lördag 31 december 2011

...och gott nytt år!!

Ännu ett år till ända, ut med det gamla och in med det nya. Livsavgörande beslut kan komma att fattas, livet kan komma att förändras... Ett 2012 fyllt av glädje, harmoni och hälsa för kropp och själ önskar jag er alla! Återkommer med årssummering inom kort, jag tror att det ska bli ännu några löpta kilometer detta år...

Och rosen den bara blommar och blommar... Lite vissnare nu, men det är ju ändå nyårsafton!

söndag 25 december 2011

God jul!

En liten statusuppdatering så här på juldagsförmiddagen... Som vanligt, som den lojala arbetstagare jag är, sparar jag mina förkylningar till semestern. Har inte själv varit hemma sjuk (endast med barnen) en enda dag på hösten, utan jag ser till att pricka in min förkylning lagom till julledigheten. Inte direkt sjuk i och för sig, men för mycket förkylningskänningar för att kunna träna just nu. Det är lite trist. Man skulle ju kunna proppa i sig den goda julmaten och all choklad med bättre samvete om man hade ett löppass i kroppen innan, men nu blir det snarare en stor äthelg än en stor träningshelg. Nåja, bara den värsta snorigheten lagt sig ska jag väl kunna få till ett par löppass till innan det är dags att summera året. Jag hade ju räknat med att få till ett par skidturer också under ledigheten här uppe "i den snöiga nord", men denna juldag bjuder på ett spillande regn och knappt en snöfläck kvar. Det blir inte alltid riktigt som man tänkt sig.

Förutom avsaknaden av träning är dock julen precis som den ska vara. God mat, umgänge med familj och vänner och klappar i mängd. Julfriden infann sig i allra högsta grad när jag igår på julaftonen bevistade julbönen i byakyrkan tillsammans med far och farmor. Tända ljus, lugn och ro och "O helga natt" framförd på ett imponerande vis gjorde gott för själen. En riktigt god jul önskar jag er alla!

/ Lotta

söndag 11 december 2011

Söndagsrapport

Japp, det blev ett pass idag också. Snålblåst och halka, men helt ok. 13 km - det längsta jag sprungit i sträck på ganska många veckor. Med den råkalla vinden vinande runt knutarna var det efteråt otroligt skönt med bastu:


Och självbelöningen tog inte slut med det - 3-års kalas med latte, tårta och diverse gott fick avrunda eftermiddagen. Förhoppningen inför veckan är väl att, mellan quiz night på puben och julbord, helst hinna med tre löppass.

/ Lotta

lördag 10 december 2011

Morgonstund med guld i mund

Under trötta, lata november har jag tappat rutinen med ett löppass ganska tidigt på helgmorgonen. Det har varit alltför skönt att dra sig och ta det lugnt framför brasan med en kopp kaffe och laptopen. Idag fick jag dock ett ryck och svidade om till löparmundering före frukost och begav mig iväg på ett kortare pass. Och jag vet att jag sagt det förr, men det är konstigt detta med löpning; ena dagen topp, andra dagen flopp. Samtliga pass på sistone har varit grymt sega och jag har knappt tagit mig under 5.30/km. Så plötsligt idag, när jag minst anade det och på fastande mage, var benen och kroppen plötsligt pigga och det var trots en förfärlig halka inte särskilt jobbigt att snitta kring 5 min/km, några kilometer t.o.m. under. Jag kan verkligen inte förstå att dagsformen kan variera så mycket. Så nu är jag på gång igen, löparformen och motivationen på uppåtgående! Imorgon är det dags igen!

söndag 4 december 2011

En helg som gräsänka

En intensiv helg är snart till ända. Dessvärre inte ur träningssynpunkt intensiv, men som gräsänka med två barn av det vildare slaget intensiv nog ändå. Men mysig och trevlig på samma gång. Med dessutom en av telningarna förkyld har det blivit ganska mycket hemmavistelse och julpysslande på allehanda vis.

Årets pepparkakshus har uppförts. Hoppas inte att någon av de inneboende ringer Fuskbyggarna, Arga snickaren eller Byggfällan dock...Tror inte att deras bostad passerar en besiktning utan nedslag. Och aj så ända in i h-vete var hett smält socker är! Har en blåsa på fingret som minne...

Hemgjord hyacint!

Och äkta dito!


På träningsfronten har det alltså inte blivit så mycket. Ingen löpning åtminstone, men som - om än tillfälligt - ensamstående mor sitter man ju ändå inte mer än någon minut om dagen. Det är "mamma veet du" hit, "mamma veet du" dit, plocka upp, duka fram, duka av, hämta, fixa och åka och handla med cykelkärran. Och däremellan har jag försökt få till lite träning på "hemmagymmet":

Yogamatta och pilatesboll - oumbärliga komplement för en stel löpare.

Idag blev det även en del promenerande. Gjorde en utflykt till Stockholm för att bl.a. titta på NK:s julskyltning (något märklig, en skäggig tomte med prinsessklänning?!?). Barnen visade stort intresse för paketen...



Trots en del tjat, tjuvnyp, gliringar och mer regelrätt handgemäng döttrarna emellan på det stora hela en trevlig dag. Och det träningsmässiga värdet i att skjuta en sulky med två barn genom trängseln en adventssöndag är inte att förakta. Så nu ikväll tyckte jag faktiskt att jag var värd en liten belöning.


Tända ljus, ett glas rött och ett varmt bad. Mycket bättre än så blir det inte. Redo för en ny arbets- (och TRÄNINGS-) vecka nu!









tisdag 29 november 2011

Äntligen!

Efter flera veckors torka var det äntligen dags att äntra löparskorna och trotsa mörker, duggregn och trötthet.


Inte gick det fort och inte blev det långt, men skönt var det i alla fall. Det vet väl alla löpare, att det alltid är det första passet som är värst efter ett uppehåll, sen kan det bara bli bättre! Ryggen och höften var lite mer samarbetsvilliga än senast så det finns hopp om en framtida löparkarriär trots allt. Men det är lustigt detta med löpning; för knappt 1,5 månad sen blev det pers på milen och nu är det knappt så att man tar sig en mil... Tror att min kropp skulle behöva lite skidåkning - men var i ... är snön?!?

Se där!

http://blog.svd.se/maratonbloggen/2011/11/27/veckans-lopare-charlotta-frantz/

fredag 25 november 2011

Den stora julpyntardagen!

...var det idag. Var ledig med barnen (som dock var en stund på dagis för att hälsa på Bamse som hade vägarna förbi!) och hann således med en del pyntande (vilket vi uppskattar alla tre). Är medveten om att detta ska föreställa en löparblogg, men eftersom löparsaldot för närvarande nästan är nere på noll kan jag väl i någon utsträckning anamma "inrednings- och pysselbloggtrenden" (antar att åtminstone släkten kan ha ett visst intresse av detta).

                                         Dottern lika pysslande som modern.

Hyacinter till "lilla jul"!


Julmys!


Även katten Kalle ska ha lite julfint!

Avslutningsvis blev det lite adventsbak. Saffransbullar med mandelmassa och apelsin som belöning efter avslutat dagsverke. Borde nog faktiskt springa lite efter det...

På tal om att springa kan jag avslutningsvis säga att även om motvationen och formen är dåliga för tillfället så är ambitionen desto större - anmälan till Berlin marathon 2012 är gjord...






tisdag 15 november 2011

Väderchock!!!

...för att citera kvällstidningstabloiderna. Fast något märkligt är det ju. Jag jobbade hemifrån idag och unnade mig en stavgångspromenad (ryggen tillåter inte löpning för närvarande) på lunchen, för att hinna njuta lite av det värdfulla dagsljuset. Och det var väldigt svårt att tro att det är den 15 november och endast en dryg månad till jul.



Inte en snöflinga så långt ögat når! Och inte nog med det...


Grönskande fält!

Och framför allt - prunkande rosor! Med knoppar!



Ja vad ska man säga? Ur led är vädret...

söndag 13 november 2011

Ur form

Det går trögt med löpningen nu. Ingen vidare motivation och kroppen verkar också föredra vila (eller alternativ träning) framom löpning. Förra helgen blev det ett angenämt halvlångt pass i terrängen och i tisdags snabbdistans (snabb och snabb...). Därefter lade kroppen in sitt veto och började strejka. På onsdag kändes det som att jag hade ryggskott eller kronisk kramp i hela ryggen. Dessutom har jag känt mig onaturligt trött hela veckan. Antingen är ryggmusklerna överansträngda och behöver stretching och massage, eller så bär jag på något dagisvirus som kanske satt sig i ryggen av alla ställen. I alla fall så blev det inte mycket till träning i slutet av veckan. Har försökt behandla mig med liniment (kan rekommendera Percutane), yoga, bastubad och spikmatta och nu känns det något bättre. Inte så pass bra att jag vågade mig på att springa idag, men väl en cykeltur blev det. Ca 3 grader, mulet, råkallt och hård (mot)vind, så det blev ett ok pass ur ansträngningssynpunkt ändå. I synnerhet när man har en barnsadel som tar all vind... Därefter blev det lite yoga på vardagsrumsgolvet. Yoga är verkligen en förträfflig träningsform och ett ypperligt komplement till löpningen. I synnerhet när man allt eftersom åren lider börjar känna sig allt mer stel i leder och muskler och man som jag även har ett väldigt stillasittande arbete. Oavsett hur stressig dagen varit och hur spänd i kroppen eller uppe i varv jag är så är jag alltid totalt avslappnad, tillfreds och mjuk i kroppen när jag kommer hem från mitt yogapass på onsdagskvällarna. Borde verkligen yoga varje kväll. Man kan lätt tro att det endast rör sig om avslappning och stretching, men faktum är att jag faktiskt brukar vara riktigt "limin" (i Sverige: ha träningsvärk) efter ett sådant pass. Det tar mycket på axlar, rygg och ben.

Hur som helst, eftersom kroppen känns lite trött, sliten och omotiverad efter löparsäsongen så ska jag framöver försöka ägna mig åt mer alternativ träning än annars. Yoga förstås, men även kanske något cykelpass då och då och någon kväll i simhallen. Och så hoppas vi på snö förstås och lite slit i Pinbacksspåret... Är det någon tid på året man ska vara ur löpform så är det väl faktiskt nu. Min yogainstruktör påstår att i yogatraditionen så anses den mörka årstiden, främst hösten, vara en tid för eftertanke, avslappning och lugn träning. Kroppen är inte lika alert och stark som under det ljusa halvåret. Så det gäller att lyssna på kroppen och träna sådant som känns bra. Känner man inte för ett stenhårt intervallpass så är det väl just en råkall novemberkväll man faktiskt kan strunta i att springa det; inga tävlingar att toppa formen inför och "beach 2012" långt borta...

I övrigt är väl detta även en tid för att planera inför nästa års löpning. Det brukar ju vara en bra motivationshöjare om något, att sätta upp mål och planera in tävlingar inför nästa säsong. Målsättningen måste ju alltid (åtminstone tills det av åldersskäl blir omöjligt...)vara att vara snabbare än föregående säsong. En miltid som börjar på 41 i stället för 42 - det skulle jag nog kunna leva med nästa år. Och en optimal dag borde jag även rimligen kunna komma ner mot 1.35 på halvmaran. Och så var ju tanken att få till det riktigt bra på Lidingöloppet också. Jag vill som sagt väldigt gärna springa Lidingö, men har nu även fått ett förslag om att hänga med till Berlin just den helgen. Lockande även det.... Antingen som supporter till min springade man och granne eller själv som maratonlöpare. Även om 42,2 km asfalt i sig inte ter sig särskilt lockande för mig just nu så vågar jag nog säga att OM jag bestämmer mig för Berlin så springer jag också. Inget ont om en supporterresa (till), men om jag väl kommer dit och ser de 40 000 på startlinjen så vill jag också stå där. Ett beslut måste alltså fattas. Inom en månad eller så.

Men inte ikväll! Nu blir det glögg framför Boardwalk Empire. Kan rekommenderas även det.

/ Lotta

lördag 5 november 2011

Den fåfängda löpningen

Det räcker med att öppna en löpartidning, besöka en löparaffär eller en löparblogg (annan än denna) för att inse att man i dagens värld ska vara snygg för att springa. Det ska vara färgmatchat, märkeskläder, smink och hårspray. Man ska vara smal, snygg och fräsch. Men vad hände med själva springandet undrar jag? Att flåsa, svettas och grisa fram i lerig terräng? Själva essensen i det hela. Jag är inte snygg när jag springer. Alltså är jag, med mångas mått mätt, ute. Ändå är det just det jag uppskattar med löpningen; att bara få vara, svettas och flåsa, springa själv i skogen utan att någon behöver se mig. Visst köper jag löparkläder och -utrustning då och då, men mest för att jag behöver det eller för att jag hittar något förhållandevis billigt, och inte för att jag måste ha det senaste eller snyggaste på mina löppass. Jag tycker egentligen inte om att shoppa "vanliga" kläder heller, utan gör det mest för att jag måste (man måste ju kunna gå till jobbet). Jag skäms inte för att inte ha de senaste märkeskläderna eller rätt märken. Jag springer fortfarande i ett Craftunderställ från -89; inte är det snyggt men det funkar.

Osannolikt bra kvalitet. Nackdelen är att man måste tvätta det ganska ofta...

I våras skulle jag köpa löparglasögon. Jag behövde något för att skydda mina ögon från starkt solljus, som är bekvämt och ser helt ok ut att ha på sig. Jag kunde ha gått till Löplabbet och köpt ett par brillor för 1 000 spänn. Men så hade jag vägarna förbi Biltema, och se där!

Mitt ibland biltillbehören, ficklamporna och cykelpumparna hittade jag löparglasögon för 59 kr styck. Två par för 118 spänn. Som hittat och hur bra som helst. Lätta, bekväma och inte fula som stryk. Allt man kan begära.

Och vad vill jag säga med detta inlägg? Inte så mycket egentligen. Att jag är en snålål? Kanske. Eller att det viktigaste med löpningen för mig inte handlar om märken och utseende, utan om att få min kropp att göra det jag vill och njuta av det. Tid för mig själv, avkoppling, uppbyggnad för kropp och själv. Inte så att jag inte respekterar alla dem som vill ha de senaste kläderna och mest uppseendeväckande skorna - det är individens val. Men jag tycker att det är befriande med en sport där man kan dra på sig en undertröja från -89, rabatterade skor köpta på nätet och solbrillor från Biltema och köra järnet. Det är resultaten och inte outfiten som räknas. Det är skönt att ställa sig på startlinjen som en trött, medelålders tvåbarnsmamma i urtvättade tights och springa skiten ur snygga, stylade 20-åringar. Det handlar bara om att springa. Det är allt som är viktigt. För oss alla.

tisdag 1 november 2011

På resande fot

Den senaste veckan har varit hektisk. Konferens, flytt till nya lokaler med jobbet och en resa till Frankfurt. Löpningen har fått stryka på foten lite grann, vilket i och för sig passat mig rätt bra eftersom jag känner för att vila just nu. För att inte bli alltför försoffad har jag i alla fall försökt hitta någon liten stund när jag kunnat unna mig en löptur. Med tanke på allt flängande den senaste veckan har löpningen också fått en något mer internationell touch; i stället för en vanlig tråkrunda hemma har det blivit löpning både här:

Sandhamn i Stockholms skärgård. En riktig Saltkråkan-idyll med vindlande små gränder mellan pittoreska hus.

...Och här:

Längs Main i Frankfurt. En väldigt vacker flod och en trevlig stad, som gjord för löpning. Även vänliga människor, god mat och skönt väder. Ett förstår jag dock inte - hur kan man tycka att det är ok att George Clooney, Brad Pitt & co pratar dubbad tyska i TV?!? Det är fullständigt omöjligt att titta på. Tror att bottennoteringen är Forrest Gump: "Lauf Forrest, lauf!"

Hur som helst; för mig blev det en kort, skön löptur längs Main, medan andra kämpade i 42 km. Min man t.ex. I mål kom han efter en strong kamp, men det var nog inget lopp som går till historien som ett "kanonlopp".

Att bära medaljen i omedelbart anslutning till loppet är fullständig föreståeligt och respektabelt men att - såsom vi såg ett sällskap tyska herrar göra - bära medaljen när man klätt upp sig och gått ut för att äta på fin restaurang på kvällen, det är INTE ok. Det är bara töntigt. Hur tänkte de där? Att vi andra gäster skulle ställa oss upp och applådera?!?

En som faktiskt skulle ha förtjänat att bära sin medalj t.o.m. på restaurang var Wilson Kipsang, som sprang maran på 2 timmar, 3 minuter och 42 sekunder. Förstå det!!! Han springer 42 km med en genomsnittlig fart på under 3 minuter per kilometer! Det är fullständigt osannolikt. Knappt så att jag hann fotografera honom när han flög förbi.

Respekt Wilson!
 
Hemma i soffhörnet igen nu, skönt!

/ Lotta 




lördag 22 oktober 2011

Härliga höst!

Jag tycker om hösten. Trots att man emellanåt beklagar sig och gnäller över regnet, mörkret och kylan så tycker jag på det stora hela om hösten. Härligt frisk, hög luft, sprakande färger i naturen och en årstid som gjord för sköna löpturer och mysiga stunder framför brasan. Kanske är det för att jag är ett höstbarn.

Hur som helst, har vilat hela veckan sedan Hässelbyloppet med undantag för ett välgörande yogapass. Idag var schemat ganska späckat av aktiviteter med barnen, men jag lyckades i alla fall hitta en halvtimme där jag kunde klämma in en liten löptur. Hade ju ändå ätit en riktig löparfrukost.

Fiberhavregrynsgröt med Pauluns müsli och en klick hemkokt lingonsylt, havtornsjuice och förstås en kopp kaffe.

Halvtimmen ägnades på bästa sätt åt en lugn, avkopplande löptur i den härliga höstskogen. Ingen fart, ingen klocka och inga krav, bara jag och naturen på tu man hand. Ett pass mera för själen än för kroppen. Man behöver det ibland också.


Endast jag och (en väldigt avlägsen) Bambi på länk.

Finns väl inget bättre underlag än en skogsstig fylld av prasslande höstlöv?

På hemvägen kunde jag för övrigt konstatera att det inte längre finns någon ursäkt för att inte springa intervallpass. I närområdet har vi nämligen fått en ny väg som är som gjord för detta.

Ungefär 1000 meter lång och helt flack. Måste testas snart.

Det var nog allt för idag. Ha det gott!

/ L.

söndag 16 oktober 2011

Säsongsavslutning i Hässelby

Mest för att jag var anmäld och inte så mycket för att jag så väldigt gärna ville begav jag mig idag till Hässelby för att avsluta tävlingssäsongen med Hässelbyloppet. Har haft lite skumma känningar i halsen ett tag (ska nog kolla upp det) och dessutom legat rätt mycket på latsidan sedan Lidingöloppet så mina egna förväntningar var inte särskilt höga; gärna pers men jag kunde lika gärna hamna på fel sida om "skamgränsen" 45 minuter.

I väldigt god tid anlände jag och maken (som firade sin 41-års dag på Hässelbyloppet!) till en kylslagen Hässelby IP; soligt och fint men med en isande snålblåst. Därav denna "Michelingubbe" före start:

Den glada minen är en schimär; skickligt lyckades jag dölja nervositeten och ångesten och olusten att tävla just denna dag (på ditvägen föreslog jag t.o.m. för maken att vi skulle åka till Ikea Barkarby i stället...)

Hur som helst; loppet var som ett millopp brukar vara; tungt och plågsamt. Första halvan gick snabbare än den andra men jag lyckades ändå upprätthålla tempot förhållandevis bra och äntrade målet på tiden 42.19; en prydligt putsning av det tidigare personbästat (i alla fall i vuxen ålder) på 43.03. Vackert så. Även maken förbättrade sitt personbästa med närmare tre (!) minuter (gamla män ska man ej förakta...).

En godkänd säsongsavslutning med andra ord och nu känner jag mig fullständigt tillfreds med att få säsongsvila och endast "mysjogga" ett tag framöver. Och var är förresten snön?!? Dags att plocka fram laggen!!!

Det om detta; nu är det (som den sucker för TV-serier som jag är) dags är bänka sig framför en ny - Pan Am. God kväll!


tisdag 11 oktober 2011

Lägesrapport

Har haft mycket annat än löpning i huvudet på sistone. Förra veckan gick i renoveringens tecken hemma i Finland. Det börjar bli fint i stugan nu. Så fint att jag nästan funderar på att flytta dit... Jag kunde knappt tro att det var samma hus som i somras när jag kom dit. I somras var det i stort sett "ett hål i marken" på nedre plan och "hej kom och hjälp mig" på vinden. Och nu är det nya trägolv, gips och slätspont på väggarna, träpanel i taket, vedspis och en Jötul gjutjärnskamin... En del jobb återstår, men det mesta är gjort.

Flickornas mysiga rum på vinden!

Jötul. Tack Norge!


Medan maken isolerade och målade väggar och tak roade jag mig med att måla stolar:

Jättefina blev de! Lite nytt tyg att klä om sittdynorna med bara så... Detta är för övrigt det blivande köket. Köksinredning ska införskaffas med det snaraste!

En av stolarna var jag tvungen att lämna omålad, tyckte att den var så vacker som den är:

Den förtjänar en hedersplats på noga utvalt ställe!

Barnen tittade som pliktskyldigast till bygget men visade ingen större entusiasm över sitt blivande semesternöje. Men de hade roligt på många andra sätt i stället, bl.a. planterandes vårlökar med sin snälla "mommo"!


Löpningen då? Tja, mitt namn står visst att finna i anmälningslistan för Hässelbyloppet... Lider av viss motivationsbrist sedan Lidingö och har tränat väldigt begränsat sedan dess, men planen är väl ändå att genomföra söndagens lopp. Men det blir det sista för denna säsong i alla fall! Sedan om några veckor ska maken springa Frankfurt marathon, medan jag själv bara ska njuta av att vara åskådare och kanske dricka någon Bier!

/ Lotta

lördag 1 oktober 2011

Att komma igen efter Lidingö

Veckan efter Lidingö har gått i vilans och kontemplationens tecken. Ganska trött och sliten, glad över att jag kom i mål, lite missnöjd över att jag inte var snabbare... Ingen idé att gråta över spilld mjölk eller en missad målsättning dock; revanschlystnaden har tagit över och den är väl den bästa motivationen för träning inför nästa års lopp?

Har återupptagit springandet så smått igår och idag. Igår en lugn skogstur på 6 km, idag ett intervallpass i den osedvanliga höstvärmen. Löparnörd som man är vill man ju ibland prova på något nytt man läser om i Runners world, och nu var det 4x4-pass jag fastnat för (det ska tydligen ha bidragit till att göra t.ex. Marit Björgen till den hon är - och då kan det väl inte vara fel!?!). Upplägget i alla fall hård löpning i 4 minuter x 4 gånger, joggvila emellan. Vet inte om det var det att det var mentalt lättare att tänka "bara" 4 minuter än att tänka en distans (t.ex. tusing), men det gick förvånansvärt bra trots att lite av Lidingösyran var kvar i benen. Progressivt som vanligt för min del, den sista intervallen betydligt snabbare än den första, och totalt sett ett "lagom" intervallpass, rätt tufft men inte alltför vedervärdigt. Det var ganska sporrande att se hur långt man kunde ta sig på sina 4 minuter, och på den sista intervallen lyckades jag faktiskt ta mig över en kilometer, vilket innebar en kilometertid på 3.57. Än finns det lite krut i tanten! Ska försöka konservera formen till Hässelby nu och vila mycket för att ha pigga ben på säsongens sista tävling. Det är då själva f-n om jag inte ska lyckas ta mig under 43 minuter då, har haft flera lopp (mer tunglöpta än Hässelby) på låga 43 nu, så förutsättningarna borde finnas.

För övrigt så trodde jag att hälsenan skulle vara mer illa däran efter Lidingö än vad den nu i själva verket är; det går bra att springa men ömmar lite när jag vilar?!? Har fått tips på några övningar av yogaläraren och försöker dessutom stretcha och massera, så jag hoppas att det ger sig. Planen är även att åka mycket längdskidor i vinter (Öppet spår - here I come!), så då kanske senan får välbehövlig vila från löpningen.

Nästa vecka ska tillbringas i Maxmo; maken ska måla "torpet" invändigt och jag ska, förutom att ha semester och umgås med barnen, försöka måla divese möbler. Ska bli otroligt spännande att få se stugans förvandling; jag blir andlös av förundran när jag ser de bilder som tillsänds mig på Skype. Är det verkligen samma hus som vi lämnade i somras?!? Snart kan nog inte ens döttrarna med bästa vilja påstå att "det är gammalt och fult och vi vill inte bo där", som de sagt till dagispersonalen...

Skön lördagskväll till alla!

lördag 24 september 2011

I mål

Nu är det gjort. Det blev ett putsat pers på Lidingöloppet men jag är inte helt nöjd... Hade hoppats på och förväntat mig lite mer av mig själv. Tiden blev 2.46 och nånting (det går inte att komma in på LL:s resultatsida=dåligt), men jag hade förväntat mig ca 5 minuter bättre. 2.38 var en utopi, 2-40-2.45 realistiskt trodde jag, men icke. Den enkla förklaringen till att det inte blev bättre än vad det blev är att jag helt enkelt inte var bättre än så idag. Om man, som den löparnörd man är, vill dissekera orsakerna så kan man ju naturligtvis göra det. Och det vill jag.

1. Magproblem
Redan före start hade jag lite magknip, och det blev inte direkt bättre av att springa. Det enda "nya" jag satt i mig före loppet är Vitargo, så nu vet jag inte om jag vågar pröva det mer. Går nog lika bra med mammas svartvinbärssaft i fortsättningen...

2. Ond hälsena
Idag kände jag av den under hela loppet, trots att ömheten i normala fall brukar ge med sig när man är uppvärmd. Det är nog dags att vila lite nu.

3. Sjukt knä
Sista 5 km fick jag en huggande smärta i utsidan av höger knä. Fick nästan linka i nerförsbackarna.

4. Backarna
Det är ju lika för alla, men det är verkligen fruktansvärt backigt. Nästan så att man blir förbannad till slut. Jag gick t.o.m. lite i Grönstabacken, Abborrbacken och Karins backe. Jag är nog för svag. Måste bli starkare och segare för att orka "ligga på" hela distansen.

5. Backtekniken
Jag har fruktansvärt dåligt teknik i nerförsbackarna, och det finns ju ett antal av dem på Lidingö. Det blev rätt tydligt att jag i uppförsbackarna (förutom i de ovannämnda) plockar folk, medan jag blir omsprungen i nerförsbackarna. Jag kan helt enkelt inte "rulla" naturligt utan springer och bromsar, vilket naturligtvis gör att det går långsammare och dessutom belastar låren mycket. Jag tror att knäproblemet också berodde på detta.

6. Trängsel
Återigen, det är samma för alla (om man inte startar längst fram), men det är klart att trängseln sinkar. Ännu vid 3 km var det någon passage där man var tvungen att gå eftersom det proppade igen, och det är klart att det inte är så lätt att senare ta igen de minuter man tappat på grund av trängseln i början. I synnerhet inte om man senare även lider av alla de ovanstående problemen.

En ganska jobbig dag från början till slut alltså, men jag får ändå försöka att glädja mig (lite) åt perset. Det var dessutom en alldeles fantastisk dag ute på Lidingö; ca 15 grader, strålande sol från en klarblå himmel och underbart fin terräng. Nu får jag satsa på att förbättra mig med 5 minuter varje gång så får jag kanske silvermedaljen 2013! Avslutningsvis kan jag bjuda på en lagom suddig bild av mig på upploppet när jag är endast några sekunder ifrån att slippa skärselden...


God kväll!

fredag 23 september 2011

Att inte tänka på Lidingöloppet...

Om ett dygn är det i alla fall över. Oavsett hur det gått är det över. Skön tanke. Har försökt koppla bort tankarna på terrängprövningen så gott det gått (så gott det gått?!?) idag för att slippa bli så nervös. En fördel med en hemmadag med barnen är att det är lätt att koppla bort tankar på allt annat än barnen. Svårt att tänka på något annat när man ungefär var femte minut hör "mamma, veet du...?" och man däremellan får torka upp spilld mat, torka rumpor, avstyra bråk och vara en slav i största allmänhet. En helt vanligt, skön dag med mina härliga barn således!

Förutom en cykeltur med cykekärran till frisören (där jag i princip fick hålla fast treåringen i frisörstolen) har jag försökt vila benen.


Mammas vilande ben i förgrunden (vad skönt det var i solen idag!) och det lekande barnet i lekparken i bakgrunden.

Det blev som sagt inte ett alldeles lätt frisörbesök, men med lite övertalning, mutor och i sista hand hot gick jag i alla fall därifrån med två nyklippta döttrar. Se så fina de blev!




 Astrid började till sin stora glädje se ut ungefär som sina idoler - Jedward!

I övrigt har jag druckit lite Vitargo eftersom det är så många som lovordat denna "mirakeldryck" bland sportdrycker. Konsistensen var lite trögflytande och obehaglig - som tunt slem ungefär - och smaken något besk. Låt oss hoppas att effekten blir den utlovade.

Annars är en viktigt fråga just nu vad man ska ha på sig imorgon. Prognosen säger +15 och sol och det kan säkert blir ganska svettigt inne i Lidingöskogarna. T-shirt eller linne, det är frågan...

Nu ska jag fortsätta med att försöka att inte tänka på Lidingöloppet, kopplar av med Skavlan i stället. Håll tummarna för mig imorgon!














Astrid började till sin stora glädje se ut ungefär som sina idoler - Jedward!




torsdag 22 september 2011

Förberedelser

Vitargo, pasta, bröd, vatten, gröt, sportdryck, choklad, tigerbalsam, kompressionsstrumpor, stretching, vila, förväntan, ångest, ladda Garmin, ladda mp3, klippa tånaglar, tvätta tightsen, sova...

söndag 18 september 2011

Renovering pågår

Tänkte bjuda på några färska bilder från renoveringsprojektet. Det är lite konstigt det här med att renovera på distans; vi som byggherrar vet minst om hur det ser ut på plats, vi får bara betala fakturorna när de kommer! Nästnästa vecka är det i alla fall dags att avlägga ett besök på plats - ska bli otroligt spännande att få se det "live". Skype i alla ära, men det är ju inte som att få kliva in i stugan på riktigt och känna doften av färskt trä och få sågspån under strumporna!

Blivande badrum



En äkta Högfors"vedaspis"!

Föreställ er trägolv, pärlspont, köksluckor i lantlig stil, lite färg på mur och väggar... Kommer att bli fantastiskt!

En annan lite konstig (och rolig) sak är hur allt görs "på landet". Det är okomplicerat på något sätt, informellt och pragmatiskt. T.ex. så går det alldeles utmärkt (tydligen) att jobba så här:


Mjukisbyxor och "foppa"tofflor! Undrar vad arbetarskyddsmyndigheterna säger om det? :-)

En knapp vecka kvar till Lidingö nu. Idag 15 km i terräng i snabbare fart än planerad Lidingöfart, kändes helt ok. Veckan lär ägnas åt att äta bra, sova bra och ladda mentalt. Och, framför allt, att försöka avvärja alla förkylningsvirus. ALLA är förkylda nu. Snoret rinner på dagis, det hostas och snörvlas på tåget och det "vabbas" på jobbet. Det är "gambling" med startplatsen varje morgon man sätter sig bredvid någon nysande medresenär på tåget. Bara att hålla tummarna för att man orkar stå emot alltså.

Ha en trevlig söndagkväll alla!

lördag 10 september 2011

Sigtuna Stadslopp och kändisspotting

Idag deltog jag i Sigtuna Stadslopp. Anordnat av Lions och överskottet går till Världens barn, så det kändes ju behjärtansvärt. Alla som besökt Sigtuna stad vet ju att det är ganska kuperat, men jag måste säga att arrangören verkligen ansträngt sig för att hitta de allra värsta backarna. Fruktansvärt tungt. Och varmt var det dessutom. Måste vara det backigaste landsvägslopp jag någonsin sprungit. Dessutom många tvära svängar och på något ställe även trappor som skulle forceras, så lättlöpt var det definitivt inte. Loppet var 10 km (enligt min Garmin dock ca 100 m för kort) och tiden blev 43.21, vilket räckte till en andraplacering. Det får jag vara nöjd med.

Priset var anspråkslöst; en medalj som lär hamna (som alla "småloppsmedaljer" hos oss) i leksakslådan... Men med vetskapen att min anmälningsavgift kanske kan hjälpa några svältande barn i Afrika så kändes det ändå bra att inte få något mer. Ett utlottningspris skulle jag i och för sig inte ha tackat nej till, men där blev det intet.

Kändisspottingen då? Vid 7 km blev jag påhejad av Mårten Klingberg; regissören, träningsnarkomanen och bloggaren. Och så fick jag en kram av prisutdelaren och ishockeykommentatorn Niklas Vikegård.

I övrigt ett välarrangerat och trevligt lopp. Alldeles för backigt och knixigt för att få till någon riktigt bra tid, men med tanke på att jag ska springa det backigaste loppet av dem alla om två veckor så blev det en bra "genomkörare". Dagens mest beundransvärda prestation stod för övrigt nog en 71-årig herre för, som jag kom i samspråk med efter målgång. Han hade sprungit på ungefär 45 minuter och om två veckor skulle han försöka försvara sin guldmedalj i Lidingöloppets 70-års klass. Snacka om krutgubbe!

Ikväll har jag belönat mig med bastu och nu blir det libanesisk mat!

söndag 4 september 2011

Jodå...

...det blev ett långpass idag trots allt. 25 km varav över 20 i skogen. Så jag är lite trött nu...

lördag 3 september 2011

Grannsämja

Synnerligen lugnt på löparfronten sen sist. Det känns som om jag inte gjort annat än klagat över förkylningskänningar de senaste månaderna, men efter en frisk vår så har jag de facto känt mig förkyld till och från allt sedan början av juli. Vet inte om det fortfarande är samma virus eller om det var en ny variant som avlöste den förra denna vecka (hälsningar från dagis...?), men rätt hängig har jag varit. Krasslig i halsen i början av veckan och t.o.m. lite lätt feber en kväll. Knappt någon löpning alls denna vecka och det var tur i oturen att jag inte heller var anmäld till dagens Tjejmil. Inte många veckor kvar till höstens stora prövning nu så jag hoppas att jag  kan genomföra det planerade långpasset i terräng imorgon.

På tal om någon annat än obefintlig löpning så fick jag detta av vår snälla granne idag:


Granntomtens äppelträd fullkomligen dignar av härlig frukt medan vårt stackars träd endast bjöd på några små skruttar som ruttnade redan på trädet. Gräset (trädet) är verkligen grönare på andra sidan, bokstavligen. Hur som helst, tacksam är jag i alla fall över ynnesten att få plocka dessa och idag har det blivit både äppelpaj och äppelkaka. Så uppladdningen inför ett eventuellt långpass är det åtminstone inget fel på...

Go kväll!

söndag 28 augusti 2011

En helt vanligt söndag

Spöregn, stormvindar och vågrätt regn i morse - dags för långpass! Regnet avtog så småningom och det blev faktiskt en riktigt härlig ''länk"; en sådan där dag när det känns relativt lätt och behagligt hela vägen. 23 km blev det, varav 15 km i terräng. Tempo kring 5.20/km, helt ok med tanke på att det till största delen var just terräng. Hoppas att man kan få till en lika bra känsla i Lidingöloppet om ett tag...

I övrigt är det bråda dagar med projekt "Sommartorpet". Idag är det upprättandet av elritningar som står på agendan. Alltid lär man sig något nytt. Är evigt tacksam för att jag har så hjälpsamma och idogt arbetande föräldrar på plats som "styr upp" - utan er skulle få vi hålla på i 10 år, minst! Ungefär så här ser projektet ut just nu:


Och på utsidan:


Härnäst i projektet: Planera kök, vilket inbegriper ett besök på det stora möbelvaruhuset (vilket nog får ses som en fördel...)

Kommande vecka ska det arbetas och springas på som vanligt, hoppas jag. Om planen på ett löppass på tisdag infrias kommer jag att komma upp i ca 150 km i augusti månad, vilket är väldigt bra för att vara jag. Sedan är planen att springa något kortare lopp i början av september och så ladda inför kraftprovet i Lidingöterrängen. Håll tummarna för att elaka dagisbaciller håller sig borta just då.

Nu är det dags att mysa lite i soffan med den förlorade sonen som återvänt hem:



Kalle har haft en långt "sommarlov" i Finland men är nu hemma igen. Han har ju sina mindre smickrande sidor också (som att vilja gå ut varje natt ca kl 4 och komma in igen ca kl 5), men det är ändå mysigt att ha "kuddvärmaren" hemma igen!

/ Lotta



torsdag 25 augusti 2011

Bellman och trafikkaos

Så var det då dags igen för den årliga begivenheten Bellmanstafetten. Eller på arbetsplatsen är det en begivenhet på vårkanten; då är intresset stort och alla ska träna hela semestern och vi skulle nästan kunna ha två lag och... Sen, i eftertankens kranka blekhet och efter semesterns excesser framstår stafetten inte direkt som en begivenhet längre, utan mer som ett tvång... Tack vare förstärkning av en tidigare anställd och hennes man (tack, tack!) var vi dock slutligen fem glada löpare som skulle ge oss i kast med 5x5 km vid Stora Skuggan.

Det är ju en rätt trevlig tillställning, dels får man springa och tävla lite (och det gillar vi ju), dels får man picknicka och språka lite med sina lagkamrater. Planen var att jag skulle springa sträcka nr 3, men eftersom jag skulle hämta ut stafettpinnen och lämna in laguppställningen var jag först på plats. På grund av ett ofantligt trafikkaos (välkommen till Stockholm!) blev vår startkvinna dock sittande någonstans vid Liljeholmen, och ingen annan hade heller hunnit dit. Så det var bara för mig att ta på mig nummerlappen, lämna ryggsäcken vind för våg och bege mig till startfållan, ouppvärmd och utan att veta om jag skulle ha någon att växla till... Första sträckan är inte heller särskilt rolig på grund av den stora trängseln. Många rusar iväg som vettvillingar i starten för att sedan krokna efter 500 meter. Och då måste man trängas och kryssa fram och tillbaka för att ta sig förbi dem. Tempot blev därför rätt ojämt och på grund av den bristfälliga uppvärmningen och strulet före start var jag ganska omotiverad. Tiden blev 21.19, ungefär en halv minut sämre än ifjol. Okej, men inget extra. Att jag höll i princip samma tempo på ett dubbelt så långt lopp förra veckan talar väl antingen för att jag inte hade en superdag idag eller för att jag är mer lämpad för längre distanser. Tror egentligen att distanser från milen upp till halvmaran kan vara det optimala för mig.

Nåväl, alla lyckades ta sig till startområdet och även runt och efteråt fick vi avnjuta en välförtjänt picknick. Tycker dock att arrangören börjat "snåla" lite; loppet växer år för år men picknickkassen verkar krympa... Tidigare har man fått kycklingsallad, cider, ädelsost och liknande, men i år var det vatten, gaspacho och en fralla ungefär. Lite snålt.

Vädret för övrigt till synes optimalt för löpning, mulet men uppehåll, men i själva verket visade det sig vara varmt och väldigt fuktigt och kvavt och tungt att andas. Det kändes som en kväll i tropikerna när jag cyklade hem från stationen i det varma och fuktiga mörkret!

För att avsluta med en hälsenerapport så kan jag meddela att den märkligt nog verkar må bättre när jag springer och just efteråt, men sedan, när jag vilat någon dag, känns den öm och stel. Nu vågar jag inte gå till någon sakkunnig före Lidingö för jag befarar att denne någon ska säga att jag inte får springa och belasta hälsenan... Så jag stoppar huvudet i sanden, springer på ett tag till och hoppas på det bästa. I vinter ska jag rehabilitera med längdskidåkning!

/ Lotta

onsdag 17 augusti 2011

I form i iFORM!

Så var det dags för tävling idag, det 10 km långa iFORM-loppet i Sundbyberg. Tyvärr, tänkte jag innan, med tanke på hur formen och hälsoläget överhuvudtaget har känts på sistone. Förkylningen vill inte ge sig; sträv i halsen varje morgon och nyser och snorar. Är trött dessutom, i synnerhet nu när semesterlunken bytts ut mot ekorrhjulet igen. Nåväl. Förväntningarna var låga och innan start hade jag redan flera idéer om vad jag skulle döpa kommande blogginlägg till; "UrFORM-loppet", "Snigel i Sumpan" var några av förslagen (taskigt självförtroende? Jag?).

