onsdag 16 april 2014

Motionscupen del 1, race-rapport

Var det verkligen ett år sedan sist? Hur kan ett år gå så fort? Var det redan dags för säsongens mest ångestladdade tävlingsserie? Jo, vi skriver redan april och det var hög tid för årets upplaga av motionscupen i Maxmo att dra igång. Allt var sig likt; måhända något färre löpare än ifjol, men samma adrenalin, samma tävlingsglädje och samma ångest som det brukar vara.
Förväntansfulla (?) löpare i snålblåsten före start
 
Själv hade jag väl inga större förhoppningar. Det har varit mycket annat att tänka på och lägga energi på den senaste tiden, så fokus låg inte riktigt på att tävla. Att vara med och se hur det går, det var planen. Gemensam start denna första gång och vi var en stor klunga som sprang samlat i en lagom och ganska bekväm fart. Första halvan mot Vassor inget att orda om, annat än att det faktiskt kändes förvånansvärt lätt. Vändning vid 3,5 km och farten började så småningom trissas upp lite och klungan splittras. Någon som stack i väg och inte riktigt gick att hänga på, och någon annan som hängde på som man väldigt gärna ville bli av med. Precis som det brukar vara. Progressiv fart den andra halvan och den sista kilometern en nära-döden-upplevelse på 4 minuter blankt, och så var man i mål. Trött, trött, trött och glad, glad, glad att det var över. 7 km på 31.02, vilket ger en snittid på 4.25 per kilometer. Över förväntan med tanke på att det var årets första tävling och positivt att det kändes så pass lätt första halvan. I år kommer strävan dock vara att inte göra samma misstag som i fjol. Inte bara köra på när jag börjar känna mig sliten, utan ha förstånd att avstå. Hälsituationen helt ok idag, men inget som säger att den är det nästa gång. Lyhörd ska jag vara. Roligt att vara med, men det kan också kännas okej att avstå ibland. En tävling är bara en tävling och det kommer flera. Nåja, del 1 av ångestcupen avklarad i alla fall.
 
Avslutningsvis några ord om vårt nya, eminenta sportklubbsgym.
Tisdagskväll betyder tjejkväll på gymmet och igår hann jag in som hastigast efter en del andra åtaganden. Så trevligt att kombinera lite hantellyft, plankan och bänkpress med diskussioner om ansiktskrämer, trotsiga barn och allt möjligt annat som ett gäng kvinnor kan tänkas avhandla. I salen intill pågick samtidigt barngymnastik för de gymmande damernas telningar, så alla var nöjda och glada efter väl förrättat värv.
 
Det är mycket på gång nu, i vår kära sportklubb.


 


1 kommentar:

  1. Ni är väldans duktiga��
    Kram casin!

    SvaraRadera