torsdag 25 augusti 2011

Bellman och trafikkaos

Så var det då dags igen för den årliga begivenheten Bellmanstafetten. Eller på arbetsplatsen är det en begivenhet på vårkanten; då är intresset stort och alla ska träna hela semestern och vi skulle nästan kunna ha två lag och... Sen, i eftertankens kranka blekhet och efter semesterns excesser framstår stafetten inte direkt som en begivenhet längre, utan mer som ett tvång... Tack vare förstärkning av en tidigare anställd och hennes man (tack, tack!) var vi dock slutligen fem glada löpare som skulle ge oss i kast med 5x5 km vid Stora Skuggan.

Det är ju en rätt trevlig tillställning, dels får man springa och tävla lite (och det gillar vi ju), dels får man picknicka och språka lite med sina lagkamrater. Planen var att jag skulle springa sträcka nr 3, men eftersom jag skulle hämta ut stafettpinnen och lämna in laguppställningen var jag först på plats. På grund av ett ofantligt trafikkaos (välkommen till Stockholm!) blev vår startkvinna dock sittande någonstans vid Liljeholmen, och ingen annan hade heller hunnit dit. Så det var bara för mig att ta på mig nummerlappen, lämna ryggsäcken vind för våg och bege mig till startfållan, ouppvärmd och utan att veta om jag skulle ha någon att växla till... Första sträckan är inte heller särskilt rolig på grund av den stora trängseln. Många rusar iväg som vettvillingar i starten för att sedan krokna efter 500 meter. Och då måste man trängas och kryssa fram och tillbaka för att ta sig förbi dem. Tempot blev därför rätt ojämt och på grund av den bristfälliga uppvärmningen och strulet före start var jag ganska omotiverad. Tiden blev 21.19, ungefär en halv minut sämre än ifjol. Okej, men inget extra. Att jag höll i princip samma tempo på ett dubbelt så långt lopp förra veckan talar väl antingen för att jag inte hade en superdag idag eller för att jag är mer lämpad för längre distanser. Tror egentligen att distanser från milen upp till halvmaran kan vara det optimala för mig.

Nåväl, alla lyckades ta sig till startområdet och även runt och efteråt fick vi avnjuta en välförtjänt picknick. Tycker dock att arrangören börjat "snåla" lite; loppet växer år för år men picknickkassen verkar krympa... Tidigare har man fått kycklingsallad, cider, ädelsost och liknande, men i år var det vatten, gaspacho och en fralla ungefär. Lite snålt.

Vädret för övrigt till synes optimalt för löpning, mulet men uppehåll, men i själva verket visade det sig vara varmt och väldigt fuktigt och kvavt och tungt att andas. Det kändes som en kväll i tropikerna när jag cyklade hem från stationen i det varma och fuktiga mörkret!

För att avsluta med en hälsenerapport så kan jag meddela att den märkligt nog verkar må bättre när jag springer och just efteråt, men sedan, när jag vilat någon dag, känns den öm och stel. Nu vågar jag inte gå till någon sakkunnig före Lidingö för jag befarar att denne någon ska säga att jag inte får springa och belasta hälsenan... Så jag stoppar huvudet i sanden, springer på ett tag till och hoppas på det bästa. I vinter ska jag rehabilitera med längdskidåkning!

/ Lotta

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar