onsdag 27 juni 2012

Kuniledslöpet ultra extreme alpine...

Utav en stundens ingivelse bestämde vi oss för att ägna onsdagskvällen åt Kuniledslöpet (kanske även något inspirerad av min fars råd att "få en genomkörare" före Parloppet...). Loppet beskrevs som ett terränglopp med tuff terräng, lämpligt för orienterare. "Men hur tufft kan det vara" tänkte jag som en förhållandevis van Lidingöloppslöpare övermodigt.
Övermodig före start. Notera förresten nummerlappen; av klassiskt snitt i tyg med både fram och baksida och snören över axlarna. Detta är charmen med smålopp på landet! Inga moderna påfund med säkerhetsnålar och inbyggda chip...

 Tja, jag kan ju säga att jag var glad åt att jag valde den kortare distansen, 8 km, i stället för den längre på 14. Och om jag kallade "Spring för livet" i Vörå nästan terränglopp så var detta ett terränglopp ultra extreme alpine. Lidingöloppet är tuffare på grund av de många branta backarna och på grund av att det är längre, men Lidingöloppsterrängen i sig med välpreparerade stigar är en barnlek i jämförelse med Kuniterrängen. Här pratar vi kostig. Över stock och sten, uppför klipphällar och över hala spångar. Även om jag tycker om terräng var detta kanske i det häftigaste laget och jag kom till slutsatserna att a) jag är för svag i benen för att orka hålla steget i oländig terräng och b) jag är dessutom för feg; av rädsla för att halka eller trampa snett blir det små korta steg och pareringar. Man har ju ingen orienterarteknik direkt.

Trots att jag försökte pinna på så gott jag förmådde var det helt omöjligt att hålla någon fart jämförbar med landsvägsfart. Under 5 min/km var en utopi. Dessutom sprang jag, maken och några till fel på ett ställe och fick vända om, vilket gav ett par hundra meter extra. Men ett roligt lopp var det! Utmanande och en omväxling till det vanliga monotona asfaltsnötandet. Kom i mål på 41.42 och tredje plats (det utkämpades en hård spurtstrid mellan mig och maken och idag blev det dött lopp - vackert så.).

Blir man trea får man naturligtvis ett pris:


Pokaler tillhör väl inte direkt mina favoritpriser... Jag menar, vad ska man göra med dem? Tredje plats i Kuniledslöpet är väl kanske inte något att skylta med i vitrinskåpet... Det blir nog en låda i förrådet!

Sviter...

En trött Kuniledslöpare.

Så, en "genomkörare" bidde det sannerligen denna kyliga onsdagskväll i juni. God kväll!



söndag 24 juni 2012

Bland ormlik och bilar...

Midsommarhelgen lider mot sitt slut och det har varit en sällsynt fin midsommarhelg med sol och badtemperaturer. Vi har firat med god mat och dryck i goda släktingars lag, bad, femkamp och ännu mera god mat. Bland annat på grund av den goda maten var det i dag hög tid att nöta lite asfalt. Ett kortare långpass på 16 km, men i något högre fart än "normala" långpass (5.08/km). Turen gick genom Vassor, ut till riksåttan och längs densamma hem. Hade tänkt vända och ta Vassorvägen även tillbaka, men några döda huggormar längs vägkanten fick mig på andra tankar (de kunde ju ha levande anhöriga i närheten...). Ormar är verkligen det värsta jag vet i hela världen. Det är inte bara så att jag har respekt för dem och tycker att de är lite obehagliga, utan jag blir verkligen skräckslagen vid åsynen av en orm, även om den är avliden. En verklig fobi. Borde väl söka kognitiv beteendeterapi... Hur som helst, riksåttan var välsignat ormfri även om den inte är optimal ur löpsynpunkt med tanke på det stora antalet bilar som passerar i hög fart och den nästan obefintliga vägrenen man har att springa på. Jag var i alla fall nöjd med 16 km denna dag; var lite trött i benen efter den (med mina mått mätt) ganska stora löpmängden de senaste veckorna.

Och nu blir det gungstolsvila och fotbolls-EM! (Heja England!)

torsdag 21 juni 2012

Trevlig midsommar!

Mitten av sommaren nalkas och naturens fägring är stor. En hektisk vår och ingen vidare värme har gjort att jag inte riktigt fattat att sommaren är här, och redan mitten av den dessutom! Vi firar med lite blomsterprakt bland (det i och för sig minskande antalet) flyttlådor...


...oss dessutom inleddes helgen med ett löppass (det brukar tendera att bli excesser i matväg så man måste ju kompensera på något sätt). Provsprang Parloppsbanan och kunde konstatera att den faktiskt är riktigt tung; kuperad (känns som mestadels uppför) och dessutom ett parti grusväg. Inte som upplagt för några rekordkilometertider alltså. Och nu antar jag att alla ni som ska springa loppet sitter och undrar hur provlöpningen gick... Med tunga och trötta ben snittade jag 4.26/km. Tror och förväntar mig att jag i en tävlingssituation, med utvilade ben och med lättviktsskorna på fötterna borde kunna kapa ett antal sekunder per kilometer. 12 dagar kvar...

Avslutningsvis en bild på vår kattson Kalle som äntrat Dalabackan. Han börjar bli luttrad vid det här laget, den gode Kalle; han har flyttat fyra gånger och bott både på pensionat och hos släktingar flera gånger under sitt 13-åriga liv. Så det blev inga större procedurer när han anlände till sitt nya hem; han gick runt och snusade lite, kollade inne, kollade ute, åt lite kattmat och gick och lade sig. Jaha, så nu är det här jag ska vara, tycktes han tänka. Nu ska han inte behöva flytta mer!


En riktigt skön midsommar till er alla!


tisdag 19 juni 2012

Morgonlänk med backe

Ack så härligt det är med en morgonlänk. När man väl kommer sig ut vill säga. Ofta är ju sängvärmen alltför skön och man vänder sig på andra sidan och somnar om. Men då och då lyckas man faktiskt få upp sin trötta lekamen ur bolstren och snöra på sig löparskorna. Och det är värt det, alla gånger. Att få väcka kroppen med lite löpning; andas in frisk morgonluft och vara vaken före alla andra. Att få sätta sig ned med en kaffekopp efter avslutat pass. Det är livskvalitet.

Idag blev det en morgonlänk med extra allt. Först en jogg ut till "Gråonässkatan" där fjärden låg blank och inbjudande.


Därefter ett antal (ungefär 10, tappade räkningen) backintervaller upp mot huset.

Bra för benstyrkan. Det är nog något jag överhuvudtaget behöver träna mer. Styrka. Minns hur jag i Lidingöloppets backar sprang och förbannade mina alltför svaga ben och lovade mig själv att bli starkare. Orka kriga mer. I terränglopp blir det ju annars ganska tydligt; det är inga större problem med flåset men benen orkar inte. Så ur benstärkarperspektiv är det ju alldeles perfekt att ha flyttat upp på en backe...

Förutom en möjlighet att träna benen erbjuder backen även andra förmåner. Som ett alldeles eget liljekonvaljställe!
Ha en bra dag!






söndag 17 juni 2012

Dagens träning

En blogg utan bilder är trist, jag vet. Ska skärpa mig. Det är dock sällan jag orkar släpa på mobilen när jag ger mig ut på löptur. Jag är ju i första hand löpare, inte bloggare! Nåväl, idag blev det ett naturskönt långpass (med dagens mått mätt) på 18 km ut till "Sticksholman" och sedan en bit längs Öjskatavägen. Avslutade med barfotalöpning på sportplan. En fantastiskt fin gräsplan och fantastiskt skönt för rådbråkade löparfötter. I och med detta blev veckans saldo drygt 40 km, vilket är mer än vad jag brukar komma upp i. Måste känna mig nöjd således. Firade med en delikat hamburgare på www.nabben.fi, kan varmt rekommenderas!

fredag 15 juni 2012

Spring för livet

Det är inte bara bloggen som blivit eftersatt på sistone; det är mycket som inte hunnits med då fokus legat på att packa upp flyttlådor, montera saker, sätta upp saker och inhandla saker. Har dessutom fått klämma in ett par anställningsintervjuer i det hela. Träningen har därför varit eftersatt och det har endast blivt några halvkorta "vanliga länkar" sedan vi flyttade till "Dalabackan". Trots de kanske inte helt optimala yttre omständigheterna var det idag i alla fall dags för tävlingspremiär. Loppet i fråga var "Spring för livet" i Vörå där intäkterna går till cancersjuka barn. Behjärtansvärt och roligt att ställa upp i.

