söndag 5 maj 2013

Helsinki City Run

Fågel eller fisk? Tja, snarare något mittemellan. Fjäril kanske. Fast en något skadskjuten sådan. Betydligt närmare bottennotering än pers. på gårdagens halvmara. 1.40.05 skriver vi resultatet, ynka 5 sekunder från att åtminstone vara under 1.40. Nåja, jag ska väl vara lite snäll mot mig själv. Det är tidigt på säsongen. Detta var det längsta jag sprungit i sträck sedan Berlin maraton. Cuptävlingarna måste ha tagit på mer än jag trodde för mina hamstrings strejkade och var knappt att räkna med under loppet. Det gjorde ont i lårens baksidor ändå från start och benen ville inte vara med. Så det blev ett ganska kämpigt lopp, trots att det inte var något större problem med flåset. 1.40 är ju inte dåligt heller, men trots allt 5 minuter från den tid jag sprang förra sommaren. Upplevelsen är väl dock det viktigaste, och den var trevlig. Loppet i sig kan jag absolut tänka mig att springa igen, men förhoppningsvis med lite mer samarbetsvilliga ben.
Lyckligt ovetande för start...
 
Helsinki City Run är Finlands största lopp och då kan man kräva vissa saker, så jag ska avsluta med att gnälla lite... Det rör sig om ca 15.000 personer som springer och som behöver lämna sina överdragskläder någonstans. Det säger sig självt att man måste avsätta ganska mycket plats för detta ändamål. Kan inte förstå vem som kom på den lysande idén att slussa upp alla löpare längs en smal trappa till läktaren för att lämna väskorna, och sedan ner igen nedför samma smala trappa. Det var kaos och endast tur att inga tillbud (såvitt jag kunde se) inträffade. Loppet har väl vuxit ganska mycket under de senaste åren och man kan misstänka att arrangören inte riktigt  hängt med. 15.000 löpare ÄR många och kräver genomtänka arrangemang. Sedan så kan man ju ha vissa mindre synpunkter också, som att det var lite dumt att ha kaffet direkt efter målet och inte där man fick allt det andra ätbara, och att säkerhetsnålarna till nummerlappen var gigantiska vilket medförde hål i tröjan, men det låter kanske lite FÖR negativt... Ett trevligt lopp, absolut, och vi återvänder säkert.
Vädret var skönt och det gick att ta igen sig i gröngräset efter loppet med en kopp kaffe och en konjaksskvätt. Alkohol och idrott hör visserligen inte ihop, men tipset att ta en "liten" direkt efter ett långlopp för att lugna en upprorisk mage funkar faktiskt, ofta mår man ju lite halvdåligt ändå, men det värsta "bubblet" brukar lugna ner sig lite.
 
Jag har som bekant haft en del problem med min hälsena de senaste åren, men inte värre än att jag kunnat springa. Under senare tid har det onda dock börjat sprida sig från själva hälsenan ner under hälen. Jag har försökt ignorera det och har inte sökt professionell hjälp eftersom jag inte vill ha ett negativt besked, men efter gårdagen går det inte att förneka problemet längre. Idag har det varit värre än någonsin och jag har t.o.m. problem med att gå normalt. Man ska väl inte dra några slutsatser utifrån självdiagnoser på Google, men symptomen påminner misstänkt mycket om hälsporre. Nu är det nog bara att ta skeden i vacker hand, boka tid till farbror doktorn eller fysioterapeuten och hoppas på att inte resten av säsongens löpning är spolierad...

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar