fredag 16 mars 2012

Att äga sitt liv

Reaktionerna på vårt beslut att bryta upp och byta boendeland har varit mestadels positiva. Förvånansvärt positiva måste jag säga. Inte så mycket "nej, varför ska ni göra det?" utan mycket "åh, vad spännande, ni gör säkert helt rätt". Det är ju inte så att det är en stundens ingivelse och något vi kommit på från en dag till en annan, utan ett beslut som legat och mognat ett tag innan vi gick "public". Häromdagen fick jag en sådan fin komplimang av en kollega; hon sade att hon beundrar mig eftersom "jag äger mitt liv". Det låter väl underbart, att äga sitt liv. Man kan tro att man alltid gör det men så är det inte, ofta styrs man av andras förväntningar och omgivningens krav. Jag är, i vanliga fall, också en sådan trygghetsnarkoman som gör vad som förväntas av mig och som aldrig vågar ta några större risker. Jag väljer de säkraste fonderna, den tryggaste familjebilen och går till samma jobb år ut och år in. Det beslut som vi nu har fattat, att på vinst och förlust bryta upp, flytta, lämna våra jobb och den trygghet vi har byggt upp här, är kanske ett av de större besluten vi kommer att fatta i våra liv. Ett av de mest omvälvande, utan tvekan. Jag har i och för sig redan flyttat åt det här hållet en gång, men då var livssituationen en helt annan. Jag var ung (yngre), hade inget jobb, inga barn och ville se mig om i världen. Nu har jag fast jobb, barn på dagis, hus, pensionsförsäkring och Ica-kort - och det känns ändå helt rätt att bryta upp och flytta till ett land där jag ännu inte vet om jag kommer att ha ett jobb. Trygghetsnarkomanin naggad i kanten. Och det var väl det hon menade, min kollega. Att göra något som känns rätt i hjärtat även om det innebär ovisshet och otrygghet. Att äga sitt liv och göra det som jag vill göra även om andra kanske tycker något annat. Jag tror att många går och när någon outtalad önskan att förändra sina liv men aldrig gör någonting åt det. Jag tror att fler än jag som bor och jobbar i en storstad eller dess närhet ibland längtar bort från stressen och hetsen. Det finns något lockande med lugnet på landet, att komma närmare naturen och enkelheten. Även om livet även där kommer att innehålla krav, åtaganden och stress så kommer det att vara på ett annat sätt. Det är mycket som är enklare och mer okomplicerat. Jag har haft en fantastisk uppväxt på landet och vet hur det är. Jag skulle inte vilja vara utan mina år i storstaden och det är mycket jag kommer att sakna, men det är på landet mitt hjärta hör hemma. Allt kommer att ordna sig till slut, med jobb och annat. Jag hoppas det och jag tror det. För jag äger mitt liv.

/ Lotta

4 kommentarer:

  1. Fint skrivet, vi väntar på er här i Pampas!

    SvaraRadera
  2. Pia Bodeäng17 mars 2012 17:34

    Ja du äger verkligen ditt liv eller ni äger era liv och är jätte modiga. Om vi skulle få för oss och åka till Finland får vi komma för bi och hälsa på?

    SvaraRadera
  3. Jag tror hårt på att de enda besluten man ångrar är de ogjorda. Vi gläds åt tanken att få er hit till slätten. Kram P o co.

    SvaraRadera
  4. Önskar er lycka till med allt! Det kommer bli bra :)

    SvaraRadera