torsdag 6 december 2012

Häl(vetes)senan återigen...

Jag har inte skrivit om min hälsena på länge. Att jag inte gjort det betyder inte att den inte krånglar. För det gör den, till och från. Jag orkar bara inte vältra mig i självömkan för jämnan. Dessutom har den faktiskt varit helt acceptabelt sjuk hela sommaren; öm, men inte så öm att det påverkat löpningen i någon större utsträckning. Det otäcka knakandet/knastrandet som jag led av sommaren dessförinnan har inte gett sig till känna, utan ömhet och stelhet har varit de enda symptomen. Jag tror dock att nästan 43 kilometer Berlinasfalt blev lite för maffigt för den stackars Akilles. Den har inte varit sig lik efter den pärsen. Eller lik på så vis att den ömmat, men olik på det sättet att den ömmat betydligt mer än tidigare och att den dessutom vidarebefordrat smärtan till sin granne hälen. Alltsedan maran har det känts ömt liksom under hälen när jag sprungit (eller främst efteråt) och till och från även på utsidan av hälen. Den där känslan under foten oroar mig lite, man har ju hört talas om hälsporre och hur vansinnigt smärtsamt det kan vara. Kan detta vara en begynnelse till något sådant eller yttrar det sig på annat sätt? Jag hoppas att det endast är en av överansträngning beroende ömhet det handlar om och att den självläker så småningom. Lite skidåkning i stället för löpning vore nog bra.

För övrigt har vi fått fira en väldigt vit och vacker självständighetsdag idag. Frost i träden, ett tunt snötäcke på marken och en sol som tappert försökt kämpa sig upp över horisonten - som ett julkort.
Och en liten självständighetslänk blev det också mellan pepparkaks- och lussebullsbak. Jag tycker om att springa genom byn i juletid och betrakta allehanda julbelysning. Det är mysigt att kika in hos folk och se hur de har det. Ikväll fanns det även tända ljus i fönstren , så ock hos oss, till åminnelse av alla dem som tappert stred för att vi ska kunna sitta här idag och fira ett självständigt Finland. Vi kommer aldrig att kunna föreställa oss de uppoffringar de gjorde. Men vi tänker på dem, tackar och tänder två ljus i fönstret- ett för dem som stupade och ett för dem som återvände. Leve Finland!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar