Morgonlänk med backe

Ack så härligt det är med en morgonlänk. När man väl kommer sig ut vill säga. Ofta är ju sängvärmen alltför skön och man vänder sig på andra sidan och somnar om. Men då och då lyckas man faktiskt få upp sin trötta lekamen ur bolstren och snöra på sig löparskorna. Och det är värt det, alla gånger. Att få väcka kroppen med lite löpning; andas in frisk morgonluft och vara vaken före alla andra. Att få sätta sig ned med en kaffekopp efter avslutat pass. Det är livskvalitet.

Idag blev det en morgonlänk med extra allt. Först en jogg ut till "Gråonässkatan" där fjärden låg blank och inbjudande.

Därefter ett antal (ungefär 10, tappade räkningen) backintervaller upp mot huset.

Bra för benstyrkan. Det är nog något jag överhuvudtaget behöver träna mer. Styrka. Minns hur jag i Lidingöloppets backar sprang och förbannade mina alltför svaga ben och lovade mig själv att bli starkare. Orka kriga mer. I terränglopp blir det ju annars ganska tydligt; det är inga större problem med flåset men benen orkar inte. Så ur benstärkarperspektiv är det ju alldeles perfekt att ha flyttat upp på en backe...

Förutom en möjlighet att träna benen erbjuder backen även andra förmåner. Som ett alldeles eget liljekonvaljställe!

Ha en bra dag!