Gräsänkeblues

Klockan ringer, upp och göra sig i ordning, väcka trötta och allergiska barn, iväg till dagis, hasta till tåg, hasta till jobb, stressa på jobb tills det är dags att hasta till tåg, hämta trötta och allergiska barn på dagis, åka hem, laga middag, diska undan, tvätta en maskin, stävja syskonbråk, natta barn, yoga lite, duscha, sätta sig i soffan och jobba lite till... Hur mycket jag än kan uppskatta lite egen tid och att få umgås med mig själv så är jag glad  över att jag inte är ensamstående. Gräsänka i knappa två veckor räcker. Inte så lätt att få till någon träning heller. Lyckligtvis har jag tränat rätt duktigt de senaste veckorna (sprungit Lidingö ultra inte minst) så en lugnare vecka är ingen katastrof. Kroppen och knoppen behöver nog lite extra återhämtning. Men ni som är löpare vet hur det är, några dagars löpartorka och så är abstinensen där som ett brev på posten. Längtan efter en runda, spring i benen. Hur gör alla gräsänkor?

I söndags blev det i alla fall en härlig 15 km-runda i vitsippsskogen. Jag får leva på minnet!