tisdag 31 december 2013

Gott nytt år!

Ville bara säga det. Ta nu vara på de sista skälvande timmarna av 2013, de kommer aldrig tillbaka! Det är alltid med ett visst vemod man tar avsked av ett år, men samtidigt ser ett nytt med tillförsikt an.

Eftersom detta ska föreställa en löparblogg kan jag ju berätta att jag faktiskt sprungit idag också. Som en bra punkt för detta år. Eller ett utropstecken.
15 km! Det var månader sedan sist.

Turen gick mot Vassor. Stället som Gud (men uppenbarligen inte Vägverket) glömde. Förlåt Vassorbor. Bra länkvägar har ni i alla fall.

 
Nu blir det lite nyårsbastu innan vi så småningom får sätta oss till ett dukat bord för att fira intåget av 2014. Vi ses nästa år!
 

 

fredag 27 december 2013

Den julen...

Länge går man och väntar på den och hastigt är den förbi, den julen. Även om vädret inte visade sig från sin mest juliga sida med regn, många plusgrader och hårda vindar, så firades julen på ett traditionellt sätt med julmat, tomte, Kalle Anka, godis och umgänge med släkt och vänner. För att i viss mån kompensera intaget av godis blev det faktiskt lite spring på såväl julafton, juldagen som annandagen. Visserligen inga långa länkar (och som "långt" klassas för närvarande allt >10 km), men bara att överhuvudtaget ta sig ut och röra på benen efter den efterhängsna förkylningen får ses som en framgång. En kort morgonlänk på julafton, en något längre "bastulänk" på juldagen och (faktiskt!) något av en terränglänk på annandagen. Även om det funnits snöfattiga jular tidigare kan jag inte minnas att det varit så till den grad "somrigt" att det gått att springa i skogen. Men det var det alltså detta år; någon isfläck här och där, men annars fullt möjligt att springa på de små skogsvägarna kring herrgården i Tottesund.

Jag avslutar nu året med några jobbdagar och så ytterligare lite helg. Så snart julgodiset är uppätet och klapparna öppnade börjar jag alltid så smått längta efter att "ta nya tag"; nytt år, nya hälsosamma vanor och mera träning. Några löppass ska jag väl hinna med ännu detta är och om vädergudarna vill oss väl får vi förhoppningsvis plocka fram längdskidorna efter årsskiftet och börja nöta spåren. Det är hög tid! Noterar med viss fasa att Öppet spår är endast 9 veckor bort! Om detta eländes eländiga väder fortsätter är det många som kommer att bli panikslagna och köp- och säljsajterna lär svämma över med platser till diverse långlopp... Det sista som lämnar människan är dock hoppet och jag har ännu inte helt gett upp hoppet om en vit vinter...
Visst kom det lite vitt idag!?!

fredag 20 december 2013

Årssummering, del II

Jag noterar att jag inför detta år även önskade mig arbetsro, inga större förändringar och tid för reflektion. Så blev det kanske inte. Under året har jag bytt jobb en gång och vi har dragit igång ett massivt byggnadsprojekt som innefattar tillbyggnad av huset och installation av kommunalt avlopp och fiberkabel med tillhörande uppgrävning av fastigheten flera gånger. Så arbetsro? Nej, inte så mycket. Inga större förändringar? Jodå, många större förändringar. Tid för reflektion? Nej, inte alls. Så kan det bli. Lika bra att köra hårt när man ändå är igång, smida medan järnet är varmt så att säga. Inte blir det lättare att dra igång ett ombyggnadsprojekt när man tagit det lugnt några år. Tvärtom, man blir lätt lite FÖR bekväm då. Och arbetsro får man kanske i och för sig om man stannar länge på ett ställe, men å andra sida blir man mera obenägen att våga byta och prova på något nytt.

Så ännu ett hektiskt år med ganska stora förändringar kan läggas till handlingarna. Förändringar ger spänning i tillvaron och kan många gånger vara just den energiinjektion man behöver. Men det kan bli lite mycket också och suga musten ur en. Måhända på grund av allt detta jag haft lite problem med det idrottsliga? Kanske de fysiska reaktionerna kan bero på att det hänt för mycket på andra områden? Kropp och själ ni vet.

Nu, när ombyggnadsprojektet så småningom börjar vara i hamn och arbetsplatsen ser ut att vara oförändrad för åtminstone en viss tid framöver, kanske jag kan äntligen kan få lite lugn och ro 2014. Stabilitet i tillvaron, rutiner och möjlighet till återhämtning. Vi får se, kanske blir det så. Tills jag drar igång nästa projekt.

På träningsfronten ligger jag för övrigt lågt. Jag går in i julhelgen som Rudolf, med illröd mule efter allt snytande och fräsande. Kurerar mig med varm glögg och choklad i stället för att springa intervaller. Ibland måste man tillåta sig det också.
Byggnadsprojektet...

Samma projekt från insidan...
 