Ibland har dock kroppen en remarkabel förmåga att överträffa hjärnans förväntningar (eller farhågor snarare). Maken tippade att jag skulle springa på 43.40, men detta avfärdade jag och sade att jag fick vara nöjd om jag klarade "skamgränsen" 45 minuter. Något trött och seg begav jag mig alltså till "Sumpan" efter jobbet och värmde upp lite halvhjärtat. Stämningen runt omkring var det inget fel på,  mycket tjo och tjim och "WOOHOO, KOM IGEN NU TJEJER!". Om man nu gillar sånt... Hur som helst, starten gick och första kilometern gick på ungefär 4.25. Kändes ok. Hela första varvet (vi sprang 2 varv) kändes förvånansvärt ok och gick på nånstans kring 21.20. Precis före varvning sprang jag förbi två damer som jag tagit rygg på, vilket ledde till att jag hamnade i ett "vakuum" ett par kilometer. Ingen rygg framför i direkt sikte och det var lite kämpigt att hålla farten själv. Plötsligt 4.29 per kilometer - inte ok. Med ungefär 3 km kvar började jag se några ryggar igen och lyckades avverka de tre sista kilometrarna på tider under 4.15, den sista på 4.04. Lite extra krafter fick jag av att Sundbybergssonen och medeldistansstjärnan Mattias Claesson hejade på och tyckte att "det såg bra ut"! På upploppet kom jag ikapp damen framför mig men när hon i ögonvrån såg mig komma satte hon in en rökarspurt och jag kunde inte svara. Jag tror i alla fall att jag blev 5:a eller 6:a, har inte sett de officiella resultaten än. Och enligt min klocka var tiden 43.07, något jag är riktigt nöjd med med tanke på utgångsläget. Jag drömmer redan om ett vädermässigt optimalt Hässelbylopp, lite flackare bana, lite fler ryggar och följa, lite mer träning i benen och kanske något semestertrivselkilo mindre runt magen... Då ni!

Nähä, dags att lägga sig för att orka prestera igen imorgon bitti - fast då på ett mera intellektuellt plan sittandes i en kontorsstol. Förväntar mig ingen superb nattsömn (sover alltid illa efter lopp), men jag får väl försöka... God natt!

lördag 13 augusti 2011

Motigt pass med delikat belöning

Blev tvungen att revidera planen på ett långpass direkt på morgonen och fick i stället göra en utflykt till Närakuten Löwet eftersom den förstfödda visade sig ha urinvägsinfektion. Stackars liten. Måste i alla fall berömma Närakuten; man får alltid en tid nästan omgående och ett bra och effektivt bemötande. Ungefär 25 minuter efter att vi knallat in knallade vi ut igen med ett recept på penicillin, och då hade de hunnit analysera både urinprov och sänka och vi hade träffat doktorn två gånger. Exemplarisk vård!

Morgonpasset ersattes alltså av ett eftermiddagspass; 20 km i terräng var planen. Jag föredrar verkligen att springa mina långpass genast på morgonen, känner mig alltid segare om jag väntar till eftermiddagen. Dessutom körde jag en formidabel uppladdning; korv med bröd till lunch och kaffe med bulle strax före passet. "Dumt huvu får kroppin liid" som man brukar säga, och det var fallet för mig idag. Mitt kostval gjorde att jag fick magknip och kände mig uppblåst som en ballong nästan hela passet, och dessutom var jag fortfarande trött av förkylningen. Inget pass att minnas alltså, men 20 km blev det i alla fall, i den modesta farten 5.30/km.

Jag måste ju erkänna att det trots allt finns någon fördel med ett eftermiddagspass - man kommer hem lagom till middagen! Maken hade tillagat följande:


Fetaostfyllda färsbiffar i tomat- och basilikasås, pressad potatis och sockerärter. Avnjöts tillsammans med ett glas sydafrikansk Cabernet Sauvignon Shiraz. Ytterst delikat!

Nu ladda inför 3-års kalas imorgon!

torsdag 11 augusti 2011

Läget är för(tvivlat)kylt - igen!

Jag måste ha burit på något förkylningsvirus hela semestern och med jämna mellanrum ger det sig till känna. Efter söndagens terrängpass fick jag igen ont i halsen i måndags och har sedan känt mig rätt hängig hela veckan. Inte sjuk så att jag skulle stanna hemma från jobbet (om jag nu inte hade semester), men avgjort inte helt frisk heller. Nyser värre än Prosit och snorar och snörvlar. Idag kändes halsen dock något bättre så det fick bli ett lugnt distanspass om 11 km i Pinbacksspåret. Det är inte för inte det heter "Pinbacken" förresten - det är en pina och plåga att ta sig uppför backarna! Helt i paritet med Lidingöterrängen skulle jag vilja påstå.

Som väntat kände jag mig trött och långsam, och som ytterligare salt i såren avverkade maken strax efteråt ett superpass - träningspers på milen... Missunsam, jag?!? Klart att det är roligt att det går bra för honom, men jag önskar att även jag skulle gå framåt. Jag har mer eller mindre stagnerat i år; jag har inte presterat sämre än i fjol men inte heller direkt bättre, medan maken persat både på milen, maran och halvmaran. Nu blir det till att slåss för familjerekorden med näbbar och klor! Jag blev ju av med det på maran med en förarglig halvminut härom sistens, men "regerar" fortfarande på milen och halvmaran. Om man nu vill jämföra. Men flåset i nacken känner jag...

Hur som helst, positivt att det blev ett löppass idag, men känslan är negativ. Nu vill jag verkligen bli av med detta otyg jag har i kroppen. I synnerhet som jag har en tävling inplanerad nästa vecka... Dags för en dunderkur, nämligen denna:


En blandning av kära mammas (hälsoguruns) hemgjorda svartvinbärssaft, citron och en skvätt konjak. Att intas kokhett. Då ni!

På tal om mamma så fick jag nyss av 5-åringen den finaste kommentar en mamma kan få; "Mamma, du är en bra mamma!". Det värmer inombords mer än konjaken!

Aatjoo!