lördag 11 augusti 2012

Korsholms halvmaraton

Efter en uppladdning med 4-års kalas och diverse godsaker i form av bullar, muffins, tårta och kaffe begav vi oss igår kväll till Jungsund för att delta i Korsholms halvmaraton.
Idel förväntansfulla löpare; Vörå/Maxmo var väl representerat!

Som sig bör före start var läget dåligt; benen kändes trötta, ryggen stel, hälsenan öm och allmäntillståndet var rent allmänt halvtaskigt. Men startskottet går, löparkollektivet börjar röra sig och efter ett par inledande flåsiga kilometer är man igång. Kroppen vaknar till liv och inser att det är tävling. Aftonen var som gjord för löpning; vindstilla, frisk och något kylig luft och en sol som sakta började sjunka bortom Replotbron. Och jag höll ganska bra fart och det kändes förvånansvärt bra. Höll mig kring 4.30/km och det blev aldrig olidligt. Benen började bli trötta efter vändningen vid bron, men kilometer lades till kilometer och en damrygg som närmade sig gav förnyade krafter. Med ca 5 km kvar kom jag i kapp ryggen som tillhörde tvåan i damklassen, och jag kunde hänga på, gå förbi och så småningom distansera henne med någon minut. Med ben stolpiga som timmerstockar närmade jag mig målet och insåg att jo, det skulle gå. Det relativt nysatta perset från Jakobstad skulle ryka. En sista spurt och där, målet! Stoppade klockan på tiden 1.35.23, vilket även blev min officiella sluttid. Min (hittills) snabbaste halvmara!

Tiden var belöning nog, men jag kunde även inkassera sommarens andra:


Vi inmundigade en grillkorv och drack en medhavd öl i den kyliga sensommarkvällen innan vi återvände hem till OS-soffan, nöjda och belåtna (även maken med ett nysatt pers.). Ett trevligt lopp med en fin bansträckning som jag gärna återvänder till. Om man ska klaga på något kan jag tycka att drickakontrollerna borde ha varit lite mer välutrustade, när det ända var fråga om ett så pass långt lopp som en halvmara. Vi bjöds på svag saft och vatten (någon sade att det även funnits sportdryck på något ställe, men det missade jag), men inte något "tilltugg" såsom saltgurka eller russin. Jag brukar inte dricka så mycket ändå och denna kyliga kväll blev det endast några munnar saft, men nog finns det säkert en del löpare som behöver få sig något mer till livs när de springer så länge. Och en liten bit saltgurka hade faktiskt inte varit helt fel...

Idag har det varit "dagen efter"; trött efter att ha sovit dåligt och huvudvärk, sannolikt p.g.a. rubbad vätskebalans. Men att vara "bakis" efter ett lopp känns ändå helt ok!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar