tisdag 29 maj 2012

Flyttkaos

Ja, så ser vårt hem och våra dagar ut för närvarande... Flyttkaos. Varje gång jag flyttar lovar jag mig själv att det är den sista. Men nu ÄR det den sista. Jobbigt är det, minst sagt. En fördel är väl dock att man faktiskt tvingats rensa ut det skräp man samlat på genom åren. Jag har slängt gamla prov från gymnasiet, böcker från juristlinjen, skinnjackor från 80-talet och glas från det glada kroglivets dagar... En befrielse på något sätt att rensa ut och (nästan) börja från scratch.

I söndags var det mammas dag. Fick sovmorgon till halv 9 och uppvaktades därefter med kaffe och bulle på sängen. En present blev det också. Treåringen hade dagen innan lite svårt att bevara hemligheten så hon viskade till mig: "Det finns en hemlis... jag säger inte vad det är...den är under sängen...det är ett nattlinne...men jag säger inte vilken färg det är...säg inget till pappa!" Så döm om min stora förvåning när jag öppnade paketet ocu upptäckte...ett nattlinne! Dock med en färg som jag inte kunnat ana! :-) Därefter bjöd dagen på egentid och jag kunde bege mig ut och springa i nästan två timmar. 20 varma och svettiga kilometrar blev det. Skönt att bara springa i "bekvämfart" och titta på omgivningarna, utan någon stress och tidspress. Meditativt.

Och nu - tillbaka till flyttkaoset! Tjohoo!


fredag 25 maj 2012

Heimlaga träning

Årets första länk i en temperatur >25 grader avklarad. Svettigt och varmt men ack så härligt med solgula maskrosfält och ljumma vindar. Ett hemsnickrat pass vars syfte är ett ge ökad fartuthållighet på långa distanser. Varannan kilometer i marafart (ca 5.20) och varannan i halvmarafart (ca 4.40) i en dryg mil. Totaltiden således inte så imponerande (strax under 50 minuter), men förvånansvärt jobbigt ändå. Tänk att det nästan är tyngre att behöva öka farten varannan kilometer än att hålla ett jämnt och ganska högt tempo hela tiden!? Saldot blev att marakilometrarna gick något snabbare än planerat medan halvmaraintervallerna gick ungefär som jag tänkt mig, men inte snabbare. Vet inte vad man ska dra för slutsats av det annat än att jag i dagsläget är förhållandevis uthållig men kanske inte så snabb? Dags för lite tävlingar för att få upp tempot tror jag minsann!

Ha en skön fredagkväll!

torsdag 24 maj 2012

Slutspurt

Åter i Märsta för packning och flytt efter en vecka i Maxmo. Veckan gick i renoveringens tecken, men tyvärr är huset inte riktigt så färdigt som vi önskat bl.a. beroende på leveransförseningar. Lyckligtvis har vi duktigt folk som jobbar åt oss så förhoppningsvis har vi ett fungerande hem när vi anländer den 11 juni...

Snart är vi av med byggnadsställningarna och har ett rött hus med vita knutar och svart tak!

Maken har jobbat hårt med målning de senaste veckorna men eftersom panelen inte var klar bidde det inte helt färdigt. Nåja, något ska man väl ha att göra i sommar också...

"Dalabackan" i vårskrud!

Den fina trappan är original, dock nymålad i grått. Även timmerväggen är original och ska få någon slags behandling när vi hinner, kan järnvitriol(?) månne vara något?

Lite avkoppling behöver man mellan varven så det blev en kväll i Vasa också; middag och bio med bästa syster och hennes sambo. Filmen? "Diktatorn" med/av Sascha Baron Cohen. Bra? Nåja... Några goda skratt fick man väl sig men det blev något överdrivet... Har man sett hans tidigare filmer så var det inte så mycket nytt. Undrar just om den går upp på biograferna i Teheran???


En kall på en solig uteservering i Vasa!

Inte mycket att orda om löpningen. Det blev tre pass och ca 30 km under mina fem dagar i Maxmo så det får väl godkänt. Ingen löpning idag eftersom jag inte orkade utsätta min kropp för det;  trött och seg efter resan och en ungefär 26 gradig värme... Planen är dock att springa imorgon och lördag eller söndag.


/ Lotta




söndag 20 maj 2012

Det rullar på...

Skruva köksskåp, olja bänkskivor, måla hyllplan, olja golv, handla tvättmaskin... Och däremellan lite länkande; 12 km i Prästholmsterrängen igår och en förhållandevis hård tia mot "Heidona" idag. Det är bråda dagar...

torsdag 17 maj 2012

Slutet på en era

Nu har jag lämnat min arbetsplats sedan 9 år. Hela våren har gått i ungefär 110 så jag har inte hunnit reflektera och jag har ännu inte hunnit fatta det. Det tar nog några veckor innan det sjunker in. Jag ska inte tillbaka. Aldrig. Åtminstone inte för att jobba. Vet inte vad jag känner. Det är någon slags blandning av vemod, sorg, lättnad och förväntan. Tror jag. Det har varit en bra arbetsplats. Jag har trivts väldigt bra med arbetsuppgifterna och mina härliga kollegor och jag kommer att sakna dem alla. Någonstans har jag dock kommit till en punkt där jag känner mig redo. Redo att avsluta och gå vidare med mitt liv. För att säga som Kent: "När beslutet är taget blir jag lugn". Beslutet är fattat. En era i mitt liv har kommit till sitt slut och en annan tar vid. Det är dags att fortsätta framåt, inte titta bakåt.

Jag passade på att föreviga min sista (jobbrelaterade) promenad från Kungsholmstorg 5 till Centralstationen.

Lämnade kontoret...

...sneddade över Kungsholmstorg...

...traskade en bit längs Hantverkargatan med Stadshuset i sikte...

...och passerade så småningom över Kungsbron i snålblåsten.

Sedan ner på perrongen och ombord på tåget mot Märsta. För sista gången.

Löpningen då, undrar ni kanske. Intet nytt. Löparovänlig äro en tillfälligt ensamstående mors tillvaro. Kvällen bjöd dock på 90 minuter yoga. Helt ok det också.

/ Lotta













...














söndag 13 maj 2012

Nostalgitripp till Kairo

Ingen löpning på hela veckan eftersom jag är ensam med barnen och eftersom halsen har varit lite sisådär. Lite halsont på morgnarna och vaknar svettig och hostande på nätterna. När det gäller förkylningar brukar jag inte ha några större betänkligheter angående löpningen så länge det bara är fråga om snuva, men så fort halsen är inblandad blir jag lite tveksam. Det är lätt att förivra sig och få ångest om man inte tränar, men samtidigt måste man komma ihåg att man, eller i alla fall jag, är en helt vanlig motionär och att det faktiskt inte spelar någon roll om jag springer ett pass mindre än jag tänkt mig. Det är viktigare att må bra än att kapa några sekunder på milen. Visst har jag vissa målsättningar med min löpning, men när det kommer till kritan finns det saker som är viktigare. Hälsan och familjen till exempel. Träningen ska få mig att må bra, inte att bli ännu mer stressad än jag är annars eller sjuk. Lätt att säga, men inte alltid lätt att leva upp till. Känner mig inte hundra idag heller, men eftersom jag fick chansen att vara barnlös någon timme blev det ett lugnt löppass i alla fall. Dessutom i omgivningar som jag inte sett på länge. När jag flyttade till Sverige bodde vi först några år i Upplands Väsby och brukade då springa i Runbyspåret (sprang inte lika ofta som idag men de gånger jag gjorde det blev det ofta i detta spår). Idag blev det ungefär en mil i


Det intressanta är att man måste ha något slags "löparminne". Det är ungefär 8 år sedan jag senast sprang i detta spår och ändå kändes det nästan som igår, allt var så välbekant. Jag visste precis vilka backar som väntade och vad som skulle komma efter nästa kurva. Kanske är det det som kallas muskelminne? När man gjort något tillräckligt många gånger programmeras det i musklerna så att man kan göra det "på autopilot". Intressant fenomen.

Hursomhelst en härlig dag i ett jättefint spår. De yttre omständigheterna uppvägde någorlunda det faktum att jag själv inte kände mig på topp.


Mor Olas backe - inte att leka med (även om vidden av dess branthet inte framgår av bilden). Idag
blev det dock promenad upp.

Löpturen avslutades på bästa sätt med nystekta plättar med sylt. Tack svärmor!

Och nu återstår att se om den lugna löpningen var välgörande för min trilskande hals (känns inte så just nu) eller om den gjorde ont värre och jag kommer att vakna med taggtråd i halsen imorgon (känns mera åt det håller just nu). Dags att lägga sig och låta de vita blodkropparna få göra sitt med inkräktande halsviruspartiklar. God natt!



onsdag 9 maj 2012

Historiens vingslag

Det är roligt med historia. Att något har en historia. Värdet av det gamla och använda. Min ambition vid renoveringen av vårt blivande hem var att bevara så mycket som möjligt av det gamla och ursprungliga. Sedan har jag fått revidera min plan lite, dels beroende på praktiska skäl, dels beroende på åsikter från andra (byggarna som säger: "Men ska hon ha e såde??"). Några genuina detaljer finns dock kvar, t.ex. den gamla vedspisen av märket Högfors, den ursprungliga trappan och en synlig timmervägg. Och hela huset gär för övrigt i gammaldags stil, trots att det är nyrenoverat.

När vi förra sommaren började botanisera på den fullbelamrade vinden och i det oframkomliga uthuset hittade vi ungefär två kubik gamla dagstidningar. Den första tanken var att det var en enorm belastning att göra sig av med, men så småningom insåg vi att man kunde hitta rena skatter bland bråten. Det fanns tyvärr inga som helst rimliga möjligheter att gå igenom allt, tidning för tidning, utan mycket fick kastas rakt av bara för att vi skulle få någon början på renoverandet. Några pärlor lyckades vi dock behålla; tidningar från 40-talets krigsår och tidningar som beskrev 60-talets raskravaller i USA. Det känns nästan bisarrt att i en dagstidning läsa om något som jag alltid läst om i historieböckerna. Tänk att det verkligen hände! Och tänk att människor satt i samma hus som vi kommer att sitta och läste om att Andra världskriget inletts... Och de hade inte en aning om hur det skulle sluta. Historiens vingslag, minst sagt. Tänk vilken lycka om man även lyckats hitta rubrikerna om månlandningen och kanske atombomben... Men vissa av värlshändelserna blev saligen begravda bland bråten.

Hur som helst, tanken är att historien ska få följa med i det nyrenoverade huset. Väggen i trapphuset kommer att vara perfekt för ändamålet. Där har jag tänkt mig detta:


Gamla förstasidor som tavlor. Denna från Kennedys 1963. Fascinerande vilka ordval som var ok i rubrikerna på den tiden...


Tänk att läsa om Hitlers göranden och låtanden i dagstidningen! Bisarrt!

Det roligaste var kanske ändå detta:


Damtidningen "Husmodern" från 1933. I denna eminenta tidning kan man ta del av allehanda goda råd, alltifrån hur man bäst sköter sin resårgördel till hur det lilla hushållet kan ysta sin egen ost eller hur skolgossarna bör vara klädda kommande höst... Och när det är dags att lägga barnen kan man alltid bläddra fram till sidan med Birgitta Bernadottes vaggvisa!


Jag tror och hoppas att min "historievägg" blir precis så bra som jag tänkt mig, jag får återkomma med senare bildbevis!

God kväll!

tisdag 8 maj 2012

Gräsänkeblues

Klockan ringer, upp och göra sig i ordning, väcka trötta och allergiska barn, iväg till dagis, hasta till tåg, hasta till jobb, stressa på jobb tills det är dags att hasta till tåg, hämta trötta och allergiska barn på dagis, åka hem, laga middag, diska undan, tvätta en maskin, stävja syskonbråk, natta barn, yoga lite, duscha, sätta sig i soffan och jobba lite till... Hur mycket jag än kan uppskatta lite egen tid och att få umgås med mig själv så är jag glad  över att jag inte är ensamstående. Gräsänka i knappa två veckor räcker. Inte så lätt att få till någon träning heller. Lyckligtvis har jag tränat rätt duktigt de senaste veckorna (sprungit Lidingö ultra inte minst) så en lugnare vecka är ingen katastrof. Kroppen och knoppen behöver nog lite extra återhämtning. Men ni som är löpare vet hur det är, några dagars löpartorka och så är abstinensen där som ett brev på posten. Längtan efter en runda, spring i benen. Hur gör alla gräsänkor?


I söndags blev det i alla fall en härlig 15 km-runda i vitsippsskogen. Jag får leva på minnet!

fredag 4 maj 2012

Fredagsmys...

... är att få sätta sig i soffhörnet och njuta den rättfärdiges vila efter en intensiv dag och ett hårt träningspass. Efter att ha tillbringat någon fruktlös timme på vårdcentralen med dottern utan att få med oss något mer än ett recept på nässpray som vid uthämtning visade sig vara receptfritt (!) var jag så frustrerad att jag var tvungen att bege mig ut på en löprunda, även om vädret inte var det mest inbjudande med ganska hårda nordliga vindar. 8 km, varav 6 km kvalitet, får helt klart godkänt. Sprang något som väl får kategoriseras som tröskelintervaller; 1 km, 2 km och 3 km med lite vila emellan. Min vana trogen blev passet progressivt och den sista intervallen gick på snabbast kilometertid trots att den var längst. Jag är som en gammal diesel; trög i starten men ganska seg och uthållig när jag väl fått upp farten... Tröskeln är väl i och för sig ganska låg så här tidigt på säsongen så farten var inte så imponerande, kring 4.30 min/km, men ändå något att vara hyfsat nöjd med så här på fredagskvällen.

Har känt mig lite hängig de senaste dagarna med nästäppa och lite huvudvärk och undrar om det är en reaktion på den massiva mängden björkpollen som är i omlopp just nu? Jag har aldrig testat mig för björkpollenallergi men när jag tänker efter brukar jag ofta ha någon period på vårkanten när jag känner mig hängig och småförkyld. Har alltid trott att det är just det jag är - småförkyld - men det kan ju inte uteslutas att jag faktiskt är lite pollenallergisk. Dottern har väldeliga problem just nu med nästäppa, kliande ögon och trötthet och hon är bekräftat allergisk, så inte är det väl omöjligt att jag har någon "dålig gen" som hon fått ärva. Hur som helst, kände för att "blåsa ur systemet" även av den anledningen. Resultatet blev väl dock ytterligare en stor mängd inhalerad pollen... Summa summarum har jag gjort mig förtjänt av det där soffhörnet nu.

Ha en skön helg!