lördag 22 september 2012

Botnialöpet

The final countdown har börjat. Om 7 dagar bin Ich ein Berliner och om 8 dagar lider jag helvetets alla kval på Berlins breda paradgator, om allt vill sig väl. Denna sista tid är en kamp mot förkylningsbaciller (jag kommer att stå emot!!), stela hamstrings, en ömmande hälsena och tävlingsnerver. Kort sagt, det är under kontroll, än så länge. Eftersom jag ändå skulle springa en sista semilång länk denna helg så var det lika bra att anmäla sig till Botnialöpet som gick av stapeln idag. En sista "genomkörare"; inget maxlopp men en ganska hård länk. Höstkylan har infunnit sig och de tidiga morgontimmarna ägnades åt att fundera på hur man skulle klä sig; långbent eller kortbent? Långärmat eller kortärmat? Vantar eller inte? Tack och lov hade torsdagskvällens...
...massiva HAGELskur (!) smultit undan så förhållandena var goda; mulet men uppehåll och vindstilla. Valet föll i alla fall på både långbent och långärmat, vilket nog var ett riktigt val eftersom det var kylslaget i luften, endast kring 4 grader på morgonen. Det "riktiga" Botnialöpet är 30 km (och de riktigt hard core-löparna denna dag sprang några kilometer extra utöver det, ofrivilligt dock), men med tanke på nästa helgs prövning nöjde jag mig med den kortare distansen, (drygt) 16 km. Bra förhållanden som sagt och en trevlig bana på mestadels ganska lättlöpta grusvägar, så en bra "länk" blev det. Benen kändes ganska tunga, vilket säkert delvis berodde på torsdagens hårda benmassage, så ett tempo kring 4.40-4.50/km räckte bra för mig denna dag. Inget maxlopp, men inte heller någon "walk in the park". De sista sugande kilometrarna på spånbanan var riktigt tunga. Målgång på tiden 1.18 och 6:e plats, och så avrundade vi det hela med bastubad på Norrvalla och lite senare middag på Nabben. En trevlig dag, helt klart!
Och nu ska tanten nog vila sina ben hela veckan!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar