måndag 31 mars 2014

När idrott slutar vara idrott

Idrott ska vara glädje och gemenskap. Prestation och stolthet. Att vara en god vinnare och en god förlorare. Ibland slutar idrott att vara detta. Ibland blir idrott hat, vrede, förtvivlan och bottenlös sorg. Igår misshandlades en fotbollssupporter från Stockholmstrakten till döds i samband med en match. Inte min närstående, men en närstående till mina närstående. Många blev utan en älskad pappa, vän, arbetskamrat och släkting. Detta går aldrig att rättfärdiga i fotbollens och idrottens namn. För människor som begår en sådan avskyvärd handling har idrotten för länge sedan slutat vara idrott. Det är människor som inte förstår vad idrott och sportslighet är och borde vara. Människor som saknar respekt för sina medmänniskor och för idrotten. Människor som inte förtjänar att kallas supporters. Finns det ens något genuint idrottsintresse hos dessa människor? Eller har kärleken till fotboll för länge sedan övergått i en önskan att sprida skräck, död och förintelse?

Jag känner sorg och en ännu större ilska. Sorg över att liv släckts alltför tidigt, och på ett totalt meningslöst sätt. Ilska över att detta kan förekomma i det samhälle vi kallar civiliserat. Det är dags att agera nu, klubbar, polis och myndigheter. Det är dags att agera nu och värna den sanna idrotten. Idrott är liv, inte död. Stoppa vansinnet. Nu.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar