Det här med nyårslöften och karpaltunnelsyndrom

Arla måndagsmorgon och om jag kunde skulle jag sova. All extra vätska i kroppen - som dessutom verkar tillta dag för dag - orsakar diverse problem. Ett av de värre just nu är karpaltunnelsyndromet. Av vad dr Google berättat har jag kunnat sluta mig till att det beror på att överflödig vätska trycker på en nerv i handleden, vilket i sin tur gör att handen domnar och värker, i synnerhet nattetid. Så nu har den tidigare sömnlösheten spätts på med värk i höger hand, och många av nattens timmar ägnas åt att försöka skaka och massera handen. Det positiva i sammanhanget är att problemet (i de allra flesta fall) försvinner efter förlossningen, men det är en ringa tröst just nu. Särskilt många veckor till med denna smärta står jag inte ut.

Så nu sitter jag här - i och för sig bekvämt tillbakalutad i soffan framför nyhetsmorgon, med en god bok och en kopp varm tranbärssaft - men hellre skulle jag sova bort någon timme till, i synnerhet som jag har huset helt för mig själv denna morgon.

Måndagsmorgonen bjuder även på en plötslig kyla:

Nästan 11 minusgrader. Vintern verkar vara här på riktigt. I helgen vräkte det ner en hel massa snö, och nu fryser den också till. Perfekt för dem som vill och kan skida. Även om man själv inte tillhör den skaran just i år, så föredrar jag alla gånger en "riktig" vinter framom det eländiga regnet och mörkret. Det är så vackert med allt det vita, snötyngda träd och den stjärnbeströdda vinterhimlen.

Ozzy begrundar läget; lite väl kallt för trampdynorna ute, bäst att återvända in till lammfällen i gungstolen!

 

Så, veckans första gnäll avklarat. Jag fortsätter nu min väntan och nedräkning.

 

Avslutningsvis några reflektioner kring det här med nyårslöften. På något sätt hör det ju till att på nyårsafton lova att börja sitt nya liv därpå följande dag. Det vanligaste lär väl vara löften om att "börja ett nytt liv" med mer träning och bättre kost. Dylika löften florerade även kring bordet där jag tillbringade min nyårsafton. Någon skulle skaffa sig mera muskler, någon skulle äta bättre, någon skulle genomföra ett triathlon och någon skulle sänka sitt halvmarapers med otroliga 8 minuter... Själv lovade jag visst att gå ner 20 kg det kommande året. Det lär inte vara omöjligt med tanke på att den överflödiga vätskan i kroppen just nu lär stå för en stor del av denna viktökning. Visst kommer det säkert att finnas kvar även några "vanliga" överloppskilon efter graviditeten, men med flitig amning och återupptagen träning under 2015 har jag goda förhoppningar om att kunna bli av med dem.

 

Rent generellt kan väl detta med nyårslöften vara riktigt bra, om det faktiskt innebär att man föresätter sig att göra en förändring man verkligen vill göra, för sin egen skull. Men om man endast lovar något på grund av grupptryck och för att det "hör till", lär motivationen att fullfölja det inte sitta i särskilt länge. För egen del brukar jag dock uppleva att årsskiftet innebär något av en nystart, och jag är alltid ganska motiverad att lägga julen med dess excesser bakom mig och anta nya utmaningar. Mer träning, anmälan till något lopp, någon ny kurs eller någon annan förändring brukar stå på programmet. Nu väntar en väldigt spännande, ny utmaning inom några veckor, så det får räcka med den i år. Att försöka ta mig igenom det som väntar med hälsan i behåll, både för mig själv och det kommande barnet. Men jag kommer med spänning att följa resultatlistorna för att se om alla andra lyckas infria sina ambitiösa, idrottsliga löften!