Före start hörde jag någon karaktärisera loppet som "lättlöpt och flackt". I så fall har den personen och jag väsensskilda uppfattningar om vad som är lättlöpt och flackt. Kräsna Stockholmslöpare skulle nog beskriva loppet som terräng. Det startade uppför och sedan gick de två första kilometrarna mestadels uppför. Därefter följde ett parti med lös sand och sedan nysladdad grusväg, vilket innebar grus modell större. Varken särskilt flackt eller lättlöpt således, enligt min ringa mening. Men ur träningssynpunkt förstås alldeles ypperligt.

Hur det gick? "Så där" är väl en rättvisande beskrivning. 37.42 på drygt 8,3 km eller 4.29 i kilometertid och 10:e plats. Även den interna familjefejden gick i min favör denna gång, om än med liten marginal. Det hela får godkänt med tanke på dagsformen, men jag är ganska långt ifrån "storformen". Men i övrigt ett välarrangerat lopp och en solig och härlig kväll, vad mer kan man önska?

Nu tar vi och avrundar med lite fotboll!

tisdag 12 juni 2012

Och ur kaoset talade en röst...

Nu är vi här. I Maxmo. Vi lever i kaos för närvarande men är i alla fall på plats. Det värsta är gjort; nerpackning och själva flytten. Det är betydligt roligare att packa upp. Men som sagt, det råder kaos. Man flyttar lådor från ett ställe till ett annat utan att riktigt veta vad man ska göra av dem. Man rotar i påsar för att hitta kläder. Man äter på papperstallrikar eftersom man inte lyckats hitta de riktiga. Men det blir bättre. Låda för låda, påse för påse.

Löpningen har naturligtvis blivit lidande. Förra veckan bjöd på två ganska hårda 12 km-pass, men i helgen blev det ingenting. Eller någonting blev det ju. Packa ner och bära flyttlådor och packa upp. Jag är helt ledbruten. Träningsvärk i axlarna och i vaderna (?). Idag hittade jag inte mina löparskor utan fick springa i ett par avlagda. Inte bra, fick ännu mera ont i vaderna. Men i alla fall, löpning. Avslutade med några backintervaller upp mot huset (en alldeles lagom, lång och seg backe - idealisk för träning!). Och där är vi nu. Imorgon fortsätter jag packa upp. Ja just det, för en stund sedan mötte jag en mus i trappan. Vet inte vem som blev räddast, jag eller musen. Barnen stod och skrek i kapp på vinden. Så är det, det härliga lantlivet!

Kaos...

Omgivningarna är i alla fall idylliska. Barnen springandes på en grusväg i försommargrönskan. Som hämtat ur Bullerbyn!




fredag 1 juni 2012

Avtackning

Igår var det dags att slutgiltigt tacka för mig på jobbet. Blev så glad för de fina ord och presenter jag fick av mina omtänksamma kollegor - jag kommer att sakna er! Mycket har hunnit hända under de nästan 10 år jag jobbat där och jag fick en liten sammanfattning i form av ett collage; ett fint minne av ett fint decennium och av de härliga människor jag haft förmånen att få lära känna och jobba med.

Av hänsyn till de inblandade blir det ingen närbild - vill ju inte på något sätt bryta mot PUL!

I övrigt blev det gåvor som passar ypperligt för en snart nyinflyttad:

Jättefin ljusstake - ska den månne symbolisera mig som en "stark kvinna"? Kylskåpsmagneter och trendig disktrasa. Jag tackar och bockar - kommer att tänka på mina härliga f.d. kollgor varje gång jag tänder ett ljus eller torkar diskbänken! :-)

I gengäld bjöd jag på lite lokala/finländska delikatesser; chokladtårta från Maxmo hembageri serverad med hallon samt några av Fazers godbitar. Dagen avrundades med något gott att äta och dricka på Marriott hotell vid Rålambshovsparken. En trevlig avslutning det otrevliga vädret till trots (kyla och spöregn). Tillbakalutad i en skön soffa under en infravärmare kunde jag konstatera att jag är rätt glad över att jag inte ska passera hotellet springades - två gånger - på lördag. Men all lycka till er som gör det!