måndag 7 oktober 2013

38 and life to go...

Alla blir vi äldre, löpare eller inte (det man kan hoppas på är väl att man som löpare har några fler år framför sig än andra...). Idag var det min tur. 38 år sedan jag påbörjade jordelivet. Det går med en rasande fart. Man är väl så gammal som man känner sig och ålder är bara en siffra och allt det där. Man ska väl inte hänga upp sig på att siffrorna blir allt större utan i stället glädjas åt att man ännu får vara med. Och även om de gråa stråna nog blivit några fler (tacksamt kamouflerade av någon Wella-produkt), så är jag de facto sannolikt i bättre fysisk form än vad jag var för 10 år sedan. Tränat har jag alltid gjort. mer eller mindre, men mera nu än som 28-åring. Tror att den 38-åriga Lotta springer ifrån den 28-åriga dito på milen när som helst, oavsett gråa hår och hälsporre. Än så länge kan man hålla förfallet stången och förbättra sin form och resultaten med flitig träning, men det är en tidsfråga... Sakta kommer de smygande de där krämporna och kroppen blir sämre på att återhämta sig och förbränna fett, bland annat.

Nu låter det väl nästan som att jag har någon slags 38-års kris, men det måste jag nog dementera. Det känns helt ok. Dagen började lite svajigt; måndagmorgon, kolsvart ute och en pöl katturin på mattan när jag stapplade nerför trappan kl 5.45, men sen blev det bara bättre. En strålande höstdag med träd i sprakande färger, sol, tårta till eftermiddagskaffet på jobbet och på kvällen en skön länk i härlig höstluft. Och benen kändes pigga och andningen obesvärad - som vilken 25-åring som helst!
Ingen födelsedag utan rosor!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar