lördag 14 september 2013

Min löparvecka med Boost

Idag var jag uppe med tuppen (en någon morgontrött sådan dock) och begav mig ut på en löptur i den härliga höstmorgonen. Hösten är verkligen en favoritårstid. Solen som stiger över horisonten, glittrande daggdroppar och gula löv, en friskhet i luften, några kvardröjande dimslöjor över den spegelblanka vattenytan. Magiskt vackert. Löpningen i sig har ju varit förfärlig i stort sett hela sommaren; tung och eländig och smärtsam. Men så plötsligt händer det; benen känns faktiskt lite lättare och andningen mindre ansträngd. Det är möjligt att hålla 5.13-fart i 15 ganska kuperade kilometer utan att det känns särskilt tungt. Till toppformen är det ack så långt, men jag skönjer ett ljus i tunneln. Långt där framme, med en liten och flämtande låga, men ändå ett ljus i mörkret. Hopp i all förtvivlan.

Att det känns någorlunda bekvämt att springa har jag nog delvis mina nya Boost-skor att tacka för. Jag har hunnit testa dem 30-40 kilometer och är nöjd. Bekväma, väldämpade och precis vad min häl behöver nu. Visst märker man att den är lite tyngre och "rejälare" än de lättviktare jag sprungit i på sistone, men en bra sko är det, helt klart.

Mina problem post-löpning kvarstår dock. När hälen "kallnat" blir den både stel och öm. Hamstringsen som varit stela ändå sedan i våras är fortfarande alltför korta och spända, knappt så att stretching hjälper. Det är inte utan att man börjar undra om det är åldern? Inte är man 25 längre, kanske kroppen tappat sin förmåga att självläka? Ska man få dras med sina krämpor nu? ´Til death do us part?

Veckan som gått har för övrigt bjudit på några löppass av varierande längd och fart.
Någon slags förberedelse inför Lidingöterrängen fann jag i spånbanan vid Norrvalla. En härlig tur bland spån och gula höstlöv.
 
Gårdagskvällen bjöd på "fredagsmys" i form av ett kort men (åtminstone i förhållande till dagsformen) ganska hårt pass i skidspåret. Och idag som sagt ett "långpass" på hela 15 km - det längsta jag sprungit sedan Helsinki City Run för fyra månader sedan...
 
En bra löparvecka är väl även en sådan som bjuder på lite löparshopping. Tycker inte om att handla kläder i allmänhet, men löparkläder skulle jag kunna köpa hur mycket som helst (det gör jag förstås inte). Alltid finns det något som passar (det finns det inte bland vanliga kläder). När jag som hastigast botaniserade bland reavarorna i en av stadens mest välsorterade sportaffärer hittade jag förstås några "fynd":


 Färgglad löparjacka av det kinesiska(?) märket Li-ning (intalar mig desperat att den inte är sydd av fastkedjade små kinesiska barn under vedervärdiga förhållanden...) samt ett par Asics vinterlöparstrumpor. Tycker överlag att det är lite svårt att hitta löparstrumpor med vanliga höga skaft; antingen slutar strumporna vid fotknölarna eller så är det kompressionsstrumpor som går ända upp till knäna. Men dessa alltså ett "normallångt" par!

Nåväl, det var väl allt för denna gång. Imorgon ska jag sannerligen inte upp med någon tupp. Over and out!
 
 



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar