söndag 13 maj 2012

Nostalgitripp till Kairo

Ingen löpning på hela veckan eftersom jag är ensam med barnen och eftersom halsen har varit lite sisådär. Lite halsont på morgnarna och vaknar svettig och hostande på nätterna. När det gäller förkylningar brukar jag inte ha några större betänkligheter angående löpningen så länge det bara är fråga om snuva, men så fort halsen är inblandad blir jag lite tveksam. Det är lätt att förivra sig och få ångest om man inte tränar, men samtidigt måste man komma ihåg att man, eller i alla fall jag, är en helt vanlig motionär och att det faktiskt inte spelar någon roll om jag springer ett pass mindre än jag tänkt mig. Det är viktigare att må bra än att kapa några sekunder på milen. Visst har jag vissa målsättningar med min löpning, men när det kommer till kritan finns det saker som är viktigare. Hälsan och familjen till exempel. Träningen ska få mig att må bra, inte att bli ännu mer stressad än jag är annars eller sjuk. Lätt att säga, men inte alltid lätt att leva upp till. Känner mig inte hundra idag heller, men eftersom jag fick chansen att vara barnlös någon timme blev det ett lugnt löppass i alla fall. Dessutom i omgivningar som jag inte sett på länge. När jag flyttade till Sverige bodde vi först några år i Upplands Väsby och brukade då springa i Runbyspåret (sprang inte lika ofta som idag men de gånger jag gjorde det blev det ofta i detta spår). Idag blev det ungefär en mil i


Det intressanta är att man måste ha något slags "löparminne". Det är ungefär 8 år sedan jag senast sprang i detta spår och ändå kändes det nästan som igår, allt var så välbekant. Jag visste precis vilka backar som väntade och vad som skulle komma efter nästa kurva. Kanske är det det som kallas muskelminne? När man gjort något tillräckligt många gånger programmeras det i musklerna så att man kan göra det "på autopilot". Intressant fenomen.

Hursomhelst en härlig dag i ett jättefint spår. De yttre omständigheterna uppvägde någorlunda det faktum att jag själv inte kände mig på topp.


Mor Olas backe - inte att leka med (även om vidden av dess branthet inte framgår av bilden). Idag
blev det dock promenad upp.

Löpturen avslutades på bästa sätt med nystekta plättar med sylt. Tack svärmor!

Och nu återstår att se om den lugna löpningen var välgörande för min trilskande hals (känns inte så just nu) eller om den gjorde ont värre och jag kommer att vakna med taggtråd i halsen imorgon (känns mera åt det håller just nu). Dags att lägga sig och låta de vita blodkropparna få göra sitt med inkräktande halsviruspartiklar. God natt!



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar