Nästan skönt på sitt sätt när de vanliga "oxveckorna" tar vid på måndag...

Löpningen är det inget vidare beställt med. Har haft stora problem med ryggen den senaste veckan och bara klarat av de dagliga aktiviteterna och alltså inte kunnat ägna mig åt sådana excesser som löpning. Jag vet med mig vad som sannolikt är problemet och det får bli ett nyårslöfte att vara lite snällare mot min rygg. Försöka sitta ergonomiskt riktigt och jobba stående mellan varven, stretcha mer, spikmatta framför TV:n, massage då och då och träna rygg/bål mer. Så lätt att säga men inte alltid så lätt att få till i den stressiga vardagen. Hur som helst, idag känner jag mig (nästan) som människa igen så jag ska nog dra på mig löparkläderna och springa en liten runda när resten av hushållet vaknat - så kan jag kalasa med bättre samvete sen!

/ Lotta

söndag 1 januari 2012

Årssummering

Första dagen på det nya året snart till ända och en liten summering av 2011 kan kanske vara på sin plats. Nyårsaftonen firades i goda vänners lag med mycket gott att äta och många raketer ("rymdraketer" enligt treåringen!).

 
Såväl den sista dagen 2011 som den första 2012 bjöd också på lite löpning. Inga långa distanser eller hårda intervallpass, men huvudsaken är väl ändå att man tar sig ut. Ett bra sätt att avsluta ett år och påbörja ett nytt!

Summeringen då? Målsättningen för året var att springa lite mer än tidigare år, vilket jag väl också lyckades med. Ökningen blev dock inte så stor som jag hoppats på eftersom både november och december bjöd på en väldigt begränsad löpmängd, främst beroende på motivationsbrist, trötthet och en rätt stressig tillvaro i övrigt. Hur som helst, drygt 1 200 km landade jag på 2011. Inte så mycket i jämförelse med många andra motionärer, men en mängd som är lagom för mig just nu. Och så länge jag lyckas förbättra mina resultat med den träningsmängden får jag vara nöjd. Målet inför 2012 får dock vara att öka träningsmängden något; uppemot 1 400 - 1 500 km borde absolut vara möjligt om jag får vara frisk och skadefri. Den resultatmässiga målsättningen är förstås att förbättra mina tider på olika distanser. Gärna på halvmaran; 2011 hann jag endast springa en sådan och då var det främst vädret (tropisk värme) som satte stopp för rekordförsök. Några minuter borde jag absolut kunna kapa på den distansen. Så är ju tanken att jag mer eller mindre (o)frivlligt ska springa en mara också - Berlin 2012. Även om jag tror att maraton inte riktigt är "min" distans så skulle en putsning av tidigare tider onekligen vara trevlig - jag har ju ett familjerekord att återta! I övrigt så ska jag även försöka bli lite snabbare på kortare distanser - än är man förhoppningsvis inte för gammal! Den största framgången 2011 måste sägas vara Hässelbyloppet som avverkades på 42.19 - kanske sub 42 kan vara inom räckhåll 2012? Sammanfattningvis måste jag alltså både springa långt och långsamt och kort och snabbt under året, få se hur den intressekonflikten utvecklar sig.

Jag tror att 2012 kommer att bjuda på många utmaningar och möjligheter till utveckling, inte bara i löparspåret. Med tillförsikt ser jag det nya året an...

Hässelbyloppet 2011 - pers på milen!

Gott nytt år!!


/ Lotta