tisdag 8 april 2014

Gymtajm!

Jag kan inte med bästa vilja påstå att jag är någon "gymmare". Jag är nog mer den där kardio-typen, som hellre tränar hjärtat genom att springa ensam i skogen. Men nu, när vi har fått ett modernt och välutrustat gym bara ett stenkast bort, framstår det plötsligt som lite roligare att lyfta skrot än tidigare.

Kolla in vår nya tillgång här: http://www.msk.idrott.fi/gym/

Jag är själv imponerad över att vi, i denna förhållandevis lilla by, har lyckats åstadkomma detta med gemensamma talkokrafter. Många gånger är nog byakänslan och talkoandan betydligt bättre på mindre orter än på större, och byborna går man ur huse (nåja, det finns ju undantag...) för att bidra till allas gemensamma bästa. Man ser att det man åstadkommer stannar i byn och gagnar en själv och alla andra, och då är det nog lättare att känna en lust och vilja att bidra. Hur som helst, det projekt som pågått i närmare ett års tid har kommit till sitt slut och vi har fått ta vårt efterlängtade "byagym" i bruk. Åtskilliga talkotimmar, svett och uppoffringar ligger bakom. Innevarande vecka är det öppet hur och potentiella användare erbjuds att prova på alla de möjligheter som gymmet erbjuder, och på lördag blir det invigning med pompa och ståt. Jag vill gärna se gymmet som ett bevis för att byakänsla, talkoanda och solidaritet fortfarande existerar i vår värld.

Förhoppningen i allmänhet är att främja bybornas hälsa och förhoppningen i synnerhet är att jag själv ska bli mera vältränad. Eller se mera vältränad ut, i alla fall. Att man kanske är förhållandevis konditionsstark och springer milen på 42 minuter syns inte alltid utanpå, utan tyvärr ser man mest ut som den plufsiga, medelålders småbarnsmamma man faktiskt är. Att ha triceps istället för gäddhäng, sixpack istället för bilringar och en deltoideus värd att döda för, skulle inte vara helt fel. Nu har jag förutsättningar i form av ett gym för att uppnå detta, men har jag karaktären och enträgenheten? Det återstår att se.

Det här med att inte direkt vara någon gym-människa tror jag också har att göra med att jag vill bli trött när jag tränar. Konditionsmässigt. Om inte hjärta och lungor får jobba och jag får flåsa och svettas, har jag svårt att känna att jag tränar. För ärligt talat, inte kan man ju jämföra känslan efter lite bänkpress och skivstångslyftande med den underbara utmattningen efter en mil stenhård, anaerob löpning. Eller hur? När jag dagen efter ett gympass, är "limin" lite här och där inser jag ju att jag visst tränat, fast det inte kändes så när jag höll på, men jag har svårt att känna att det "ger" lika mycket som att springa. Jag måste nog bara träna på detta med att gymma. För visst är det bra träning det också, bara lite annorlunda. Nu har jag i alla fall möjligheten att lära mig att uppskatta det.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar