söndag 26 april 2015

Veckan som gick

I mitt träningsprogram finns ett pass benämnt crosstraining, något som var en ny bekantskap för mig. Det första trevande försöket genomfördes hemma på gården, främst beroende på praktiska omständigheter i form av en baby som sov i vagnen på terrassen och en präst som just före besökt oss för ett dopsamtal. Det jag gillar med crosstraining är "man tager vad man haver"-tänket. Okomplicerat, precis som träning ska vara. Dalabackan erbjöd således alldeles ypperliga möjligheter för att genomföra passet. Det jag behövde var...
...en backe att värma upp i, jogga baklänges i och springa (jogga) några intervaller i...

...ett räcke, som jag kunde göra armhävningar emot...

...och en trappa med en terrass för att göra step up, vadpress och "hunden". Resterande övningar kunde jag göra på gården och längs vägen.
 
Ett pass helt i min smak, och även om det inte kändes så tungt när jag höll på så kändes det i musklerna dagen efter. Nu ser jag redan fram emot nästa gång och funderar på alla möjliga slags miljöer i byn där det kunde vara möjligt att genomföra passet, medförande barnvagn. Så tummen upp för crosstraining, men måhända att jag inte skulle vara riktigt lika entusiastisk i mörkaste och blötaste november.
 
Utöver crosstraining har helgen även bjudit på ett gympass och en långpromenad. Jag blev tvungen att klämma in ganska mycket träning på få dagar eftersom den gångna veckan delvis spolierades av alla småbarnsföräldrars fasa, det värsta viruset av dem alla: Calici (även känd som "magafare"). Den var skoningslös i sin framfart och visade ingen pardon, jag räknar till 5 offer av 5 möjliga (möjligen med viss reservation för den yngsta familjemedlemmen; inte alltid så lätt att veta om hans kroppsutsöndringar ligger inom ramen för det normala eller inte...)
 
Nå, hur som helst så har jag tränat ganska duktigt. Inte så att jag kan mäta mig med alla dem i bekantskapskretsen (och utanför) som sprungit halvmaraton i helgen med fina resultat, men väl ganska bra med en relativt nyförlöst snart 40-årig trebarnsmammas mått mätt. Roligt skulle det vara att springa lopp, men realisten i mig säger att jag får klara mig utan det ett tag. Denna säsong stavas uppbyggnad, uppbyggnad, uppbyggnad (och viktnedgång). Och ju mer man gymmar, crosstränar och alternativtränar, desto roligare börjar man faktiskt tycka att det är. Nästan så att man börjar fundera på om man faktiskt ska börja plåga sig så i löparspåret igen?
Den del av mig som kanske har minst överflöd just nu och tål att visas. Vaderna har fått vila på tok för länge och enligt PT:n tål de också hård träning, så nu får de jobba. Dessutom har jag fortfarande rätt stora besvär med hälen, men jag hoppas att ökad muskelmassa och reducerad vikt möjligen ska kunna bidra till en lösning av det problemet så småningom.
 
Och det var veckan som gick det!
 



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar