tisdag 29 april 2014

Ensam plåga

Löpning kan vid en första anblick tyckas vara en ganska enahanda aktivitet, men variationerna är faktiskt oändliga. Man kan plåga sig ensam eller i grupp. I terräng eller på asfalt. Kort eller långt. På sommaren eller vintern. Morgonen eller kvällen. I dag hade jag två alternativ: a) plåga mig i grupp, dvs. delta i motionscupen deltävling 3 eller b) plåga mig ensam. På grund av dels logistiska skäl, dels fysiska och psykiska, valde jag det senare. Att plåga mig i min ensamhet. Varken kroppen eller knoppen var upplagda för någon gruppövning idag. Har känt mig ganska så sliten i baklåren på sistone och var dessutom helt enkelt trött, så ett ensamt pass, där man kan avbryta när helst man vill utan att någon ser en, kändes mer lockande.

Oavsett detta så ville jag ha lite kvalitet, så upplägget var något så delikat som 3x3 km. I en fart som gör en ordentligt trött på den första intervallen, men som man ändå orkar hålla de två senare. På grund av teknisk okunnighet lyckades jag inte få fram ett fält i klockan som visade tempo, utan endast sträcka och totaltid. Liksom de som sprang cupen idag fick jag således springa helt på känsla, utan att faktiskt veta om jag sprang snabbt eller långsamt. Nyttigt att göra så ibland, för att lära känna sig kropp och bedöma vad man orkar. Det var tungt, det var slitigt och backarna fram och tillbaka till bron verkade aldrig ta slut. Vilan på 2 minuter mellan intervallerna kändes onaturligt kort. Och när jag under den sista intervallen nalkades idrottsgården efter 2 km beslöt jag att det fick räcka. 3 km, 3 km och 2 km. 8 km kvalitet är helt godkänt i min värld. Och döm om min förvåning när jag konsulterade Garmin och kunde konstatera att det faktiskt inte gått så långsamt som det kändes. 13.25, 13.18 resp. 8.58. Helt godkända kilometertider. You do the math.

Avslutade sedan med att lyfta lite skrot med damerna, och voilá, en fulländad träningskväll var till ända.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar