Materiella och immateriella fröjder

För en vecka sedan satt jag och klickade på några löparskor på en engelsk webbplats och idag stod ett paket hemma på trappan och väntade! Nog är det enkelt att shoppa idag. Mitt i allt kände man sig lite som Imelda Marcos....



Nu är ju faktiskt inte ALLA dessa mina utan hälften tillhör min andra hälft, men två nya, stiliga par blev det i alla fall.

Ett par Lunarglide 4 och ett par Adizero Boston. Oprovade men bägge paren passade perfekt. Nätshopping är verkligen "da shit",,, Så nu börjar man längta lite efter vårlöpning på torra vägar. Att dojorna ska få visa vad de går för. Fast lite till får de allt vänta. Sådana här dagar måste man älska vintersport. Ett par minusgrader, snötyngda träd och nydragna skidspår. Allt man kan begära. Efter att i ett par dagar ha känt mig ganska krasslig (lite som en feberfri influensa) och efter att hela dagen idag ha dragits med en rejäl huvudvärk var jag bara tvungen att komma ut. Så på med skidorna och ut i elljusspåret. Fina spår, lagom temperatur, tyst, vitt och vackert. En njutning. Det är tillfällen som detta man skulle vilja kunna sätta i en liten ask och spara för att påminna sig om hur underbar vintern kan vara. En ask som man kan plocka fram och titta i när man ligger på bryggan en varm sommardag och undrar varför det måste bli vinter. Idag var det lätt att älska vintern.

 

Skulle gärna ha visat er en bild på det vackra skidspåret också, men dagens tur var en tur fri från alla tekniska påfund. Ingen mp3-spelare, ingen pulsklocka och inte ens en vanlig klocka. Tiden var oväsentlig, upplevelsen väsentlig. Någon apparatur för att föreviga tingens ordning medförde jag dårför inte heller. Ni får helt enkelt lit på mitt ord. Det var vackert.