Motivationsdipp och tillökning

Efter urladdningen på Parloppet har det inte blivit mycket till springande. En kort resa till Sverige för att slutligen göra oss av med huset där, lite förkylningskänningar samt de senaste dagarnas tryckande, fuktiga värme har gjort att både tid och motivation för löpning varit knapp. Idag blev det dock en lugn länk om 14 km i 24 graders värme och en luftfuktighet som i ett tropiskt växthus. Sådana dagar är sommaren inte riktigt min favoritårstid. Avslutade i alla fall med lite barfotalöpning på den sammetsmjuka fotbollsplanen; det gjorde gott för skamfilade löparfötter. På tal om det måste jag verkligen göra något åt mina fötter, de är inte en vacker syn med sina förhårdnader och löparskavanker. "Mamma, ska du inte gå till den där tanten som gör dina fötter mjuka snart?", frågade dottern. Jo, jag ska nog det...

Det har nu gått nästan en månad sedan flyttlasset och vi med det anlände hit till "Dalabackan". Det kommer att ta sin beskärda tid att få allt i ordning och det är bara att konstatera att det nog kommer att bli ett långtidsprojekt innan allt är som man vill ha det. Sommaren är inte den bästa tiden för en flytt heller eftersom det är så mycket annat som ska hinnas med. Och "trädgården" som verkligen inte hinns med detta år växer utom all kontroll i denna fuktiga värme... Nåja, sakta men säkert tar vi oss mot vårt slutliga drömboende. Livssituationen i övrigt får väl i motsats till trädgården sägas vara under kontroll; till min stora glädje har ju jobbfrågan fått sin lösning och jag har ett nytt, spännande arbete att gå till den 20 augusti. Huset i Sverige är överlåtet och det är skönt att slippa både kostnader och ansvar för det. Visst var det med lite vemod vi återsåg det sista gången som vårt i fredags, men inte med något ånger. Beslutet att flytta var rätt och vi kommer att få ett bra liv här, det är jag övertygad om.

Slutligen kan jag meddela att den Frantzka familjen har fått en ny familjemedlem:

Alla är förtjusta över nytillskottet förutom den andra fyrbenta som visar sitt missnöje med högljutt fräsande så fort "lillkisson" nalkas. "Storkisson" Kalle är 13 år och ungefär 10 gånger större, men ändå rädd för denna harmlösa lilla varelse... Harhjärtad är han, den gode Kalle.

Skärpning på löparfronten inför kommande vecka. Hoppas på lite svalare väder och fler kilometer. Jakob halvmarathon nalkas...

God kväll!