onsdag 14 januari 2015

37+0

Ingången av vecka 38 idag och graviditeten är per definition fullgången. Och fullgången får den gärna börja vara för min del. I´m done och har "leidon" av alla krämpor. Håll tummarna för att jag inte behöver vänta flera veckor till.
 
Inte helt lätt att upprätthålla en s.k. löparblogg när det centrala innehållet saknas. Ingen löpning och egentligen ingen träning överhuvudtaget. Någon liten promenad, någon sparktur och måhända några yogaövningar. Mer orkar jag inte med. Allt sedan före jul har jag medvetet tagit det extra lugnt för att undvika förtida födsel, men nu torde det alltså vara "fritt fram" för diverse aktiviteter. Synd att jag inte orkar. Igår höll jag igång med sysslor hela dagen och var även på en promenad, men det fick jag lida för sen. Var helt förstörd på kvällen och kunde knappt röra mig från soffan. Det är nog en enorm påfrestning för kroppen att samla på sig så mycket vikt (och i mitt fall groteska mängder vätska) på så pass kort tid. Konditionen synes vara helt borta och rygg och fogar låter om sig om man överanstränger sig (och överansträngning kan vara något så simpelt som att dammsuga övervåningen). Hälsporren som jag haft sedan tidigare smärtar och gillar nog inte alls den ökade belastningen. Jag skulle kunna gå ut i vedbon och amputera högerhanden med Fiskarsyxan bara för att slippa de nattliga smärtorna. Men nåja. Nu ska jag i alla fall försöka röra på mig så mycket jag orkar, allt för att sätta igång förlossningsprocessen så småningom. Det är med lite blandade känslor; å ena sidan vill jag bara ha det gjort och slippa detta tillstånd, medan jag å andra sidan också fasar för det. Man vet ju liksom vad man har vänta när man är omföderska. Tänker varje kväll att "jag vill INTE vakna i natt och panikslaget märka att det är på gång och att det är lika brutalt bråttom som förra gången" (jag hann vara en kvart på förlossningen och det hade nästan lika gärna kunnat bli en E4-förlossning). Men förr eller senare ska det ju ske, så lika bra att förlika sig med tanken. Det kan bli i natt eller om två veckor.
 
Nåväl, en snörik och vacker vinter har vi fått i alla fall. Passade på att föreviga den lite under gårdagens promenad.
"Uthuset" i vinterskrud.

Dalabackvägen bjuder på en vacker vinterpromenad.
 
Och med det säger vi god natt (förhoppningsvis) och fortsätter vår väntan.


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar