torsdag 29 november 2012

Stiltje

Hela förra helgen och i början på veckan satte en förkylning stopp för tränande. Snorig, halsont, lite febrig, trött, hängig och helt sänkt = inte i löparform. När man är van vid att röra på sig någorlunda kontinuerligt blir man lätt lite rastlös efter några dagars helvila. En dag är skön, två rätt ok, men därefter börjar abstinensen göra sig påmind. Man måste ut! Känslan av lättja och den lätta ångesten på grund av utebliven träning förstärks till yttermera visso av det faktum att man delar bostad med någon som helt plötsligt tränar tre gånger på fyra dagar. Det var långlänk, cirkelträning och fartlek för maken - och i soffan satt jag. Och jäste. Och snöt mig. Oavsett ångest är jag dock övertygad om att man ska vila om man är sjuk. Eller sliten eller riktigt trött. Det är farligt att bli för fanatisk och glömma bort att lyssna på kroppen. Vi är gjorda för att röra på oss, men även för att vila och återhämta oss. Samla kraft. Så, jag samlade kraft i tre, fyra fem dagar, men igår, höstens hittills kyligaste kväll, var det äntligen dags för en löptur även för mig. En trolsk fullmåne, frisk och härlig luft och några snöflingor som singlade mot marken. Så vackert att jag nästan glömde hur tungt och segt det var att springa. Och skönt.
 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar