onsdag 27 juni 2012

Kuniledslöpet ultra extreme alpine...

Utav en stundens ingivelse bestämde vi oss för att ägna onsdagskvällen åt Kuniledslöpet (kanske även något inspirerad av min fars råd att "få en genomkörare" före Parloppet...). Loppet beskrevs som ett terränglopp med tuff terräng, lämpligt för orienterare. "Men hur tufft kan det vara" tänkte jag som en förhållandevis van Lidingöloppslöpare övermodigt.
Övermodig före start. Notera förresten nummerlappen; av klassiskt snitt i tyg med både fram och baksida och snören över axlarna. Detta är charmen med smålopp på landet! Inga moderna påfund med säkerhetsnålar och inbyggda chip...

 Tja, jag kan ju säga att jag var glad åt att jag valde den kortare distansen, 8 km, i stället för den längre på 14. Och om jag kallade "Spring för livet" i Vörå nästan terränglopp så var detta ett terränglopp ultra extreme alpine. Lidingöloppet är tuffare på grund av de många branta backarna och på grund av att det är längre, men Lidingöloppsterrängen i sig med välpreparerade stigar är en barnlek i jämförelse med Kuniterrängen. Här pratar vi kostig. Över stock och sten, uppför klipphällar och över hala spångar. Även om jag tycker om terräng var detta kanske i det häftigaste laget och jag kom till slutsatserna att a) jag är för svag i benen för att orka hålla steget i oländig terräng och b) jag är dessutom för feg; av rädsla för att halka eller trampa snett blir det små korta steg och pareringar. Man har ju ingen orienterarteknik direkt.

Trots att jag försökte pinna på så gott jag förmådde var det helt omöjligt att hålla någon fart jämförbar med landsvägsfart. Under 5 min/km var en utopi. Dessutom sprang jag, maken och några till fel på ett ställe och fick vända om, vilket gav ett par hundra meter extra. Men ett roligt lopp var det! Utmanande och en omväxling till det vanliga monotona asfaltsnötandet. Kom i mål på 41.42 och tredje plats (det utkämpades en hård spurtstrid mellan mig och maken och idag blev det dött lopp - vackert så.).

Blir man trea får man naturligtvis ett pris:


Pokaler tillhör väl inte direkt mina favoritpriser... Jag menar, vad ska man göra med dem? Tredje plats i Kuniledslöpet är väl kanske inte något att skylta med i vitrinskåpet... Det blir nog en låda i förrådet!

Sviter...

En trött Kuniledslöpare.

Så, en "genomkörare" bidde det sannerligen denna kyliga onsdagskväll i juni. God kväll!



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar