fredag 20 februari 2015

Rapport från bebisbubblan

Dagarna går sin gilla gång i spädbarnsbubblan. Det är amning, nattning, blöjbyten och lite skrik mellan varven. Och mys, skratt och omtänksamma storasystrar. Och för tillfället också en hög elaka dagisbobbor. Mamma själv var däckad i feber förra helgen, och nu är mellanbarnet inne på sin tredje dag med dito. Det är inte för inte det är vabruari.
Lillebror verkar vara en eftertänksam, observerande typ, född som han är i Vattumannens - filosofens - tecken. Vad ska de månne bli av honom när han blir stor? När han ligger där i famnen; liten, gosig och knappt 5 kg tung, är det så svårt att tänka sig att han en dag - inom en inte alltför avlägsen framtid - kommer att vara en stor karl med skägg och basröst. Bäst att njuta av babytiden så länge man får, sömnbrist och nedkräkta kläder till trots...

På träningsfronten är det oförändrat. Lite funktionell träning i hemmagymmet då och då, kompletterat med promenader. Under dagens promenad till "Gråonässkatan" dristade jag mig till att ta ungefär tre joggsteg (bara för att!), och kunde konstatera att jag ingalunda är redo för dylika utsvävningar ännu.
Förutom att jag känner mig alldeles för tung och klumpig för att springa, så behöver nog mag- och bäckenmuskler stärkas ytterligare. Jag tror inte heller att leder och fogar har återhämtat sig riktigt ännu, utan de känns något ömma på sina ställen. Så tålamod får nog vara ledordet, även om de där tre stegen gav lite mersmak ändå...
 

fredag 13 februari 2015

Icebugs

I många år har jag funderat, men kanske varit för snål eller lat för att komma till skott. Eftersom träningen denna vinter mestadels kommer att bestå av barnvagnspromenader och då vädergudarna bjuder på en hiskelig halka, så har det emellertid äntligen blivit av. Jag har blivit med Icebugs!
Premiärtur idag, och de fick verkligen testas i sitt rätt element; hårdfrusen blankis. Och så här i en inledande utvärdering måste jag ge 5 plus! Greppet var utomordentligt bra, t.o.m. i dödsfällan upp mot vårt hus (blankis i kraftig lutning) kunde man gå utan fara för liv och hälsa. Jag har naturligtvis inte testat dem löpande ännu och kommer knappast att göra det denna vinter heller, men passformen och dämpningen känns bra, så månne inte de kommer att duga till det också så småningom. Lite hårdare än vanliga löparskor förstås och så får man stå ut med "knattret" av dubbarna mot underlaget, men som sagt, det är nog ett par skor som bör finnas i varje löpares garderob i våra nordliga trakter. Efter att jag beställt dem (det fanns inget stort urval på nätet och jag tog de mest rabatterade) kunde jag läsa att det var en sko för "drivna" löpare som vill springa fort. Jag tillhör väl inte direkt den målgruppen för närvarande, men jag tycker ändå inte att skon känns minimalistisk, utan ganska rejäl och lämplig som normal "länksko". Kanske jag får anledning av omvärdera min bedömning när jag väl vågat mig på att springa med dem, men som barnvagnspromenadsko är den alltså alldeles ypperlig!

I övrigt så består livet för närvarande av en del sömnbrist, en del kolikskrik, en ganska stor del kaffe, en ännu större del blöjbyten, en riktigt stor del amning (och förstås en enorm del bebislycka, även om det ibland är svårt att känna sig euforisk när man vid femsnåret på morgonen väcks för fjärde gången samma natt) och däremellan allt det andra man måste hinna med som trebarnsmor. Jag försöker prioritera något som liknar träning så gott det går, och målsättningen är att antingen hinna med en promenad eller ett "Olga-pass" varje dag, i bästa fall både och. Fokus ligger på bäckenbotten och bål/mage, och visst finns det en del att göra innan man vågar sig på hårdare träning. En graviditet och förlossning sliter enormt på kroppen (i synnerhet när det är tredje gången och man snart är 40) och man förstår vikten av att bygga upp sig på rätt sätt. Efter att ha gått omkring med en tung jättemage i flera månader är svanken alldeles för stor och hållningen dålig, så det finns mycket att göra redan där. Axlarna och skuldrorna gråter av ansträngningen att bära/hålla en 4,5 kilos klimp dagarna i ända, så jag måste verkligen ta tag i detta med yoga och stretching igen. Även om man skulle kunna tro det så har man faktiskt inte all tid i världen fast man "bara är hemma", så varje liten stund daglig träning jag lyckas få till är en framgång. Och så småningom drömmer jag om vår, bara vägar, en starkare (och lättare) kropp och de första, trevande löpstegen...

fredag 6 februari 2015

Kampen har börjat...

Nu är det dags att börja. Mein Kampf. Kampen för att komma tillbaka till någon slags dräglig fysisk form. Man vill gärna tro att man är som vanligt så fort man lämnar BB, men det är man inte. Att överanstränga sig straffar sig. Kroppen är lite svag och skör, så små, små steg får det bli. Inga långpass eller hårda gymsessioner ännu på ett tag. Till formen är det också några kilon kvar. De första 12 försvann utan större ansträngning första veckan efter förlossningen. De resterande (ganska många) får jag nog kämpa lite mer med. Nio månader upp och nio månader ner, brukar man säga. Det gäller att ha lite tålamod (och att inte trycka i sig alltför många bullar när den stora amningshungern sätter in...).
Idag blev det en barnvagnspromenad i det underbara soliga vintervädret.
Och sen blev det lite Olga-träning i hemmagymmet.
 
Det är skönt att vara på väg tillbaka, med degmage och allt. Låt kampen fortsätta.
Baby-selfie!