lördag 19 mars 2016

Me, myself and I

Känner ett behov av någon slags social kontakt utanför hemmets fyra väggar, och cyberspace är väl bättre än inget... Hej där! Nå nej, riktigt så illa är det väl inte. Men faktum är att som tillfälligt ensamstående trebarnsmamma så har man inte så mycket till liv utanför hemmets fyra väggar. Tur att man trivs i sitt eget sällskap. Den mesta kontakten med andra vuxna får man nästan via sociala medier. Definitivt hatten av för dem som är ensamstående på heltid alltså. Nu är jag ju så lyckligt lottad att jag har släkt som avlastar, men tänk om man inte hade det! Då skulle man ju vara totalt isolerad. Madrasserad cell nästa.

Vardagen är således ganska så inrutad de närmaste veckorna och några möjligheter till större utsvävningar ges inte (inte för att jag brukar sväva ut så hemskt mycket annars heller). Stiga upp strax efter 5 med sonen, ta hand om barnen å heimane, laga mat, kvällssysslor och framåt 21 är man helt slut och stapplar i säng för att ta sig igenom ännu en natt med x antal uppvaknanden (dels sonen och dels - vad betydligt mer irriterande är - två skrikande frassar som ska ömsom in och ömsom ut...).

Tror att denna bild ganska bra symboliserar min tillvaro.
- Kaffe. En av historiens bästa uppfinningar, i synnerhet för en tillfälligt ensamstående trebarnsmor. Vad skulle jag ta mig till utan det? Madrasserad cell.
- Tights. Möjlighet att duscha är en lyx som inte kan tas för given. Försök duscha med en vild ettåring som röjer runt huset. Eller som sover i vagnen och - NATURLIGTVIS - vaknar just när man står där nakupelle med shampo i håret. Därför kan det lätt bli så, att man varit på en länk på morgonen och sedan traskar omkring oduschad en stor del av dagen tills ett lämpligt tillfälle yppar sig. Sunkigt, ja visst. Men hey, jag träffar ju ingen och cyberspace är luktfritt. En ljuspunkt i sammanhanget är dock att jag faktiskt slipper på länk. Vägarna har blivit (förhållandevis) bara och det är fullt möjligt att springa med joggingvagnen. Alltid något.
- Gummistövlar. Ett måste vid skötsel av heimane. Hämta ved, dra granris till påskbrasa, skotta. Nokias filtgummistövlar är oumbärliga.
- Böcker. Ett bra sällskap. Med en bok är man aldrig ensam, även om man sitter där själv i soffan. Oavsett om det handlar om principerna för bouppteckning eller snaskig chic lit så har man en god vän i pappersform.
- Sol. Faktiskt. Några dagar sol har vi haft. Och när man ändå mest är hemma så gäller det ju att passa på att vara ute och njuta. Några fördelar ska man väl ha, som tillfälligt ensamstående trebarnsmor.
 
Så går hela veckan, alla dagar och år, för att säga som Alfred i Katthult. Jag fortsätter med hemmalivet ett tag till och försöker få till mina träningspass. Lite mindre styrka nu och större fokus på löpning. Jag har inte sprungit längre än 14 km i sträck sedan jag vet inte när och med viss fruktan kan jag konstatera att det bara är en dryg månad till säsongens första halvmara. Långt ifrån pers-form, men man kan ju alltid hoppas på en förhållandevis behaglig (i alla fall uthärdlig) resa. Håll tummarna.