Maxmo Trail

Nuförtiden ska väl alla klubbar/orter med lite självaktning ha ett trailspår. Det ligger i tiden. Så ock även Maxmo sportklubb. Numera stolt ägare till Maxmo Trail! Det som tidigare var ganska så obanad terräng och där jag vid något tillfälle också lyckades springa vilse, är numera ett snitslat och trevligt, sisådär 7 km långt, terrängspår.

Igår provsprang jag sålunda trailen.



Och med ens kom jag ihåg varför jag tycker om terränglöpning. Det är roligt, omväxlande och på sitt sätt skonsammare för kroppen än det monotona matandet på asfalt. Och ärligt, grisigt tungt. En ypperlig kombination av naturupplevelse och träning. Men säg den lycka som varar! Ganska snabbt förbyttes den återfunna glädjen över terränglöpning i en bitter insikt om att den kommer att gräva (ännu) ett hål i plånboken. Springa trail utan trailskor? Nja. Helst inte en regnig, blöt höstdag åtminstone. Skorna var dyngsura efter några hundra meter och dessutom är vanliga löpskor inte helt lämpade för att parera stenar, rötter och hala, leriga stigar. Så med en suck konstaterade den luttrade löparen att hon nog behöver ett par skor. Till. Förslag på väldämpade, neutrala trailskor anpassade för en anspråkslös mammapenning? Någon?