onsdag 22 augusti 2012

"Kvievlaxlåpe"

Har tillbringat en stor del av min tid i Kvevlax denna vecka. Inte nog med att jag varit där dagtid på jobbet; idag for jag bara hem och åt och bytte kläder för att sedan återvända till Kvevlax. Det var dags för Kvevlaxloppet! 12,7 km på en bana som får beskrivas som TUNG. Eller så var det dagsformen som inte var på topp. Eller så både och. Hur som helst så bestod banan till stor del av terräng; ganska många kilometer i spånbana och även en bra bit i ren skogsterräng på en smal stig. Vissa gånger när man springer går det både fort och lätt - och det är riktigt bra. Ibland går det tungt men fort ändå - det är också ganska ok. Och så ibland går det både tungt och långsamt - det är inte så roligt. Dagens lopp platsar väl nästan i den sistnämnda kategorin; det var tungt redan från början och kilometertiden blev inte bättre än lite under 4.50. Detta faktum kan dock, i alla fall till stor del, förklaras av terrängen; det var svårt att hålla någon riktigt bra fart på den sugande spånbanan och den ojämna skogsstigen. Ett väldigt bra träningspass blev det dock; om jag tränat på egen hand denna kväll hade jag aldrig orkat plåga mig så. Och placeringen blev inte heller fy skam; andra plats och återigen en pokal!
Matchar min nya röda Maxmo sportklubb-jacka med ansiktsfärgen...
 
Och tiden? Målsättningen var att ta mig under en timme (vilket kan låta enkelt men inte var det på den banan) och det gjorde jag; 59.05 på min egen klocka. Så, godkänt får det bli. Och imorgon - åter till Kvevlax!
 
Avslutningsvis något för alla kattälskare:
Notera vildheten i blicken! Kan inte finnas mycket som är vildare än en tre månader gammal kattunge!
 


söndag 19 augusti 2012

Skäriliv och Norrskogs-orientering

De sista skälvande timmarna av min sista lediga sommarhelg, imorgon är det dags att pigg och nyter gå till mitt nya jobb. Roligt, spännande och lite ångestladdat... Den sista semesterhelgen har i alla fall varit bra. Riktigt bra. I fredags fick jag för första gången i mitt liv bevista Juthbacka-marknaden och den soliga och härliga gårdagen spenderades på "skären" tillsammans med ett antal familjemedlemmar. Att få ligga på en varm brygga och lyssna till vågornas skvalp - det blir inte mer avslappnande än så.



För att inte bli alldeles för avslappnad sprang jag ett långpass idag. 25 km. En fullt tillräckligt lång sträcka för mig. Tänker att jag måste vara knäpp som ska springa 42 km inom kort. Det är FÖR långt. Det gör bara ont till slut och är inte ens roligt. Ändå gör man det. Ska nog satsa mer på halvmaror och max 30 km långa lopp nästa år. Lopp där man kan hålla en någorlunda fart och faktiskt utnyttja sin kondition. På marathon kan man (jag) inte hålla någon bra fart även om jag skulle vilja, kroppen är inte tillräckligt stryktålig när den passerat ungefär 20 km. Nåja, hur som helst, jag tränar sällan längre pass än 25 km inför ett marathon och dagens pass var således ett "riktigt" långpass med mina mått mätt. Rutten var Kärklax-Lotlax-Palvis-Norrskogsvägen-hem. Drabbades av vissa orienteringssvårigheter i Norrskogen. Jag har aldrig sprungit där tidigare, endast åkt skidor. Och då med start från andra hållet än det jag nu kom ifrån. Inte kom jag ihåg att det var så många ställen man skulle svänga på. Rakt fram eller vänster? Höger eller vänster? Jag valde vänster, vänster och hann bli lite nervös innan jag så småningom faktiskt kom ut där jag hade tänkt mig. Av detta lär vi oss att ta med en telefon när man springer i obekanta omgivningar. Eller när man springer långpass överhuvudtaget. Tänk om jag svängt fel och irrat omkring i skogarna än...

Så, mör i kroppen och benen men förhoppningsvis fulltankad med energi inför den stora dagen imorgon!

torsdag 16 augusti 2012

Kvalitetspass

Fem tappra motionärer, backe upp och backe ner på den kuperade Prästholmen, fartlek och backdrag. Pust och flås och trötta, trötta ben. Efteråt ett välsignat svalt dopp på Finnholm, välgörande för slitna löparben. Och det var kvällen den 16 augusti 2012 det.

tisdag 14 augusti 2012

Nedräkning

Trött och sliten efter halvmaran är jag, så det har inte blivit några stordåd i löparspåret. Lugn länk i söndags och idag något som kanske kan beskrivas som fartlek, förutom att det inte innehöll så mycket fart. Den fart som för bara några dagar sedan kändes hanterlig i 21 km var idag nästan övermänsklig. Ena dagen topp, andra flopp. Sådant är löpningens sanna väsen. En härlig sensommarkväll var det i alla fall och jag belönade mig med ett dopp i det allt mer kylslagna vattnet på Finnholm innan jag sprang den sista biten hem. Tror inte att det blir alltför många simturer ytterligare i år.

Veckan går i skolstartens och dagisinskolningens (tredje gången för samma barn...) tecken och nästa vecka är det dags även för mig att återgå till rutinerna, dock på en ny arbetsplats. Frågan är om jag är lika nervös som dottern har varit inför skolstarten?

Apropå något helt annat så utlovade jag ju tidigare bildbevis på hur tavlorna med gamla tidningsförstasidor skulle göra sig på plats, det kommer här:


Det bidde ganska bra, tycker jag!

lördag 11 augusti 2012

Korsholms halvmaraton

Efter en uppladdning med 4-års kalas och diverse godsaker i form av bullar, muffins, tårta och kaffe begav vi oss igår kväll till Jungsund för att delta i Korsholms halvmaraton.
Idel förväntansfulla löpare; Vörå/Maxmo var väl representerat!

Som sig bör före start var läget dåligt; benen kändes trötta, ryggen stel, hälsenan öm och allmäntillståndet var rent allmänt halvtaskigt. Men startskottet går, löparkollektivet börjar röra sig och efter ett par inledande flåsiga kilometer är man igång. Kroppen vaknar till liv och inser att det är tävling. Aftonen var som gjord för löpning; vindstilla, frisk och något kylig luft och en sol som sakta började sjunka bortom Replotbron. Och jag höll ganska bra fart och det kändes förvånansvärt bra. Höll mig kring 4.30/km och det blev aldrig olidligt. Benen började bli trötta efter vändningen vid bron, men kilometer lades till kilometer och en damrygg som närmade sig gav förnyade krafter. Med ca 5 km kvar kom jag i kapp ryggen som tillhörde tvåan i damklassen, och jag kunde hänga på, gå förbi och så småningom distansera henne med någon minut. Med ben stolpiga som timmerstockar närmade jag mig målet och insåg att jo, det skulle gå. Det relativt nysatta perset från Jakobstad skulle ryka. En sista spurt och där, målet! Stoppade klockan på tiden 1.35.23, vilket även blev min officiella sluttid. Min (hittills) snabbaste halvmara!

Tiden var belöning nog, men jag kunde även inkassera sommarens andra:


Vi inmundigade en grillkorv och drack en medhavd öl i den kyliga sensommarkvällen innan vi återvände hem till OS-soffan, nöjda och belåtna (även maken med ett nysatt pers.). Ett trevligt lopp med en fin bansträckning som jag gärna återvänder till. Om man ska klaga på något kan jag tycka att drickakontrollerna borde ha varit lite mer välutrustade, när det ända var fråga om ett så pass långt lopp som en halvmara. Vi bjöds på svag saft och vatten (någon sade att det även funnits sportdryck på något ställe, men det missade jag), men inte något "tilltugg" såsom saltgurka eller russin. Jag brukar inte dricka så mycket ändå och denna kyliga kväll blev det endast några munnar saft, men nog finns det säkert en del löpare som behöver få sig något mer till livs när de springer så länge. Och en liten bit saltgurka hade faktiskt inte varit helt fel...

Idag har det varit "dagen efter"; trött efter att ha sovit dåligt och huvudvärk, sannolikt p.g.a. rubbad vätskebalans. Men att vara "bakis" efter ett lopp känns ändå helt ok!

måndag 6 augusti 2012

(Dala)backträning

Det här med löparbloggar... När man läser dem kan man lätt förledas att tro att vederbörande tränar varje dag, ja t.o.m. kanske flera gånger om dagen. Det är långpass, distanspass, intervallpass och backpass. Och däremellan styrketräning, yoga och annan "alternativ träning" när bloggaren egentligen har vilodag... Visst finns det de som faktiskt tränar varje dag - absolut - men jag är övertygad om att bloggar många gånger ger en förskönad bild av verkligheten. Man skriver om när man tränat och sprungit lopp, men författar man något inlägg om att man bara legat i soffan och ätit lösgodis? Knappast. Men det gör vi väl alla till och från ändå. Väl? Bloggar tenderar att ge en dåligt samvete, få en att känna sig lat och tro att alla andra tränar mycket mer. När det gäller min egen blogg kan jag lova att de inlägg jag skriver om träningen inte ger en fullständig bild av min verklighet. De pass jag skriver om har jag visserligen genomfört, men däremellan har jag med gott samvete kanske tagit det lugnt både en och två dagar (och ibland legat på soffan och ätit godis...). Kontentan av detta resonemang är ingen annan än den att ni inte ska låta er luras. Få inte dåligt samvete och tro att alla andra tränar mer. I alla fall inte när ni läser min blogg; jag är ingen fanatisk träningsnarkoman som ägnar varje ledig stund åt träning, utan en helt vanlig (emellanåt lat) motionär. När jag väl tränar och tävlar går jag in för det, men däremellan har jag inga problem med att låta bli att träna. Tror att det är ganska symtomatiskt att bloggarna gärna vill låta påskina att de är supermänniskor som inte gör annat än tränar. Det är inte sant.

Fast idag HAR jag faktiskt tränat. Det blev totalt en mil, varav några kilometer (Dala)backträning. Jag bor ju som bekant uppe på en backe och uppfarten är idealisk för korta backintervaller. Dagssaldot blev 10 gånger ca 120 meter, tillfyllest för denna dag. Är lite trött och sliten och känner mig stel i ländryggen - det brukar vara ett säkert tecken på att jag bör ta det lite lugnt och rehabilitera mer. Annars har man väl det där ryggskottet som ett brev på posten. Att titta på OS är ju för övrigt bra - räknas det månne som alternativ träning? I så fall tränar jag varje dag!

söndag 5 augusti 2012

Stadslöpning och träbröllop

Variation förnöjer. Visst kan det bli lite enahanda att alltjämt springa samma runda och nöta samma vägar. Om man dessutom är bosatt på ett ganska litet ställe är valmöjligheterna än mer begränsade. Kortare pass går väl an, men långpassen tenderar att bli något tråkiga; ska jag springa mot Vassor eller "skären" idag? När tillfälle till alternativa löprundor ges bör man se till att utnyttja det. Igår stod firande av bröllopsdag på programmet; restaurangbesök och hotellövernattning i Vasa. Och därmed stod även stadens utbud av löparvägar till vårt förfogande. En härligt uppfriskande länk i Vasas omgivningar blev det, i ett mestadels strilande regn. Ett "kort långpass" eller en "lång vanlig länk" om man så vill; 15 km i hyfsat progressivt tempo. Från Vasklotbron, längs vattnet...
....ut på Brändö, runt Vikinga, ett par varv runt Metviken och så tillbaka till hotellet. Efter det satt det bra med bastu och en delikat måltid. Och det satt lika bra med en rejäl frukost denna morgon, en riktig löparfrukost.


 Dock ingen löpning idag - den stabila frukosten till trots - men väl "en herrans massa röjande" bland flyttlådorna. Vi har fortfarande ett ganska stort gäng ouppackade lådor, men det intressanta är att vi bott här i snart två månader och i princip inte saknat något?!? Så egentligen borde man väl slänga de resterande kartongerna rakt av...

Kommande vecka kommer - om det går planenligt - att innehålla en viss mängd löpning, måhända även ett halvmarathon... Och så blir det 4-års kalas!