God jul-hälsning från den sötaste delen av familjen!

måndag 16 december 2013

Årssummering

2013 lider mot sitt slut och det börjar bli dags att summera ett dåligt löparår. Idrottsligt ett ganska ok år, men löparmässigt i det närmaste katastrofalt. Jag kan väl krasst konstatera att jag inte uppnått en enda av de målsättningar jag ställde upp i slutet av förra året. Jag skulle persa på halvmaran, springa fina tider på milen och andra kortare lopp och helst bärga silvermedaljen på Lidingös tremil. Silvermedaljen på Lidingö Tjejlopp var väl det närmaste målsättningen jag kom och det var inte särskilt nära.

Året började bra med ganska mycket skidåkning och en genomförd Botniavasa. Löparvåren inleddes stenhårt (med facit i hand - för stenhårt)  med intensiva cuptävlingar och halvmaran Helsinki City Run. Årets första och sista halvmara skulle det visa sig. De inledande cuptävlingarna indikerade förhållandevis god form, men ju mer jag tävlade desto stelare blev benen och sjukare hälen. Helsinki City Run genomfördes lidandes helvetets alla kval (nåja) och efteråt var hälen knappt gåbar. Löparsäsongen fick i stort sett läggas på is. Det finns väl emellertid inget ont som inte också för något gott med sig och det ofrivilliga avståendet från löpningen fick mig att börja ägna mig åt cykling och måsaträning i stället. Och se, det finns ju faktiskt en värld utanför löpningen! Cyklingen visade sig vara betydligt roligare än vad man vid en första anblick kan tro och Botniacyklingen genomfördes med mersmak. Framåt höstkanten återupptog jag löpandet med halvfart och lyckades genomföra det nämnda Tjejloppet, med ett efter omständigheterna helt acceptabelt resultat. Och hösten har sedan gått i underhållsträningens tecken - jag har mest tränat för att må bra och hålla förfallet stången. Jumppa, lagom långa (korta) länkar och några skidpass när tillfälle givits. Så, endast beaktande välbefinnandet och kroppens välmående måste året ändå sägas ha varit ganska bra; säkert mer omväxlande och uppbyggande än ett helt vanligt löparår. Löpta kilometer har det inte blivit mer än ca 820 hittills, men lägg därtill drygt 300 skidade och 500 cyklade så är det väl ändå inte så pjåkigt. Och fördelen med att befinna sig någonstans nära botten är ju att det faktiskt bara finns en väg att gå. Uppåt.

Några detaljerade planer inför 2014 har jag inte vågat smida med tanke på att jag ännu är delvis konvalescent. Vissa dagar går det bra att springa, medan det andra knappt går att gå normalt på hälen. Något maraton kommer det inte att bli under 2014 och jag undrar i mitt stilla sinne om det någonsin blir det mer? Om jag får vara någorlunda frisk och träningsduglig är målsättningen i alla fall att springa halvmaror och diverse andra, kortare lopp. Jag skulle gärna ta mig under 1.35 på halvan och kan inte tro att det är omöjligt. Lidingöloppets tremil är inte utesluten, men inte heller självklar. Botniatrippeln skulle vara en utmaning förstås. Och just det, om bara ynka två månader ungefär borde jag skida från Sälen till Mora. 90 km. Jag har skidat exakt 23 kilometer hittills denna säsong och får - när jag tittar ut i mörkret - heller inga förhoppningar om att utöka det saldot inom den närmaste framtiden. Tillvaron saknar med andra ord inte spännings(oros)moment för närvarande.

Sammantaget får målsättningen för 2014; oaktat kilometertider och placeringar; bli att ha ett riktigt bra träningsår. Mångsidig, stärkande träning för kropp och själ. Skidåkning, löpning, cykling, jumppa och yoga. Jag ska ha roligt.

Mitt idrottsår 2013 var...
...måsalöpning...

...skidåkning...

...cykling...

...och någon liten tävling!

tisdag 3 december 2013

Underhållslöpning


Så här års är det lite svårt att motivera sig till någon riktigt seriös löpning, åtminstone utomhus när det ser ut så här:
Mörker, blåst och halka. Trött kropp och sega ben genom Vörå centrum. Inte direkt något pass värt att minnas. Löpning när den är som sämst. Löpning mer för att underhålla formen än för att förbättra den. Det är som sagt lite tungt så här års. It´s a dirty job but somebody´s gotta do it.

För övrigt så har jag fått en del feedback på ett tidigare inlägg, där jag påstod att 5 min/km är ett ganska så normalt motionärstempo. Jag vill påpeka att detta är min subjektiva uppfattning, ingen allmänt vedertagen sanning. För mig är 5 min/km en ganska normal fart, åtminstone när formen är god (kanske som sagt inte så här års). Jag förstår dock att många andra kan anse denna fart som något mer än vanligt motionärstempo. Och vanligt motionärstempo kan förstås vara såväl 6 och 7 min/km. Allt utifrån ens egna förutsättningar och referensramar. Jag förstår således att inlägget kan ha uppfattats lite provokativt, men det var inte min mening att lägga någon värdering i det hela. Å andra sidan kan mina påståenden måhända ha en motiverande effekt, i så fall är min mission uppfylld. Senast idag fick jag höra att inlägget faktiskt fått en annan motionär att försöka öka tempot när hon springer. För som hon sa, det ska nog inte alltid kännas bra. Nej, det är sant, vill man vinna måste man våga. Våga springa utanför sin komfortzon och plåga sig lite. Allt ska inte vara bekvämt.