torsdag 30 oktober 2014

Magen den växer och orken den tryter

När man i normala fall får sägas vara vid hyfsat god kondition, blir kontrasten än större när man på en kort tid förfaller till att knappt orka något. De fyra trapporna upp till kontoret som man i vanliga fall sprintar uppför, ter sig nu som ett oöverstigligt Mount Everest och om jag väl lyckas ta mig till toppen får jag stanna och flåsa. Detta ger en lite perspektiv, och man inser hur tacksam man bör vara över en god fysisk form. Tänk att leva sitt liv så tung och konditionssvag som jag är just nu, vad jobbigt det skulle vara! Hur kan man frivilligt inte vilja ha en god kondition (om man alltså inte har några rent fysiska hinder för att skaffa sig en)? Min motivation att så småningom återerövra min form är med andra ord stor; jag är minst 40 år för ung för att behöva flåsa på detta sätt utan någon större ansträngning alls.

Läget just nu är i alla fall att jag är ordinerad vila i två veckor. Jag har länge kämpat med sömnsvårigheter och tröttheten har bara spätts på. Doktorn tyckte att det var dags att försöka bryta den onda spiralen och få till mera vila. Jag håller med. Även om nattsömnen knappast lär förbättras som genom ett trollslag, så har jag nu i alla fall möjlighet att vila på dagen. Livet blir lite lättare då. Man ska ju som bekant lyssna på kroppen och den skriker vila.
Gravid-selfie.
 
På tal om något helt annat. Nu ser det ut så här hos oss igen:

KAOS. RÅDD. Har ni andra det så här också? Att ni aldrig blir färdiga med renoveringar och ommöbleringar? Eller är det bara vi? Inte är det för vårt höga nöjes skull heller, utan denna gång ansåg vi oss därtill nödda och tvungna. För att maximera sömnmöjligheterna för så många som möjligt insåg vi att vi måste byta sovrum sinsemellan. Bättre att en befarat nattvaken, kolikskrikande nyfödd befinner sig i det mest perifera sovrummet. Detta "lilla" omflyttningsprojekt medför nu att någon vägg ska tapetseras, att en dörr ska sättas igen och en annan tas upp, att nästan alla kläder ska byta garderober och att det tarvas ett besök på det stora möbelvaruhuset. Nåväl, någon gång ska vi väl bli färdiga vi också. Tills det är dags för nästa projekt.
 



2 kommentarer:

  1. Ta det lugnt nu Lotta och lyssna på doktorn! Ta hand om dig och den lilla/e i magen. Kramar!

    SvaraRadera