torsdag 5 mars 2015

Limin!

Det var längesen jag var det nu - limin. Lite förvånad över att jag blivit det av min ringa träningsmängd, men den hårt prövade, nedbrutna kroppen tål väl inte så mycket. Plankor och diverse övningar med pilatesboll i hemmagymmet igår och träningsvärken som ett brev på posten. Så oerhört skönt. Den bästa värken! Och fördelen är ju att man inser att man trots allt HAR några muskler att bli limin i. Fast de inte syns under allt daller.
Plankan lär vara den bästa träningen för nyblivna mammor. Huruvida den verkligen är så effektiv för löpare är omtvistat - kanske är mer löparspecifika, dynamiska övningar bättre i det fallet - men för att få fason på en post partum-mage lär de alltså vara da shit. Och ack så jobbiga. Efter att i några veckor snällt ha fått göra dem på knä har jag nu i alla fall lyckats ta mig upp på tå och orkar göra några enminuters-plankor, så hoppet om en något mer vältränad mage lever. Även om musklerna blir starkare tror jag dock att det måste till ganska omfattande konditionsträning också för att förbränna överloppsmaterialet som döljer dem. Man kan ha starka muskler fast de inte syns, men visst är det trevligt om de är LITE definierade. Längtar tills jag kan komma igång med springandet igen!

Något annat som kan göra det lite utmanande att få bort de extra kilona (ca 7-8 till antalet) är tydligen amningen. Jag har lyckats läsa mig till att prolaktinet, som utsöndras i stora mängder vid just amning, kan dämpa fettförbränningen. Det finns de som fullkomligt rasar i vikt vid amning och de finns de som inte lyckats gå ner oavsett hur sunt de lever. Jag verkar befinna mig någonstans mitt emellan. De första 15 kilona försvann snabbt, de resterande verkar lite envisare. Kan vara att jag måste amma ett antal månader ännu innan kroppen går med på att släppa ifrån sig barlasten. Tur att man mest får hasa omkring här hemma i mjukisbyxor och slipper klämma in sig i trånga jeans alltför ofta...
En ögonblicksbild från min verklighet. Lilleman har bättre dagar och han har sämre dagar, och de sämre accepterar han just inget annat än att vara i famnen. Han vill somna i famnen och vaknar så fort man - med försiktighet likt en hjärnkirurg - försöker lägga ner honom. Sömnperioderna på natten som inledningsvis var 3-4 timmar långa har nu krympt till ungefär 2. Kl 00 - ÄÄÄ!, kl 02 - ÄÄÄÄ!, kl 04 - ÄÄÄÄÄ!, kl 05.30 - ÄÄÄÄÄÄ! Och kl 06.40 - time to rise and shine!
Kaffetåren - en av mina bästa vänner. Vi kan väl säga så här: jag drar i alla fall mitt strå till stacken för att bevara Finlands status som världens mest kaffedrickande nation. Det smarta vore att lägga sig samtidigt som bebis för att hinna få sina timmar sömn, men samtidigt är den egna stunden på kvällskvisten guld värd. En stund i soffhörnet tillsammans med Frank Underwood i intrigernas Washington. Det är väl bara att ta en extra kopp kaffe följande dag...


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar