tisdag 2 augusti 2011

Torka på löparfronten (liksom på baksidan)

En regnmängd på endast 10 mm under hela juli, inte konstigt att vår baksida såg ut som ett stäpplandskap när vi kom hem igår morse. Torrt så att det knastrar och solen den bara gassar och gassar. Man ska väl inte klaga (som man säger både när sommaren är varm och vintern kall), men lite regn kan man väl få be om. Gräsmatta, rosor och äppelträd försmäktar! Försmäktar gör man ju även i egenskap av löpare. Visst längar man efter lättklädd sommarlöpning när man pulsar fram i snömodd en råkall februarikväll, men när kvicksilvret kryper upp mot 30 grader varje dag är det inte så roligt att vara löpare. Det är svårt att göra sig själv rättvisa och svårt att överhuvudtaget ta sig ut i spåret.

Ambitionen idag var ett distanspass på kvällskvisten, men efter att ånyo börjat känna av en förkylning valde jag att avstå. När man är snorig och trött redan innan ter sig ett bastupass än mindre lockande. Så jag gjorde det föga löparmässiga men mot mig själv snälla valet att stanna i soffan och försöka krya på mig (hjälper choklad?!?). Trots att varje inställt löparpass skapar viss ångest måste man ibland tillåta sig att vila; jag tror att man vinner på det i längden. Jag läste nyligen Grete Waitz bok (ca 20 år för sent, jag vet) och hon menade att det enda hon ångrade under sin karriär var att hon inte vilade mer. Nu går det ju definitivt inte att jämföra hennes träning med min, men principen bör nog vara den samma - om kroppen ber om vila måste den få det. Om chokladen kan stävja förkylningen är planen ett distanspass imorgon bitti i stället, innan hettan hunnit börja dallra över stäppen.

Trevlig kväll!

1 kommentar:

  1. Jag tror absolut på choklad som bot för de flesta krämpor! KakaoBÖNAN - så det är en grönsak, eller hur?

    SvaraRadera